- Jag skulle aldrig själv vilja bo så där, men då tyckte jag det var en bra idé ur marknadsföringssynpunkt, säger Dan Tervaniemi som startade Rastakedjan med sex udda vägkrogar på 1980-talet, ritade av arkitekten Gunnar Eriksson.
Husen blev omdebatterade. I Corren har Olle Bengtzon ondgjort sig över Östgötarasta och beskrivit den som en malplacerad bastard av kolmila och lappkåta och en skamfläck i den östgötska kulturbygden.
Inspirationen kom från den tecknade serien familjen Flinta och den drive in-bar familjen brukade besöka för att äta T- bonestek.
På ritningarna till Östgötarasta har huset vasstak. Därav blev inget, för det ville dåvarande brandchefen inte gå med på, berättar Tervaniemi. Tillsammans åkte de till Statens provningsanstalt och eldade upp en halmbal på försök. Den brann som en sticka, och efter det var även Tervaniemi övertygad om att idén både var både befängd och eldfängd.
Huset har ett torn murat av något som ska se ut som natursten, men det är bara fusk och består av nermalda stenar, berättar han. Det blev det enda Rastahuset med torn, och tanken var att bilisterna skulle kunna ha det som riktmärke för att de var halvvägs mellan Stockholm och södra Sverige.
I tornet finns en liten lägenhet med utsikt över Östgötaslätten. Tidigare användes den av platscheferna, de nya ägarna funderar på göra om den till relaxrum.
Åtta miljoner kronor lade Tervaniemi ner på anläggningen när den byggdes 1985, trots att han visste att den skulle hamna vid sidan om när motorvägen färdigställdes. Vägen skulle först bli färdig tidigast 2013, hade han fått uppgift om av Vägverket. Därför trodde han sig kunna få ut tillräckligt innan dess. Trots att Östgötarasta var den mest lönsamma av Rastakrogarna blev det konkurs, och huset såldes vidare.
När motorvägen färdigställdes 1999 lades vägkrogen ner. Sedan dess har det funnits flera tankar om vad huset skulle användas till, bland annat vandrarhem, auktionshall och danshak.