Två veckor innan årets upplaga av Konst runt Omberg drog igång var Kerstin Grönvalls utställningslokal fortfarande en vedbod.
Men när besökarna börjar droppa in på torsdagsförmiddagen är allt klart, även om en svag lukt av lim och färg ligger kvar i luften.
På den smala vägen utanför hennes bostad står bilarna parkerade tätt efter varandra. Ombergsområdet är fyllt av folk som vandrar, cyklar och kör bil mellan utställningsplatserna. Correns konstrunda har blivit en tradition för många.
Kerstin Grönvall är dock ny på konstrundan, i alla fall som utställare. Hon har bott på Omberg i 15 år, med några avstickare till Irland nu och då.
På väggen i hennes före detta vedbod hänger avgjutningar i lera. Motiven påminner om grottmålningar.
- Jag hittar bilderna i stenar. Jag går ut och vandrar så ofta jag kan, och hittar jag en bild så gör jag en avgjutning av stenen. Sedan pressar jag lera i avgjutningen.
Det är urberget som fascinerar henne, och det är därför hon bosatt sig på Omberg. Där finns starka energier, säger hon.
En annan nykomling på konstrundan är Ulrika Krynitz. Även hon har en alldeles nyligen färdigställd utställningslokal. Den gamla ladan på gården har byggts om till en ljus lokal med stora fönster med karmar målade i en matt, blå färg. Det är hennes sambo som byggt om ladan, och som inspiration har han haft - Ryssland. Det innebär till exempel att taket är ett faltak, gjort av brädor som ligger omlott. I lokalen hänger hennes tunna bomullstyger och fladdrar i vinddraget. De har motiv av mossa, växter och maneter.
Ulrika Krynitz är biolog i botten, och därför är mönstren på tygerna hämtade från naturen. Mönstren återfinns också på mjukt runda mattor.
- Mattorna är tänkta att kunna stå för sig själva, som en installation. Det ska inte bara vara en fyrkant med ett bord på, snarare en plats för meditation, säger hon.
Hennes konstverk går hem hos besökarna Ingrid Hedrén och Britt Servenius. De säger att de är "fyllda av beundran" inför det fina mossmönstrade tyget som Ulrika Krynitz mamma sytt en liten barnklänning av.
- Den här skulle jag vilja ha i storlek large! säger Britt Serevnius och skrattar.
Hon och väninnan brukar åka på konstrundan, men naturen runt Visjön söder om Ödeshög är överraskande vacker, säger de.
För konstrundan är förstås inte bara konst. Det är lika mycket en utflykt. På stenmuren som omgärdar Ulrika Krynitz gård sitter ett gäng Linköpingsbor och äter paj och smörgås. De har tänkt åka hela rundan.
- Det är roligt att det är fint väder, men det spelar inte så stor roll egentligen. Det är ändå kul att titta på vad konstnärerna gör, och se dem i sina egna hem, säger Elsie Weyde.