Marit Törnqvist är den svensk-nederländska konstnären som bland annat är känd för att ha illustrerat Astrid Lindgren-böcker och för scenografi av sagotåget på Junibacken. Hon har engagerat sig för flera afghanska asylansökande.
Hennes engagemang började med att hon ritade med barnen på ett flyktingboende i Ödeshög. Hon lärde känna afghanska killar som sökte asyl och väntade på besked från Migrationsverket.
– Jag visste inget om asylprocessen, men en kille som fick avslag sa till mig "döden väntar på mig i Kabul". Jag trodde att det var ett misstag som skulle kunna rättas, men jag var naiv. Jag blev istället tvingad till aktivism för att rädda honom, säger hon.
Hon berättar att hon härom dagen hittade en liten uggla i gräset på gården utanför Ödeshög där hon bor sommartid. Uggleungen var lika utsatt som hennes afghanske vän.
Marit har engagerat sig för ett tiotal afghaner, bara en av dem är kvar i Sverige med tillfälligt uppehållstillstånd. De andra har flytt. De flydde till Sverige 2015. Nu har de flytt från Sverige och vår flyktingpolitik. Fem av dem bor i Paris, två i Belgien. Ytterligare andra i Tyskland och Nederländerna. Där har de fått uppehållstillstånd och skapar sig ny framtid. Några är fortfarande i asylprocess efter sju år.
Besvikelsen på svenska myndigheter – och saknaden efter killarna – har fått henne att starta "Den stora saknaden".
– Jag är ju konstnär. Jag satt i min ateljé och grät. Jag ville göra något. Jag började skriva minnestavlor. Inte bara om "mina killar".
Via sociala grupper fick hon kontakt med andra som haft flyktingar boende hemma hos sig, eller som hjälp dem praktiskt. Letat advokater, överklagat beslut, följt med på samtal med Migrationsverket, tröstat, gömt och stöttat.
– Det finns tusentals som kommit till Sverige, varit här i flera år och sedan fått avslag.
Marit fick mängder med berättelser om "låne-söner" som rest sin väg. Hon var tvungen att sätta stopp vid 500. Ett 30-tal av dem har begått självmord, två av dem efter att Marit fått in de 500 berättelserna. Minst två är mördade. Många är tillbaka i talibanernas Afghanistan. Men de flesta har flytt vidare till andra länder.
– Det har tagit ett år att göra installationen. Den ska visas på Mynttorget i Stockholm under tre dagar i Juni, berättar Marit.
På Internationella flyktingdagen 20 juni kommer den att invigas av Jan Eliasson, före detta vice generalsekreterare för FN och även tidigare utrikesminister. Flera politiker, jurister, författare och konstnärer deltar. Då ska alla de 502 brädbitarna läggas ut på marken på Mynttorget. Där kommer de att kunna ses och läsas i tre dagar.
Det är gripande läsning och Marit hoppas att många ska se brädorna och läsa. Hon tror att många svenskar inte förstått det lidande denna flykt från Sverige orsakat. I första hand drabbades flyktingarna själva som återigen gett sig ut på en osäker resa undan gränspolis och myndigheter. Men det har även satt spår hos de svenskar som hjälpt och engagerat sig i flyktingarnas nystart i Sverige.
– Det har varit ett integrationsarbete som ofta varit mycket framgångsrikt. Det har motarbetats av myndigheterna genom beslut om avslag. Att så många andra länder nu gör en annan bedömning och godkänner flyktingskäl visar att de hade kunnat stanna här, menar Marit.
– Det är en stor förlust för Sverige, tillägger hon.