Jenny Egerborn har en mobiltelefon med stegräknare och Christina Ekman-Engholm har en räknare på varje ben samt en mobiltelefon. De beskriver varför de har så många. "Det värsta skulle ju vara att stegräknaren gick sönder eller inte fungerade, så vi helgarderade oss, säger Jenny Egerborn. Nu säger min telefon och mina två stegräknarna olika, men vi går efter den första som visar 50 000 steg, menar Christina.
– I dag testar vi att gå hälften, säger Christina Ekman-Engholm som tillsammans med vännen Jenny Egerborn precis har gjort ett stopp vid Västra Tollstad Kyrka i Hästholmen.
De har hittills gått i nästan tio timmar. 45 525 steg motsvarande 30 kilometer.
– Jag kände mig precis som ett barn, började gnälla "hur långt är det kvar" efter 10 000 steg, skrattar Christina.
Jenny är församlingspedagog i Ödeshög och Christina jobbar som undersköterska på Motala lasarett, är kyrkvärd och sockenråd i Ödeshög. De lärde känna varandra genom en bokklubb.
Hur kom ni på den här tanken?
– Jag fick bara för mig detta, säger Christina. Det kunde vara en kul grej att göra med mina döttrar, men vi fick inte ihop det. Jag hoppades kunna göra det ihop med någon annan galen människa och då tänkte jag på Jenny.
Christina Ekman-Engholm beskriver att det var en slump att det blev just hundratusen steg. "Det bara blev så. Jag läste om några från Motala som hade gått den sträckan". Tv: Christina Ekman-Engholm och Jenny Egerborn.
De drar parallellen till människor på flykt som också går många tusen steg på okända vägar.
– Kriget i Ukraina har hållit på i tre månader snart, det har nästan blivit vardagsmat vilket är farligt, säger Christina.
– Vi har pratat mycket på vägen om tacksamhet, säger Jenny. Vi har det för bra, det enda vi behövt tänka på idag är vad vi ska fylla ryggsäcken med.
Jenny Egerborn och Christina Ekman-Engholm diskuterar vad de ska ta med sig på den kommande vandringen i sina ryggsäckar och hur de ska få plats med allt de kommer behöva under dagen.
Den långa rundan kommer ha formation av en åtta, eller som evighetstecknet.
– Jag har tänkt lite åtta hela tiden. Vore kul om vi fick ihop det, säger Christina.
– Jag känner att jag inte vill avsluta mitt i ingenting, jag vill vända hem på något sätt, säger Jenny.
Vad var svårast idag?
– När vi kom till 30 000 steg och kände att det var 20 000 steg kvar, säger Christina.
Hur mycket har ni gått innan?
– Jag pilgrimsvandrar en gång i månaden, sedan vandrar jag även på fritiden. Det längsta är nog Jämtlandstriangeln på 47 kilometer, säger Jenny.
– Sedan i september har jag gått en gång i månaden, längsta sträckan var runt Omberg, berättar Christina.
Jenny Egerborn säger att den mentala inställningen är viktig. "Nu efter 50 000 steg börjar man bli trött, men det är ju kanske också för att man tittar på stegvisaren hela tiden. Det bästa är nästan att bara gå utan att titta".
Hur laddar ni för den långa sträckan?
– Att gå halva vägen idag kändes viktigt, säger Jenny.
Finns det några farhågor?
– Att man ska bryta benet eller bli sjuk, svarar Christina.
Båda hoppas nu att fler vill ansluta den 11 juni. De kommer att gå från Alvastra klosterruin klockan 04.00. De kommer även starta ett insamlingsevent via en organisation för Ukraina i samband med vandringen.
– Man behöver ju inte gå hela sträckan, bara en bit om man vill, understryker Jenny. Det kan vara bra med en vandringsstav, bra skor, matsäck och dryck.
"Om vi kommer i mål kommer jag känna tacksamhet, att jag lever här och nu. Att jag har den här möjligheten, säger Christina Ekman-Engholm. "Det är skönt att komma bort från alla måsten och allt man måste göra. Nu ska vi gå, nu är vi här. Vägen är målet", säger Jenny Egerborn.