Markarydsföretaget Askungen Vital AB har specialiserat sig på att återföra näring genom att sprida aska till skogen. Företaget har kontrakt med ett 30-tal värmekraftverk i södra Sverige som eldar med ren skogsråvara.
– Det är främst mindre kraftverk som är våra leverantörer, berättar Henrik Pedersen, företagets vd och ägare.
Vi befinner oss i Ödeshögs skogsbygder. Kolsjömarken är ett glest bebyggt område söder om E4. Vägen slingrar sig fram i skogen. Det är långt mellan husen, vi åker förbi flera parkerade bilar där bärplockare är igång. Lingonen lyser i vitmossan och det finns gott om både blåbär och kantareller. Det här är skog som är som gjord för en sensommarpromenad. Gallrad och ljus, med höga tallar bland stenkummel.
En av de största skogsägarna här är Lysings härdsallmänning och det är på deras marker som två stora skogsmaskiner håller på att sprida aska i skogen. Allmänningen förvaltas av Häradsmarken AB som beställt den här tjänsten och det är första gången, enligt vd Jan Persson.
Han, Göran Berglund och Göran Karlsson från allmänningens styrelse är på plats och kollar hur arbetet går till.
– Min far startade företaget för att sprida kalk mot försurning. Från 2003 har vi styrt om till att sprida aska, berättar Henrik Pedersen.
Han betonar att det inte handlar om gödning, utan snarare en återföring av näringsämnen som man tagit ur skogen i samband med avverkning och upptag av groten.
– Askåterföringen blir en del i kretsloppet. Det tillför näring och gynnar tillväxten i skogen på lång sikt. Särskilt i torvmark där kvävet är hårt bundet i marken.
Träden växer bättre. Det gynnar bär, svamp och buskskiktet. Kanske kan det minska även på viltskador och insektsangrepp.
Henrik berättar att det är framför allt mindre värmeverk som levererar ren aska. Många större anläggningar blandar ut skogsråvaran med annat material, ibland till och med plast, som gör att det blir föroreningar i askan och inte godkänns för att spridas i naturen. Skogsstyrelsen säger nej.
– Vi skulle önska att myndigheterna driver den här frågan med kommuner och deras bolag, säger Henrik.
I Mjölbys kraftvärmeverk eldas det med flis från skogsråvara. Askan därifrån går till Tuddarps deponi i Motala där man använder den som återställningsmaterial för att täcka med. Enligt Anders Ejhed, bränsleansvarig på MSE, är Mjölbys aska godkänd för spridning, men man har avtal med Motala. Det är en ekonomisk fråga eftersom MSE får betala för att bli av med askan och det blir billigare att sälja den till deponier.
Askungen får betalt av värmeverken. Dessutom är det en kostnad för Häradsmarken att anlita dem som entreprenör.
– Den här askan kommer från värmeverket i Jönköping och körs hit i containrar, berättar Jan Person, vd på Häradsmarken. Miljömässigt är det egentligen lite för lång transport och innebär att vi faktiskt får betala även för askan, säger han.
I Östergötland är det brist på aska. Boxholms värmeverk levererar en del och där har Askungen ett askupplag.
– Askan måste processas innan den kan spridas, berättar Henrik Pedersen. Man vattenbegjuter den för att sänka pH och för att den ska få rätt konsistens. Den krossas och sorteras i två grovlekar för olika typ av skog.
Två stora maskiner, skotare med flak och spridare bakpå kör runt i skogens stickvägar. Askan sprutas ut som från en gödselspridare. På marken ser askan ut som jordklumpar – eller rent av som kluttar av älgbajs.