I oktober varje år delas Löfska stiftelsens kulturpris ut till flera personer i västra Östergötland, främst inom Ödeshögs kommun, som en uppmuntran för sitt konstnärliga arbete. En av dem som i år prisas är lokalprofilen Ann-Sofi Brax, som tilldelas 40 000 kronor för sitt arbete med Ödeshögs digitala hembygdsbok.
– Jag fick reda på det två veckor innan priset skulle delas ut. Jag satt i bilen och det ringde ett okänt nummer. Jag blev så irriterad eftersom jag trodde att det var en telefonförsäljare och så bröts samtalet. Men så ringde samma nummer igen och då svarade jag. Det var Hans Nyberg som berättade att jag skulle tilldelas priset. Det är tredje gången gillt nu.
Hon skrattar vid minnet och berättar hur överväldigad hon blev.
– Jag tänkte "vad är det som händer" och sedan skrek jag till Stefan (Ann-Sofis sambo) att jag ska få pengar. Jag har hållit på med detta arbete nu sedan 2014, så det var kul att få det.
Intresset för den digitala hembygdsboken är stort. Människor som har gamla bilder eller dokument liggandes kommer till Ann-Sofi på biblioteket för att lämna in dem. Hon scannar, intervjuar och skriver en historia bakom dem och lägger ut på hemsidan under olika kategorier. Dessutom har hon ordnat bildvisningar där människor har fått berätta om bilderna. På så vis har hon kunnat föra in ytterligare information i hembygdsboken.
– Det är jättemånga som har kommit in med bilder eller deltagit på bildvisningarna, så det är jättekul att det är ett stort intresse.
Men kommunens arbetet med hemsidan började tidigare än så. 2003 drog bibliotekarien Gunilla Christensen och dåvarande kultur- och fritidschefen Magnus Lundberg igång projektet med att digitalisera lokalhistoriskt material. Visionen var att lagra, strukturera upp samt göra det tillgängligt för alla att ta del av.
Men numera hinner Ann-Sofi inte att lägga ned lika mycket tid på projektet. Hon tar sig sakta fram genom bibliotekets lokaler med hjälp av stavar. Livet har tagit en ny vändning och vardagens bestyr går långsammare sedan hennes MS gjort sig påmint.
Ann-Sofi fick diagnosen redan 2013, men det var först för två år sedan som den började att märkas.
– Det startade med kristallsjukan. Jag blev vidareskickad och senare visade det sig vara MS. Först blev jag livrädd och tänkte det värsta. Men läkarna tror att det planar ut och stannar vid detta. Så då behöver jag inte vara orolig för att bli rullstolsburen, säger hon och pekar på högerbenet.
Det är framför allt det som spökar. Hon har ingen smärta, men benet följer inte med. Även musklerna i högerhanden är försvagade.
– Min vardag har förändrats ganska mycket. Tack och lov kan jag köra bil än, eftersom vi har en automat. Man jag tänker om jag skulle bli sittandes en dag och inte kan göra någonting, då går jag nog i taket.
– Men just nu kan jag göra allt, fast det går långsammare. Det går bra att vara barnvakt åt det stora barnbarnet som är sju år, men den lilla på tre år hinner jag inte med. Så det är tråkigt, säger hon.
Hon har nära till skratt och även om hennes sjukdom försvårar för henne så väljer hon att se positivt på tillvaron. Det är sådan hon är.
– Det ligger inte för mig att bli orolig. Min sambo säger 'blir det ett problem så löser vi det och då är det inget problem'. Men det är klart att man funderar.
Vad hon ska göra med pengarna har hon inte bestämt ännu.
– Jag har aldrig varit utomlands och nu skulle det passa med en resa.