När Anders Donlau 2007 via ett rekryteringsföretag i Stockholm blev headhuntad som vd för ett av Sveriges största byggnadsverk och besöksmål, Göta kanal, trodde han först att det var ett practical joke.
Efter tio år på posten kan han konstatera att jobbet är väldigt speciellt.
– Kanalbolagets verksamhet är så bred. Vattenleden är en del, men det handlar också om att vara fastighetsägare till alla byggnader längs de 20 kanalmilen och att skapa förutsättningar för alla företagare längs kanalen. Samtidigt som kanalen är ett statligt bolag, betraktas det som allas egendom. En offentlig miljö – som egentligen är ett privat företag.
Yrket har varit oerhört skojigt, intressant – och jobbigt. Som ytterst ansvarig är man aldrig helt ledig och det suger med tiden mycket energi.
– Jag har under stor del av mitt yrkesliv liksom gått på en cylinder för mycket. Nu vill jag ha tid till annat.
Anders njuter just nu av sin nya tillvaro. Han är en händig mångsysslare som gillar att ha flera praktiska projekt i luften. Fiske och båtliv ligger honom varmt om hjärtat och vad passar då bättre än att hyra en brovaktarbostad av sin före detta arbetsgivare, några meter från Göta kanal? Men det ska även bli långkörningar med mc:n och tid till de fem barnbarnen, mellan ett och sju år.
Anders är inte den skrytsamma sorten, men var faktiskt den som initierade Göta kanal 2.0, det största renoveringsarbetet av kanalen sedan invigningen 1832. Det drogs igång för tre år sedan och beräknas totalt kosta 500 miljoner kronor.
– Underhållet har varit mycket eftersatt och jag gjorde staten uppmärksam på att en renovering var helt nödvändig, annars hade kanalen fått stängas.
Han kvarstår som konsult för renovering, med runt två arbetsdagar per vecka, och har ett bra samarbete med den nya kanalchefen Roger Altsäter.
– Det känns bra att ha klivit åt sidan. Verksamheter mår bra av ett varierat ledarskap över tid och ska inte präglas för mycket på en person. Ibland blir det patetiskt med 60-åringar som tar sig själva på alldeles för stort allvar och vägrar släppa greppet.
Inte alla kan sluta att jobba i hans ålder, hur gärna de än skulle önska.
– Jag hymlar inte med att jag är privilegierad som har den här förmånen, men det förvånar mig att inte fler i ledande befattningar gör det samma. I stället för att klaga över arbetsbördan; trappa ned och släpp in yngre krafter!
Idén om att avsluta arbetslivet kom inte som en blixt från klar himmel.
– Jag har umgåtts med tanken ett antal år. Med tiden kommer insikten om att hälsan och de nära relationerna är det viktiga i livet. Jag känner stor respekt över att få vara frisk. Det har landat i att jag vill stanna upp och verkligen ta vara på tiden.
I början infann sig en känsla av att ”inte längre vara med”, men Anders var förberedd på det.
– Jag känner ingen sentimentalitet. Det handlar ju trots allt bara om ett jobb. Vetskapen om att små barnbarn just nu tycker att mötena med morfar/farfar är jättekul, väger så oändligt mycket tyngre.