2007 fick en kvinna i 50-årsåldern diagnosen Alzheimers. 2012 gjordes en ny hjärnröntgen – som inte visade på någon förändring.
För fem–sex år sedan började anhöriga till kvinnan fundera på om hon verkligen hade Alzheimers. Detta då familjen inte upplevde någon förändring hos henne. Familjen bad kvinnan att ta upp det med den kurator som hon regelbundet träffade.
Via kuratorns hjälp fick man göra nya tester. 2018 träffade familjen en överläkare som meddelade att hjärnröntgen inte visade på någon förändring – därmed kunde han förklara att Alzheimersdiagnosen varit felaktig.
Mot bakgrund av den anmärkningsvärda utvecklingen har kvinnans familj nu valt att göra en IVO-anmälan.
"Hon, och alla i hennes närhet, har alltså levt med en felaktig dödsdom i tolv års tid. Hon har mått oerhört dåligt av det här", skriver en familjemedlem i sin ansökan till IVO, Inspektonen för vård och omsorg.
Den feldiagnostiserade Norrköpingskvinnan har i tolv års tid fått äta bromsmedicin – utan anledning. Ekonomiskt sett har kvinnan enligt anmälan också lidit då hon varit sjukpensionär under den här tiden, vilket inneburit en inkomstförlust.
Den värsta konsekvensen enligt familjen är dock den psykiska delen.
"Hon har haft en dödsdom hängandes över sig i tolv år. Hur kan vården valt att blunda för det här?", frågar sig familjemedlemmen vidare.
Ann Westöö är verksamhetschef för den Geriatriska kliniken på Vrinnevisjukhuset.
– Jag lider med den här kvinnan och hela hennes familj. Att få den här sjukdomsdiagnosen är fruktansvärt för alla, det vet jag i mitt jobb.
Hur kunde det bli så här fel?
– Den första diagnosen var rimlig. Det fanns förändringar som gjorde att det talade för Alzheimers sjukdom. Vi hade med största säkerhet gjort samma bedömning i dag. Men det borde ha gjorts en ny granskning tidigare, det skulle inte ha gått elva år innan vi började titta på ärendet igen, säger Ann Westöö.
Har den bromsmedicin kvinnan ätit i tolv år påverkat hennes hälsa i övrigt?
– Det var den första frågan jag ställde till vår apoteksavdelning, men de försäkrande att så inte var fallet. Sedan är det ju illa nog att kvinnan fått betala för medicinen under alla år, säger Westöö.
IVO konstaterar i sitt beslut att det funnits brister inom sjukvården, då inga åtgärder för att utvärdera patientens diagnos har vidtagits under flera år. IVO väljer dock att avsluta ärendet utan att gå vidare.