6 000 marschaller, diverse elduppvisningar, mycket lampor och 3,5 ton is. Det var något av allt det fina som årets nyårspromenerare fick ta del av denna ljumma nyårsafton.
– Det är inte helt enkelt. Blåsten gör att vi får gå tillbaka och försöka tända marschallerna igen. Målsättningen är att alla ska brinna, berättade Rikard Jonsson, från hemvärnet.
Nyårspromenaden, som i år firade 20-årsjubileum, lockade som vanligt många människor att ta sig mellan Grytstorget och Tyska torget.
– Vi vill först lyssna på lite musik, sedan tänker vi höra talet innan vi går promenaden, sa Marie Engström innan hon skålade i glögg med väninnan Birgitta Karlsson.
Marie och Birgitta var inte direkt ensamma om att vilja höra Tjåsa Gusfors tal. Moa Martinson, ja, statyn då alltså, kunde stolt blicka ut över ett stort folkhav som efter Damkörens "Tänd ett ljus" fick lyssna på den 52-åriga artisten och konstnärens tal.
– Det känns roligt och samtidigt lite läskigt. Jag är van att prata inför publik, men det är första gången jag gör det som nyårstalare. Även om jag reser mycket över hela världen, så är Norrköping hemma för mig och så kommer det alltid att vara, förklarade Tjåsa minuterna innan hennes tal.
I talet poängterade Tjåsa direkt hur stolt hon är att vara en del av Norrköping.
– Musik, konst och teater är mitt Norrköping. Här jag stått på scenen, framför scenen och bakom scenen. Här finns mina offentliga skulpturer av sand, trä och is.
Is och eld var temat för årets nyårspromenad. Något som Tjåsa tog fasta på.
– Dag och natt, mörker och ljus, himmel och hav. När motsatser samverkar som kompletterande pusselbitar, då blir det jämlikhet och balans. Det känns lätt att rekommendera Norrköping som en stad att flytta till. Jag tänker att Norrköping är en bra stad att växa upp i och utvecklas i.
Efter talet och mer musik från Damkören, började promenaden, först genom Industrilandskapet, vidare mot Louis De Geer, under Gamle bro genom Strömparken, till Refvens grund och till "målet" på Tyska torget.
Dit hade Tjåsa Gusfors forslat 3,5 ton is, från ishotellet i Jukkasjärvi, där hon arbetat i många år. Där kunde den som ville lämna ett nyårslöfte som hamnade i "glömskans" och "önskans" eld.
– Det blev självklart kärleksönskningar. Det kändes helt rätt, en kväll som denna, berättade Lovisa Lindholm som lämnade sin önskan tillsammans med dottern Sofia.