Anita Asterius blev i början av mars i år akut sjuk och behövde ligga i respirator på Vrinnevisjukhuset i över en månad. Hon överlevde, men fick komplikationer efter tiden i respirator i form av muskelsvaghet. Så fort hon blev utskriven från sjukhuset kom det kallelser om återbesök. Anitas dotter fanns där och hjälpte till med logistiken, men snart uppstod ett tydligt problem.
– Det står i färdtjänstbeslutet från kommunen att mamma kan röra sin vänstra arm och sitta själv i bilen, därför får hon färdtjänst med extra hjälp, men inte ledsagarservice. Den biten hade regionen hand om sa de, så jag började ringa Region Östergötland och hela cirkusen drog igång, säger Jenny Asterius.
Anita är helt enkelt inte tillräckligt sjuk, enligt kommunens riktlinjer för att få ledsagarservice, och då hamnar ansvaret på regionen. Problemet är bara att det inte finns något system för ledsagning på Vrinnevisjukhuset. Anita blir avsläppt av färdtjänsten vid entrén, men där finns det ingen som möter upp och leder henne in till mottagningen.
– Ska hon behöva sitta i rullstolen och hojta till förbipasserande att komma och hjälpa henne? Och om det inte är någon där, vad händer då?, frågar sig Jenny Asterius.
Oron för att bli sittandes i entrén har gjort att Anita avbokat flera återbesök.
–Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner att jag skiter i allt, och avbokar besöket för att slippa alla problem. Jag ringer och säger tack, men jag kan inte ta mig dit, säger Anita med en skakig röst och tårarna i halsen.
När Jenny fick till sig att det var regionens ansvar att sköta ledsagningen började hon höra av sig till dem, gång på gång.
– Jag har ringt vårddirektören, kommunikationsdirektören, hälso- och sjukvårdsdirektören, jag gick igenom hela ledningsgruppen och de hade ingen aning om att regionen ansvarade över detta. Jag ringer klinikchefer på njurmottagningen, tandvården och röntgenmottagningen, vilket är ställen mamma har tid hos. Jag ringer och säger “hej, vi har ett besök och vill be om ledsagning”, de frågar “vad menar du? Är det här något nytt? Det har vi inte tid med”.
På universitetssjukhuset i Linköping finns det en tjänst för ledsagning med tio anställda. Den tjänsten arbetar i avtal med Region Östergötland. Någon liknande service finns dock inte på Vrinnevisjukhuset.
– De hänvisar till Röda korset som finns på sjukhuset, men det är ju frivilliga människor som inte jobbar varje dag. Frivilligcentralen finns med men då gäller det att det finns någon frivillig som har tid just när mamma behöver det, säger Jenny Asterius.
Själv lever och jobbar Jenny i Stockholm, men har under sommaren inte kunnat arbeta eftersom hon behövt stötta och hjälpa sin mamma.
– Mamma ligger och gråter i ren frustration för att det inte fungerar. Hon hade aldrig kunnat föra den här kampen själv, den orken finns inte.
– Jag vet inte vad jag hade gjort utan Jenny, jag hade bara legat i sängen och förtvinat bort. Jag vill inte det, jag vill leva, säger Anita.
Jenny menar att ingen från regionens sida har tagit ansvar i frågan, speciellt inte under semestertider.
– Jag pratade med regiondirektören som satt på en båt i skärgården, också med tandvårdsdirektören som var ute och vandrade på 2500 meters höjd. Någon måste ju täcka upp för den som går på semester, vårdbehovet finns ju även på sommaren. De sitter högst upp och tjänar mest pengar, då måste de ju sköta sitt jobb, säger Jenny Asterius.
– Jag har ringt runt i flera veckor och det har varit en riktig cirkus. Det ska inte behöva gå så här långt, säger Jenny.
Efter hundratals samtal och förlorade inkomster finns ännu ingen konkret lösning på problemet med ledsagarservice på Vrinnevisjukhuset. Men Jenny kommer inte att ge upp.
– Man får prioritera det som är viktigt, pengar är mycket men det är inte allt. Det som jag tycker är viktigt, det är du mamma, säger Jenny och vänder sig till sin mamma.
– De här återbesöken är viktiga för ditt liv och för att du ska få finnas kvar i mitt liv. Därför måste jag se till att det här fungerar, för när jag börjar jobba igen måste jag veta att du är trygg och får den hjälp du behöver och har rätt till, säger Jenny Asterius.
Jessica Frisk, vårddirektör Region Östergötland, klargör att det är till respektive kliniken man bör vända sig om man behöver ledsagning på sjukhuset.
– Om man är en enskild patient som inte är beviljad ledsagarservice från kommunen, men ändå saknar förutsättningar att ta sig från entrén till sjukvårdsinrättningen då måste vi från regionen hjälpa patienten. Vi uppmanar då patienten i de här enstaka fallen att kontakta den klinik där besöket ska ske, säger Jessica Frisk.
Men den person vi pratat med ringde kliniken och de hade aldrig varit med om det innan?
– Jag har själv jobbat på sjukhus sedan 1999 och jag har inte stött på det här problemet, men det kan så klart finnas ett mörkertal. Här har vi ju en patient som kommit i kläm, och det beklagar vi självklart.
När Anita i mitten av augusti gjorde ett läkarbesök på Vrinnevisjukhuset, var det ingen från kliniken som mötte henne vid entrén trots föranmälan. I början av september stötte Anita på problemet igen, denna gång när hon skulle besöka folktandvården och ville be om ledsagning. Folktandvården hade heller aldrig hört talas om ledsagning.
Vi når Jessica Frisk igen, en månad efter den första intervjun, för att ta reda på vilka åtgärder som gjordes efter att Anitas situation uppmärksammats.
– Vi har tagit kontakt med de verksamheter som varit berörda i det här särskilda fallet för att se till att just den här patienten får hjälp. Vi har också påbörjat ett arbete för att se vad vårat formella uppdrag är vad det gäller ledsagning, säger Jessica Frisk.
Än kan regionen inte gå ut med ett massutskick till alla verksamheter om vad som gäller kring ledsagning, eftersom det ännu inte är helt klart vad som gäller enligt Jessica Frisk.
Hur kommer ledsagning lösas fram till att utredningen är klar?
– Utredningen kommer att göras skyndsamt, men det här en av många saker som vi tittar på. Fram tills det är utredningen är klar ska de här enskilda fallen lösas med inre service, personal från resurs och kompetens, eller om man har egen personal på kliniken som har möjlighet att lämna vården för att möta patienten. Men eftersom vi jobbar i akut verksamhet kan man behöva vänta en stund om det är så att vårdpersonal hämtar, säger Jessica Frisk.