När Joanna klev in i sin mammas lägenhet fick hon en chock. Hon möttes av läckande soppåsar, ett kylskåp fullt av mögliga matlådor och papperskorgar med använda blöjor. I badrummet låg det bajsrester på golvet och hennes mamma gick omkring med avföring på underkläder och morgonrock.
– Så fort jag kom in i lägenheten kände jag hur det luktade, säger Joanna.
Joanna har dokumenterat vanvården i form av bilder från lägenheten. Bilder som visar vilken miljö som mamman levt i.
I samma lägenhet har anställda från kommunens hemtjänst gjort dagliga besök.
– Det är ju inte helt klokt. De måste ju larma när de ser det här. Så här får det bara inte gå till, säger Joanna.
Joanna bor i Stockholm, men hon har trots det åkt hem till sin 82-åriga mamma för att hålla rent. Då mamman har Alzheimers och diabetes är Joanna god man och sköter kontakterna med hemtjänsten i Norrköpings kommun.
– Två gånger om dagen ska hemtjänsten besöka mamma och se till att hon får frukost, kvällsmål, sina mediciner och ögondroppar. Jag har fyllt mammas frys med matlådor, då hon har diabetes måste hon ha lagad kvällsmat – speciellt eftersom mor inte äter lunch, säger Joanna.
Förutom att lägenheten såg ut som en soptipp har hemtjänsten enligt Joanna även missat att ge hennes mamma de ögondroppar hon behöver för att inte bli blind. Dessutom har hennes diabetes inte tagits på allvar.
– Mamma har flera gånger ätit en vit smörgås med sylt till frukost och även på kvällarna när hon egentligen skulle äta sin lagade mat.
Vanvården började när Joanna i juli drabbades av en allvarlig sjukdom som gjorde att hon inte kunde åka hem till sin mamma. När Joanna blev sjuk hade hon kontakt med mammans handläggare via mejl och berättade att hon inte kunde hjälpa till och städa. Först den 1 november fick hon svar via brev att hennes mor ska få hjälp med praktiska sysslor.
Joanna har nu skickat in klagomål till chefer inom hemtjänsten.
– Men på grund av att jag varit sjuk i några månader har jag inte kunnat driva det här förrän nu. Jag är orolig över alla äldre som inte kan föra sin egen talan, jag tror tyvärr inte att mamma är det enda fallet, säger hon.
Joanna menar att man behöver se över reglerna när det gäller dementa.
– Som det är i dag så måste vårdtagaren tacka ja till vård, annars får ju inte hemtjänsten utföra vården. Men dementa personer säger ofta nej per automatik. Så hur många sitter i sitt eget bajs för att de inte har förmågan att tacka ja?, undrar hon.
Redan innan vanvården upptäcktes ansökte Joanna om att få byta hemtjänst.
– Mamma och jag tyckte det vore bättre med ett mindre bolag. Då kommer det att vara färre människor som tar hand om mor och en tätare kommunikation mellan oss alla, säger Joanna.
Kommunens handläggare besökte Joannas mamma dagen innan hon kom dit. Utan att kommentera hur lägenheten såg ut fick hon ett mejl om att hennes mamma inte fick byta hemtjänst.
– De får inte ha några avgörande möten utan att jag som god man deltar. Handläggaren ska ha frågat min dementa mamma om hon verkligen vill byta hemtjänst. Mamma kommer ju inte ens ihåg att hon önskat att få byta hemtjänst.
När det gäller framtiden för Joannas mamma är den oviss.
– Mamma har blivit sämre de senaste månaderna. Jag har pratat med hennes läkare och vi är överens om att det nog är dags för mamma att få vård på heltid, säger Joanna.