Vacker historia och skrikande däck

Det gäller att hitta finurliga lösningar för att få till en mysig dag när familjens intressen spretar. Vi prövade en lyckad kombination där vacker historia korsades med skrikande däck.
Löfstad slott känner de flesta Norrköpingsbor till, inte minst för att vi blir påminda genom vägskyltarna utmed E4 till Linköping. Jag hade inte varit där på länge när vi fick höra talas om en ny, dramatiserad visning för barn.
Dramatiserad tur
Verksamhetssamordnaren Maria Nordeman mötte oss på borggården en solig morgon för att berätta mer, eftersom barnvisningarna startar först i juli. Vi hann knappt träffas förrän hon gick in i rollen som Hedda, kammarjungfru till Emilie Piper (Löfstads sista ägare). Barnen accepterade genast rollen som besökare i en tid för hundra år sedan.
– Emilies pärlhalsband är borta och hon vill ha den på balen i kväll. Kan ni hjälpa mig att hitta det? frågar Maria/Hedda.
Spännande kvinna
Det blir början på en spännande promenad genom slottet. Barnen har många förslag på var ”Hedda” ska leta och vi får till och med besöka rum 13 med blodfläcken. Samtidigt berättar Hedda hela tiden om Emilies liv. Hon var en spännande kvinna, som bland annat införde en vegetarisk kokbok på slottet. Emilie och hennes syster Sofie var ovanligt långa, vilket syns extra väl nu när så många kläder visas i sommar. Vi fick bland annat se ballerinaskor och glasögon från förr, som liknar de vi använder nu och modebilder med ofattbara håruppsättningar.
Öppet för alla
– Där är det ju, kolla halsbandet ligger där, ropar barnen till slut.
Vi avstår från att avslöja var, om någon är sugen på att leta själv.
– Vi har tre visningar om dagen i sommar och om en grupp blir full går ytterligare en guide in. Så den här utflykten går att göra spontant, säger Maria när vi kommer ut i solen igen.
Hon tipsar också om den engelska slottsparken, som alltid är öppen för allmänheten.
– Ta med en picknickkorg och slå er ned. I bland är det bröllop där också.
I den gamla kyrksalen hittar vi en utställning om textilhantverk (ett samarbete med Östgöta textil), men döttrarnas favorit blev en affär med fina saker – belägen i herrskapets lilla stall. I likhet med ett garage ligger det i nära anslutning till slottet.
– Här ser ni Dicks spilta, säger Maria.
– Han var Emilies favorithäst och fick pannkakor från köket ibland.
Fordon förr och nu
Det lät gott tyckte barnen, så vi gick ner till Löfstads sommarkafé. Där serverar de bland annat pannkakor, paj och morotskaka både ute och inne. På vägen till bilen kollade vi in vagnslidret. Jag påpekade för barnen att ”på den tiden fanns inga gokartbanor här”.
– Nä, men mamma, de kanske rejsade i den där, säger sonen och pekar på en liten gig.
Sofia Börkén Mårtas driver Gokart Arena tillsammans med Fredrik Delborn. De öppnade inomhus 2004 och 2007 blev den stora utebanan klar.
– På sommaren är det mer vanligt att familjer kör drop in. Det här funkar ju oavsett väder och alla kan vara med, vilket brukar vara uppskattat, säger Sofia.
De har tre sorters bilar, beroende på hur lång föraren är. Alla som är kortare än 140 cm får köra inomhus oavsett väder och för de minsta är det elbilar som gäller.
– Den är faktiskt unik, så många har åkt långt för ett race här, säger Sofia.
Barnen studsar upp och ned på stället av upphetsning. Snart står de redo i overall och gigantiska hjälmar.
– Vinner man något?
– Nej, bara äran och eventuellt en medalj. Men vi har en fin prispall, visar Sofia.
Ingen vill gå ur
Efter en noggrann säkerhetsgenomgång blir det fullt ös. Skratt, segergester, omkörningar och utflykter på kanten blandas med instruktioner från Sofia och hennes kollega. När den svartvita flaggan viftas utnyttjas sista varvet till fullo. Ingen vill gå ur bilen. De tjatar om mer, men det får räcka. Nya förare står redan på kö.
Kom ihåg badväskan
I bilen hem diskuteras tröga rattar, lätta kurvor och Axel von Fersen spökring.
– Mamma, Löfstad slott var faktiskt lika spännande som gokarten, säger sonen.
– Ja, och vet du vad? Att köra gokart var faktiskt lika roligt som att få se slottets bibliotek, svarar jag.
Mårängens badplats i Skärblacka kunde ha blivit vårt tredje stopp, men vi var inte förberedda på sol och värme. Nu har vi lärt oss att alltid ta med en färdigpackad badväska inklusive kex och vattenflaskor. Även den mulnaste morgon kan sluta med sol för pigga äventyrare.