Tvillingarna var bara sju år när de började i Norrköpings ungdomscirkus, nu är de 17 och har lärt sig betydligt mer än ”bara” cirkuskonster.
– Cirkusen har fått oss att tycka att fysisk träning är jätteroligt, så nu är det en naturlig del av livet, säger Hedvig.
– Man lär sig samarbeta också, för cirkus bygger på samarbete. När man bygger pyramider till exempel, då måste man verkligen kunna lita på varandra, säger Karin.
Barnen får tidigt vara med och skapa cirkusnummer och efter bara något år brukar de stå på scenen för första gången. Karin minns att det kändes lite läskigt i början, samtidigt ser hon fördelar med att börja uppträda tidigt.
– Man får självförtroende av att våga gå upp på scenen och man blir van att stå inför folk, säger Hedvig.
En annan fördel, tycker de, är att man får umgås med människor i olika åldrar. Vilken grupp man hamnar i styrs inte av hur gammal man är utan av vilken erfarenhet man har, och att föräldrarna är med och hjälper till gör också att man får en väldigt avslappnad relation till vuxna.
– Vi har fått många vänner genom cirkusen, säger Karin.
Sedan några år tillbaka fungerar både hon och Hedvig som tränare för varsin grupp med barn i varierande åldrar. De äldre ungdomarna har anställda tränare, men om cirkusen ska överleva är det nödvändigt att en stor del av de äldre hjälper till och tränar de yngre. För Hedvig och Karin kändes det som ett helt naturligt steg.
– Jag har fått så mycket från cirkusen, så jag känner att jag vill ge något tillbaka nu när jag har ganska mycket att lära ut, säger Hedvig.
I april utsågs de gemensamt till månadens ungdomstränare av Östergötlands idrottsförbund. I pengar innebar det 3 000 kronor för dem att dela på, och så 30 000 till cirkusen.
Att engagemanget slukar större delen av deras fritid gör ingenting eftersom de tycker att det är så pass roligt. Båda går på Kunskapsgymnasiet. Där får man styra över sin egen tid, vilket passar bra när man behöver få in både tränarpass, egen träning och extrajobb i schemat. De har också lärt att sig att plugga mer effektivt – det går när man är tillräckligt motiverad, menar de.
Hedvig var lite trött på cirkusen under en period. Hon hade haft samma tränare länge och kände att hon stod stilla i utvecklingen.
– Men då kom det in en del nya tränare och då blev det roligt igen, säger hon.
– Det finns så många olika saker man kan göra. Tröttnar man på en sak kan man ju göra något annat ett tag, därför är det svårt att känna att allt är tråkigt, säger Karin.
Själva är de mest inriktade på att jonglera, bygga pyramider och göra volter. I föreställningen har de ett gemensamt nummer där de kombinerar jonglering med akrobatik. De spelar på att de är enäggstvillingar – det blir så effektfullt när de ser likadana ut.
Eftersom de känner varandra så väl är de inte rädda för att ge kritik, vilket ibland kan leda till bråk. Men oftast är det positivt, som när de jonglerar tillsammans.
– Vi har lite samma mönster och vet ungefär hur den andra rör sig, säger Hedvig.
Nästa vecka slår ungdomscirkusen upp sitt enorma tält på Lysingsbadets camping i Västervik, som den gör för femte sommaren i rad nu. Sedan blir det föreställning varje kväll.
– Det är en av höjdpunkterna med att vara med i cirkusen. Alla bor tätt inpå varandra, vi umgås hela tiden, äter vid långbord och grillar tillsammans på kvällarna. Då känns det mer som traditionell cirkus, säger Karin.
Att arbeta med cirkus i framtiden känns inte som ett alternativ, det är alldeles för svårt att få jobb, men de är helt inställda på att fortsätta med det på fritiden. I höst är det däremot riktigt jobb som gäller, för då ska både Karin och Hedvig vara med i Östgötateaterns uppsättning Wendy & Peter Pan där de – lämpligt nog – kommer att spela tvillingar.
Repetitionerna börjar i september och den sista av cirka 40 föreställningar spelas inte förrän i maj 2016, några veckor innan de tar studenten. Riktigt hur de ska hinna med allt vet de inte än. Cirkusträningen behöver de fortsätta med för att hålla sig i form för pjäsen, men tränarrollen kommer de däremot lägga åt sidan ett tag, även om det känns trist att släppa ifrån sig barngrupperna de arbetat med.
De tycker det är lite nervöst eftersom de aldrig spelat teater förut, men mest av allt känns det fantastiskt roligt.
– Att vi fått den här chansen kan vi också tacka cirkusen för. Det är en dröm för mig att få vara med i något sånt här, säger Hedvig.
– Det är perfekt! Vi får köra cirkus, skådespela och vara på teatern – allt roligt i ett, säger Karin.