"Jag Àr ju rÀdd att han inte ska komma hem igen", sÀger 13-Äriga Tuva nÀr hon tÀnker pÄ sin pappa som jobbar som polis.
Tuva har precis slutat skolan för dagen och möter upp. Vi trÀffas bara nÄgra dagar efter att upploppen Linköping och Norrköping Àgt rum.
Hon sÀger att hon har följt hÀndelserna via bland annat sociala medier. Hon menar att det trots allt ger henne ett lugn. Att det bÀsta Àr att hÄlla koll sjÀlv. För hon Àr van vid att pappa, som Àr polis, inte delar med sig av det som hÀnt dÀr ute pÄ fÀltet.
Det Àr hans yrkesval som gjort att vi ses. Och en insÀndare som Tuva fick publicerad för nÄgra mÄnader sedan. I den skrev hon ner det hon menar Àr den vardag som hennes pappa och alla andra poliser möter, nÀr de gör sitt jobb.
"MÄnga tror att alla bara Àlskar poliser och vill dom vÀl. Men sÄ Àr det verkligen inte. Dom fÄr stÄ ut med att folk skriker fula ord, bli hotade, se folk mÄ dÄligt och ha ont, alltid vara beredd pÄ att nÄgon kan försöka skada en, och allt för att du ska ha ett bra och fint samhÀlle utan kriminalitet", skrev hon bland annat.
Men under den gÄnga pÄskhelgen kunde Tuva ÀndÄ slappna av lite. Pappans arbetspass slutade med att han i stÀllet lÄg sjuk. Planen var annars att han skulle ha tjÀnstgjort under upploppen, dÄ upp emot 30 poliser fick fysiska skador.
â Jag Ă€r faktisk glad han blev sjuk, men jag tĂ€nker sĂ„ klart pĂ„ de andra polisernas familjer, sĂ€ger hon.
Poliserna stÄr uppradade i Navestad, inför det som komma skulle. Tuvas pappa skulle varit dÀr, men blev sjuk. "Det Àr jag glad för", sÀger hon.
Tuvas insÀndare kom att bli lite av en bearbetning, menar hon. För den hade föregÄtts av en hÀndelse, som nog egentligen var upprinnelsen till den oro hon har i dag.
â Pappa jobbade en kvĂ€ll utanför en nattklubb, dĂ€r det var brĂ„k. Polisen fick glasflaskor kastade emot sig. NĂ€r jag fick veta det blev jag rĂ€dd. Och Ă€ndĂ„ berĂ€ttade inte pappa sĂ„ mycket. Men jag tĂ€nkte pĂ„ vad som kunde ha hĂ€nt, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
â Jag Ă€r ju rĂ€dd att han inte ska komma hem igen. Det Ă€r jag varje gĂ„ng han Ă„ker hemifrĂ„n. Men nĂ€r jag gĂ„r och lĂ€gger mig försöker jag att tĂ€nka att han gör nĂ„got kul eller har en paus. Och dĂ„ kan jag somna.
Vad tÀnker du nÀr du ser vad som hÀnde poliserna vid pÄskhelgens upplopp?
â Jag bli jĂ€tteledsen och samtidigt sur. Jag trodde mĂ€nskligheten hade kommit lĂ€ngre. Det trĂ„kiga Ă€r ju ocksĂ„ att mĂ„nga verkligen tror att det Ă€r polisen som har skrivit lagarna, men de gör ju bara sitt jobb. De Ă€r ju dĂ€r för att hjĂ€lpa.
Tuva menar att poliserna har för lÄga löner utfrÄn det som utsÀtts för. Den hÀr bilden togs i samband med upploppen i SkÀggetorp under pÄskhelgen.
Tuva tog Àven upp lönefrÄgan i sin insÀndare. Nu Äterkommer hon till den. Hon menar att polisenas löner Àr alldeles för lÄga utifrÄn det utsÀtter sig för. De senaste uppgifterna, som sammanstÀllts i bland annat Polistidningen, visar att medellönen för en ingripandepolis ligger pÄ knappt 32 000 kronor.
â De riskerar ju sina liv, samtidigt skrivs det alltid sĂ„ snabbt i media om det skulle vara sĂ„ att polisen gjort nĂ„got. Slagit nĂ„gon med batong eller sĂ„. Men vad ska de göra?, frĂ„gar hon sig.
Hon menar ocksÄ att de oregelbundna arbetstiderna som poliserna har, med snabba inhopp, pÄverkar familjen.
â Vi kan inte planera sĂ„ mycket. Pappa skulle varit ledig pĂ„ pĂ„sklovet, men fick jobba, sĂ€ger hon.
Trots sina funderingar har Tuva kommit fram till att hon sjÀlv vill bli polis. Det Àr hon egentligen vÀldigt sÀker pÄ.
â Pappa har pratat sĂ„ mycket bra om yrket, han trivs jĂ€ttebra. Det enda jag tĂ€nker pĂ„ Ă€r om jag sedan fĂ„r familj. Hur rĂ€dda kommer de att vara? Men det kanske ser annorlunda ut dĂ„, sĂ€ger hon.