Vi träffar Susanne Carlsson och Robert Karlsson på Norrköping Airport, precis efter att deras plan från Rhodos har landat.
I snart två veckor har skogsbränder härjat i Grekland och på den populära semesterön Rhodos. Tusentals invånare har tvingats evakuera från sina boenden – och så även turister som tvingats fly från hotellen på ön.
Susanne Carlsson, 56 år, och Robert Karlsson, 58 år, landade under lördagseftermiddagen på Norrköpings Airport efter en vecka på Rhodos. De tvingades evakuera från sitt hotell i byn Pefkos redan första natten.
– Vi vaknade mitt i natten av höga larm på hotellet. Då visste man inte om det brann på hotellet eller vad det var frågan om. Det kändes overkligt, elden spred sig väldigt hastigt, berättar de.
Först blev de evakuerade ner till stranden, där de fick vänta i tre timmar, och sedan evakuerades de vidare iväg med bussar till en skola.
– Den första natten sov vi på ett trägolv och jag hade mina sandaler som huvudkudde. Men redan andra natten fick vi luftmadrasser, berättar Robert.
Susanne vill poängtera vilken fantastisk hjälp de fick av lokalbefolkningen.
– De kom med mat och bröd till skolan och de erbjöd oss att sova i deras hem. De var verkligen otroliga, säger hon.
De båda är också väldigt tydliga med att det inte är synd om dem.
– Folk där nere förlorar sina jobb och har det extremt tufft just nu. Det är verkligen de lokala grekerna, volontärerna, som man ska tacka. Vi kände en sådan en enorm tacksamhet gentemot dem där nere, säger Susanne och Robert.
Så här såg utsikten ut från hotellet som Susanne och Robert bodde på.
De berättar om den fina gemenskapen som skapades på skolan.
– Man började pratade med varandra och det var väldigt fint. Alla hjälptes åt och grekerna där nere hjälpte oss extremt mycket, säger de.
Efter några dagar på skolan fick de till slut komma tillbaka till hotellet. Men både Susanne och Robert upprepar hur lite information de fick från både flygbolaget och hotellet.
– Det var väldigt snurrigt med information, vi har knappt fått någon information alls. När vi väl fick komma tillbaka till hotellet fick vi information från flygbolaget att vi skulle evakueras igen. Så vi gjorde oss redo men det kom inga bussar då, säger de.
Hur känns det att vara hemma nu?
– Vi är lyckligt lottade. Vi har tak över huvudet och framförallt ett hem att komma hem till. Men vi tänker på lokalinvånarna, verkligen, säger Susanne och Robert.