Storskogen strax norr om Berg utmed Roxen skulle mycket väl kunna vara hämtad raka vägen ur en mustig John Bauer-målning.
Gran och tall skjuter rakt upp mot den bleka novemberskyn, några skira solstrimmor hittar vägen ned mellan de täta stammarna och den steniga slänten är täckt av tjock mossa. Det skulle kunna vara en själens vilstol men skogen skänker inte alltid samma ro man kanske är van vid.
Granbarkborren gör stor skada i det tysta.
Mattias Sparf, skogskonsulent och skadesamordnare på Skogsstyrelsen i Östergötland, fäller ut bladet på sin kniv och börjar karva i barken på en kal gran som man med blotta ögat kan se inte mår särskilt bra.
Mycket riktigt.
Under barken ser man tydliga spår efter granbarkborrens grävda, lodräta gångar i stammens fiberriktning.
– Den här granen är bortom all räddning. Tyvärr, säger Mattias Sparf och lyckas få en liten representant, bara några millimeter lång, för den fruktade skadeinsekten att fastna på knivbladets spets.
Den ser i sanning inte mycket ut för världen. Skadorna den orsakar är desto större.
– Det är värmens fel, menar Mattias Sparf.
– Granbarkborren älskar värme och sommaren var inte bra för skogen. Det varma och torra vädret gjorde stor skada. Granbarkborrarna förökade sig flera gånger där även avkommorna hann svärma samtidigt som granarna redan var försvagade av torkan. De var lätta byten. Torkstressade granar var som en öppen dörr när granbarkborrarna ville ta sig in under barken.
Mattias Sparf fortsätter sin runda i skogen. Han hittar flera livlösa och kala granar som drabbats av granbarkborren. Ett par här, några där. Trots att resultatet av Skogsstyrelsens inventering av skadorna ännu inte är helt sammanställt, är det uppenbart att Östergötland har drabbats hårt, hårdare än normalt.
– Vi har ett 25-tal referensfastigheter spridda över hela länet. Här, uppe i Kolmården och ja, i hela Östergötland, förklarar Mattias Sparf.
– Ingen av fastigheterna är helt förskonade från granbarkborren vad vi har kunnat upptäcka. På vissa av dem är kanske bara någon enstaka gran angripen, medan det på andra rör sig om upp till 150 kubikmeter angripen yta på 50–100 hektar stora fastigheter.
Även under normalvarma somrar kan skogen drabbas av granbarkborren. Dock inte samma omfattning som nu samtidigt som de angripna granarna då oftast har stått att hitta i solbelysta hyggeskanter i söderläge.
– I år har vi upptäckt dem lite överallt. Även långt inne i bestånden. Det är naturligtvis inte bra eftersom de angripna granarna är svårare att hitta då, säger Mattias Sparf.
– Man måste lämna de upptrampade stigarna och ge sig djupare in i skogen för att upptäcka dem. Där har markägarna ett stort ansvar. De behöver granska sina skogar. Vi befarar att många angrepp ännu inte har upptäckts. Får vi sedan en ogynnsam vår med plötslig och stark värme efter en kylig vinter, är risken stor att alla granbarkborrar vaknar till liv på en och samma gång. Så fort det blir över 18 grader på dagen kommer de fram och söker nya träd att angripa. Då blir situationen lika illa nästa sommar igen.
Mattias Sparf betonar också vikten av att de angripna granarna i vår identifieras, avverkas och forslas bort, ut ur skogen för att inte granbarkborren ska sprida sig ytterligare. "Sök och plock" är budskapet till skogsägarna.
– Nu i höst och vinter har vi liten möjlighet att påverka populationen. Det handlar mer om att ta hand om virkesvärdet.
För markägarna handlar det förstås om stora värden som går till spillo. En gran som skulle kunna ge bra betalt i form av användbart virke, duger i angripet skick möjligen som massa- eller bränsleved. Stora intäkter går förlorade och det beräknas att skogsägarna i sydöstra Sverige förlorar upp emot en halv miljard kronor när skogen måste avverkas för att bromsa granbarkborrens framfart. Skogsstyrelsen har, under hösten, också uppmanat jägare att titta extra efter nya angrepp när man ändå är ute och jagar. Allt i hopp om att minimera skadorna.
– Situationen i år är närmast unik, säger Mattias Sparf.
– Vi har haft liknande utbrott tidigare. Men då av andra orsaker. Stormarna Gudrun och Per medförde mängder av vindfällor ute i skogarna där granbarkborren fick goda möjligheter att snabbt föröka sig. Nu är det istället värmen.