Stadsbiblioteket, som öppnades 1971, är känt även utanför Norrköping.
Mötesplatsen är inte någon slump. Den är vald med noga omsorg. För det är här Norrköpings arkitektur kan sammanfattas på ett bra och relativt enkelt sätt.
– Bredvid varandra ligger Villa Swartz och Stadsbiblioteket, sekelskifte och modernism, sida vid sida. Det är en väldigt talande bild av Norrköping, säger Ellen Holtermann Wiig.
35-åringen från Trondheim gjorde sin första dag som Norrköpings nya stadsantikvarie den 17 augusti. Men hon hade redan innan det bra koll på sin nya stad.
– För tio år sedan läste jag kultur- och medieanalys på Campus Norrköping.
Vad fick du för intryck av Norrköping?
– Det är en mycket speciell stad. Speciell på ett bra sätt. Bland byggnadsantikvarier har Norrköping en ikonstämpel. Främst för att det finns en blandning av många olika, intressanta, årsringar. Industrilandskapet givetvis, men även modernism. Stadsbiblioteket och parkeringshuset Spiran är bra exempel på byggnader som är välkända utanför Norrköping.
Modernism och sekelskifte sida vid sida. Stadsbiblioteket och Villa Schwartz är enligt Ellen Holtermann Wiig ett bra exempel på blandningen som finns i Norrköping.
Ellen Holtermann Wiig hade länge planer på att bosätta sig i trakterna, då hennes man fanns i Linköping. Men det var först när Norrköpings kommun sökte en ny stadsantikvarie som planerna förverkligades.
Det var en väldigt detaljerad och kravfylld platsannons – man ska bland annat "arbeta med respekt för det gamla men i kombination med fantasi för det nya".
– Men jag kände med en gång att det här är mitt drömjobb. Det här är den inriktning jag har, med fokus på modernism.
Norrköpings nya stadsantikvarie tar med sig mycket lärdom från sitt tidigare jobb på länsmuseet i Västmanland.
– Modernism präglar Västerås centrum. Där rev de mycket och snabbt, och byggde upp nya kvarter innan 1970-talets ekonomikris. Att jobba med sådana kulturmiljöer är både spännande och svårt.
"Nu ska jag börja utforska Norrköping utanför promenaderna", säger Ellen Holtermann Wiig.
Den första tiden på posten sammanfattar Ellen som "överväldigande".
– Jag har precis flyttat till Haga. Nu håller jag på att utforska staden utanför promenaden. När jag pluggade här höll jag mig mest i innerstaden.
Hon har varit ute i några av stadens miljonprogramsområden.
– Man gör det lite väl enkelt för sig genom att kalla dessa områden för fula. Visst, de byggdes fort och materialet kanske inte alltid var det bästa. Men man ska komma ihåg att många fick bättre standard på sina bostäder, tidigare hade många bott i dåliga miljöer, säger Ellen Holtermann Wiig.
Hon är överlag inte så förtjust i att dela in arkitektur i fult och fint – något som exempelvis pågår inom arkitekturupproret.
– Jag tycker det bra att man har en diskussion om arkitektur, men god arkitektur handlar om så mycket mer än fint eller fult. Skönhet ligger i betraktarens öga och alla tycker vi olika. Arkitektur säger oftast något om den tidsepok den byggdes i och varje årsring bidrar till berättelsen om Norrköping.
Inre hamnen är ett av områdena som Ellen Holtermann Wiig tycker är spännande i Norrköping den närmaste tiden.
Det var i februari i år som Hanna Domfors slutade som Norrköpings stadsantikvarie efter sex år.
Fick du några goda råd av din företrädare?
– Vi hade en tretimmarslunch när vi hann prata igenom mycket. Hon berättade en del om hur det fungerar inom kommunen.
I kommunens platsannons stod det bland annat att stadsantikvarien "ska aktivt delta i stadsplaneringsarbetet med att tillföra sakkunskap, skapa förståelse och engagemang för kulturmiljövärdena".
Hur ser du på de friktioner som kan uppstå mellan en stadsantikvarie och politiker, som vill ha en bra relation till byggherrar och exploatörer?
– Än så länge har alla varit snälla, men det kommer kanske sådana möten framöver. Det är ju en balansgång där man måste bevara kulturmiljön när staden växer och fortsätter att förändras. I min roll som stadsantikvarie handlar det om att även förvalta det som byggs i dag, så att det kan uppskattas om 50–100 år.
Inom den närmaste framtiden lyfter hon fram främst tre områden som hon tycker är spännande ur hennes perspektiv som stadsantikvarie.
– Inre hamnen, självklart. Uppe på Himmelstalund ska det också byggas mycket. Sedan har vi ju Sylten, det ser jag fram emot. Sylten kommer bli Industrilandskapet 2.0.
Som vi tidigare skrivit finns det stora planer för den södra kajen i hamnen. Nyligen stod det klart att kommunen köper Bråvallaverket och intilliggande byggnader i kvarteret Triangeln.
– På Sylten finns redan 3 000 arbetsplatser och det fantastiska Syltenberget. Stadsdelen kommer över tid att kompletteras med bostäder, skola och annat. I Inre hamnen har det mesta rivits på grund av sanering efter gasverket, säger Ellen Holtermann Wiig.