Martin Eriksson stod i korsningen på Gamla Övägen när den tragiska cykelolyckan inträffade. Han larmade SOS två gånger men kom aldrig fram.
Det var på torsdagsmorgonen som den 55-åriga kvinnan avled när hon cyklade vägen till arbetet på Vrinnevisjukhuset.
Martin Eriksson, 31, jobbar som snickare i Skarptorp och väntade på grönt ljus i den stora rödljuskorsningen på Gamla Övägen för att göra en vänstersväng in på Vilbergsgatan när krocken inträffade.
– Jag såg aldrig själva olyckan, jag höll ögonen på trafikljuset men så såg jag att något hände i ögonvrån. Då såg jag att lastbilen stod väldigt nära mig. Sedan såg jag tjejen med cykeln ligga där. Jag hoppade ur bilen direkt och sprang fram till henne.
Lastbilen som varit på väg från stan med grus hade kört på kvinnan vid övergångsstället. Flera vittnen var snabbt på plats för att hjälpa till.
En kvinna lade kvinnan i framstupa sidoläge. Ytterligare en kvinna, som var sjuksköterska, öppnade upp kläderna för att se till att luftvägarna var fria.
Martin Eriksson tog upp mobilen och ringde SOS. Men signalen tutade envist många gånger utan att någon svarade.
– Jag ringde två samtal men fick inget svar. Första gången ringde jag 6.29 och samtalet varade 30 sekunder och andra gången 37 sekunder. Till slut sa en kille som stod bredvid mig att han skulle ta bilen bort till ambulansstationen under tiden.
Han åkte iväg och hade tutat utanför ambulansportarna. Inom några minuter var två ambulanser på plats.
Händelsen är svår att släppa och efter arbetsdagen på dagisbygget fick Martin Eriksson ont i magen när han återigen passerade olycksplatsen.
– Det var svårt att somna på kvällen, säger han kort.
Han har också funderat på varför han inte kunde nå SOS. Många minuter gick i onödan och han tycker det är katastrof att han inte kom fram på telefon.
– De behöver verkligen se över sitt telefonsystem, säger han.
Och något han funderar på var vem som till slut lyckades larma SOS. Var det ambulanspersonalen själva eller allmänheten?