– Jag vet inte vart vi ska gå. Vi blev av med vår tillfälliga bostad i morse och har ingenstans att bo, säger Farhiyo Ali Mahamed där hon sitter på en parkbänk.
Till arbetsmarknadskontoret, som är en del av socialförvaltningen, kom familjen vid tiotiden på förmiddagen. Nu är det är kväll och springtävlingen Vårruset pågår i en annan del av stan. Medan tusentals kvinnor får medalj för att ta sig runt en halvmil handlar Farhiyo Ali Mahameds kamp om att hitta tak över huvudet åt sina barn.
Runt den 29-åriga mamman leker hennes mellanstora barn. Vid hennes sida sitter flickorna som är fem och elva år och på armen har hon sitt yngsta barn, Yasmin, som föddes för tre veckor sedan.
– Jag känner mig mycket bekymrad för vår framtid och vet inte vart jag ska, säger hon på somaliska.
En landsman som hon känner ytligt genom barnens skola översätter till svenska. En annan somalier som har stannat till på gatan blir upprörd och vill veta hur det kan gå till så i demokratin Sverige att en ensamstående mamma blir utkörd och lämnad åt sitt öde.
Farhiyo Ali Mahamed berättar att hon var gravid när hon flydde från den somaliska hamnstaden Merca till Sverige. Hon och de fem barnen kom till en flyktingförläggning i Skellefteå för att få en fristad från inbördeskriget. Efter några månader fick familjen sin flytt till Norrköping betald av staten där Farhiyo Ali Mahamed hade vänner som kunde ta emot henne. Barnen började i skolan och deras mamma började leta efter ett boende. Hon har permanent uppehållstillstånd och får bo och arbeta i Sverige.
– Tre gånger fick hon erbjudande om lägenheter av Hyresbostäder. Varje gång hade någon annan fått lägenheten, förklarar hennes bekant.
När vännerna hon bodde hos flyttade vidare till Stockholm stannade Farhiyo Ali Mahamed i lägenheten under uppsägningstiden. Tills i förrgår morse när värden upptäckte det och avhyste familjen.
Farhiyo Ali Mahamed ger mig några papper som hon fick av sin handläggare på arbetsmarknadskontoret och ber mig förklara vad texten säger på pappret säger.
– Jag förstår inte vad jag ska göra. Jag kan inte läsa och kan inte språket, säger hon på somaliska.
Pappren innehåller adresser till vandrarhem. Men när hon fick dem hade telefontolken lagt på.
Tommy Wretman vid Socialjouren låter förfärad när NT berättar att Farhiyo Ali Mahamed och hennes barn sitter på en parkbänk. Enligt information frånsocialsekreterare som tjänstgjort under dagen har "en kvinna" avhysts med polis men varit medveten om hur hon skulle hitta boende.
– Vi har fått frågan om vi kan åka förbi och titta så att de inte sitter kvar där, men vi har inte haft en chans än, säger Tommy Wretman.
Trots att allt pekar på att en person inte har förstått den information som givits henne får hon inte hjälp. Poliserna som avhyste familjen har ringt till Socialjouren och frågat vilken plan de har för kvinnan. En anställd som jobbat över på arbetsmarknadskontoret har också ringt och berättat att den somaliska kvinnan och hennes barn fortfarande sitter utanför kontoret.
– Ibland tänker man att de som jobbat hela dagen borde ha klarat av att få folk att förstå budskapet. Här ringer telefonen i ett och det är verkligen fruktansvärt rörigt, säger Tommy Wretman.
– Det är ju märkvärdigt alltså och sorgligt. Nu är klockan 21 och familjen sitter på gatan. Vi är bara två som jobbar här och vi måste ta hand om ett annat akut ärende där en tonåring omhändertagits utan att veta varför.
NT:s reporter får Socialjourens uppgift att meddela Farhiyo Ali Mahamed att hon själv ansvarar för att ringa till ett vandrarhem, ta sig dit och betala för de rum som krävs. Barnbidraget har betalats ut så pengar vet man att hon har.
– Vi måste till Polisen med det andra ärendet nu men jag ringer till dig sedan, säger Tommy Wretman och lämnar telefonnumren till två vandrarhem.
När NT fört informationen vidare försöker familjens svenske bekant boka rum på två ställen som båda visar sig vara stängda för kvällen. Strax efter klockan halv tio sitter fortfarande barnfamiljen på gatan i centrala Norrköping. Det börjar bli kallt och de två somaliska männen, den bekante och den förbipasserande, talar om att hämta täcken. Ingen av dem har rum för en kvinna med sex barn i sina lägenheter. De har båda fruar och flera barn därhemma.
Till sist löser sig situationen. Pappan från skolan lyckas övertala en bekant, som inte har någon koppling till Farhiyo Ali Mahamed, att låna ut sin tvåa i Marielund.