Det var under en tekniklektion på Johannesskolan som åttaåriga Sara skulle tillverka en bil av en mjölkförpackning. Som hjälp använde läraren en limpistol.
– Då droppade det varmt lim på min dotters fingrar. Hon skrek av smärta medan personalen försökte hitta något att lägga om. De sa till henne att första-hjälpen-kittet var inlåst på skolsköterskans rum. Så hon fick toalettpapper runt såret, som var helt öppet, säger Saras mamma Layla.
Vad önskar du att skolan skulle ha gjort?
– Det minsta man kan begära i de här lägena är att de använder sig av förband som är avsett för skador och inte toalettpapper.
När Layla hämtade dottern åkte de till ett apotek för att köpa förband. På närakuten, på Vrinnevisjukhuset, konstaterades att Sara fått en tredje gradens brännskada.
De innebär att alla hudens lager skadats. Liksom nerverna. Det gör att känseln också försvinner.
För Saras del hade såret också blivit infekterat så antibiotika sattes in.
– Det kommer att krävas plastikkirurg efter det här, säger Layla.
Förutom hanteringen av brännskadan är Layla också kritisk till att ingen från skolan hörde av sig efter olyckan.
Jan Rosman, skolchef på Johannesskolan, blir förvånad när han får höra om händelsen.
– Oj, det här är inget jag känner till. Det måste jag kolla upp.
Men borde du inte fått en incidentrapport?
– Jo, en sån ska upprättas. Helst samma dag som incidenten skett. Men det har uppenbarligen inte gjorts i det här fallet. Jag kollar upp och återkommer.
Efter en stund ringer Jan Rosman på nytt. Han har pratat med läraren som höll i lektionen.
– Det stämmer inte att det inte fanns något tillgängligt första-hjälpen- kit. Det fanns i lektionssalen. Men bedömningen som gjordes var att skadan skulle kylas med kallt vatten och sedan skyddas med toalettpapper, säger han.
Men är det lämpligt att använda toalettpapper till en brännskada om det fanns annat?
– Det har jag inga synpunkter på. Och när det gäller incidentrapporten såg vi i första hand till att skadan togs om hand i det aktuella skedet.
Men inte heller dagarna efter olyckan har rektorn fått någon rapport.
– Här har det brustit, säger han.
Flickans mamma känner stor besvikelse för att ingen från skolan hört av sig, vad säger du om det?
– Det är självklart att man gör. Jag ska prata med de inblandade. Nu hoppas jag att flickans fingrar läker snabbt.