Karin Mossberg svarar bara på generella frågor om den psykiatriska vården på Vrinnevisjukhuset. Sekretessen hindrar henne från att gå in på enskilda fall. Men hon får bakgrunden till våra frågor: två killar i 25-årsåldern – Kevin och Joakim – som båda tagit sina liv, trots kontakter med psykvården där.
Kevin tvångsomhändertogs efter ett självmordsförsök, men blev utskriven dagen efter flickvännens begravning. Det fick hans anhöriga att reagera kraftigt. Karin Mossberg, som väljer att svara via mejl, får frågan hur tvångsvård i praktiken fungerar.
"Intagning enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård görs utifrån uppfyllande av strikta kriterier och att två läkare efter varandra, varav en specialist i psykiatri, gör bedömningen att dessa kriterier är uppfyllda".
Hon tillägger också att patienter under tvångsvård inte kan skriva ut sig själva. Om vården däremot sker frivilligt kan läkaren rekommendera vård, men patienten har rätt att tacka nej. Däremot kan läkaren ta ställning till om det finns anledning till vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.
Anhöriga till Kevin har i frågasatt varför patienter som fått permission inte visiteras. Enligt Karin Mossberg har vården inte rätt att visitera patienter som är frivilligt inlagda. Men "efter permission ombeds patienten alltid att visa vad som finns i fickor och väskor", skriver hon.
Hon tillägger att patienten också uppmanas att lämna prov efter permission, om det finns misstankar om drog- eller alkoholpåverkan.
Borde det inte vara krav på visitering efter permission?
"Patienten vårdas frivilligt", svarar Karin Mossberg och tillägger att visitering däremot sker av dem som är tvångsomhändertagna. Dock är det inte tillåtet att visitera i själva kroppen.
Joakims anhöriga har framfört synpunkter på att de, som blev hans "vårdare" i hemmet, borde fått insyn i hans journaler, men enligt Karin Mossberg har en myndig patient rätt att kräva sekretess mot närstående. Men "vi försöker motivera patienten att häva sekretessen, då närståendemedverkan oftast är gynnsamt och eftersträvansvärt", skriver hon.
På frågan om det mobila teamet är ett bra vårdalternativ när någon försökt ta sitt liv svarar hon: "Mobila teamet arbetar på uppdrag av öppenvård eller heldygnsvård. Det kan handla om uppföljning innan kontakt etableras med psykiatrisk öppenvård, efter utskrivning från avdelning eller om patienten sökt Akutenheten och inte bedöms vara i behov av inneliggande vård".
Anses inte en person som försökt ta sitt liv vara i behov av inneliggande vård?
"Det är en läkarbedömning."
Att det kom olika personal varje gång i teamet ifrågasätts också av Joakims familj, som önskat kontinuitet. Karin Mossberg håller med: "Naturligtvis är det eftersträvansvärt med kontinuitet i patientkontakten, något som tyvärr av schematekniska skäl ibland är svårt. Översyn av detta pågår."
Psykvården har fått kritik, vilket vi tidigare skrivit om. Skulle du säga att den fungerar bra på Vrinnevisjukhuset?
"Ja, och jag är stolt över medarbetarna på kliniken. Men naturligtvis måste vi kontinuerligt se över och värdera våra rutiner. En stor förändring som skett är att vi i dag organisatoriskt ingår i Psykiatricentrum. Centrumet samlar samtliga psykiatridelar i länet och inom ramen för detta kan vi hitta förbättringsområden/utvecklingsområden."