I år kommer Rickard Söderholm ha tak över huvudet i jul. En månads vistelse på Sjöberga utanför Kvarsebo ger honom värme och även lagad mat.
"Jag har blivit beviljad en månads vistelse på Sjöberga". Ett sms kom från Rickard Söderholm. Den 58-årige hemlösa mannen som vi tidigare berättat om. Han som bodde i tält i skogen och när kylan kom köade till jourboendet Gränden. Blev det fullt där återstod att sova under bar himmel på en lastkaj.
Bakom Rickards sms-meddelandet går det att ana en stor glädje. Hans ansökan hos socialförvaltningen har gått igenom och innebär en månad inne i värmen. Utan att behöva lägga all kraft på att leta sovplats för natten. Och inte minst – det blir en jul utan att planlöst vandra runt inne i stan.
– Jag har inte hunnit att raka mig i dag, ursäktar sig Rikard, när han via mobilen lotsar oss fram i grådiset på Kvarsebovägarna.
Vi har bestämt träff på Sjöberga. Med ett stort leende tar han sedan emot oss på parkeringplatsen, klädd i en svart fluffig täckjacka och svarta träningsbyxor.
Rickard Söderholm ser med tillförsikt fram mot det nya året. Han har hunnit fundera del under sin vistelse på Sjöberga med den fantastiska naturen runt hörnet.
Coronapandemin gör att inga utomstående får komma in i lokalerna, förklarar han, så det blir i stället en promenad i det regnvåta gräsen ner mot bryggan och sjön. Så stannar Rickard upp och pekar mot ett fönster på den senapsgula längan, där en adventsljusstake lyser.
– Där är mitt rum. Och vet du, jag har en säng med två madrasser i, säger han med ett skratt.
– Och i dag har jag ätit stekt fläsk med potatisplättar. Jag har lärt känna kocken, så jag fick extra stekflott till. Det var kalas det, tillägger han.
Det går inte att ta miste på att vistelsen så här långt har gjort Rickard riktigt gott.
– Ja, det är så skönt här. Jag kan koppla av. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på en nära vän där inne i stan som inte mår så bra nu.
Här, på en lastkaj i centrala Norrköping, bäddade Rickard Söderholm för natten när vi träffade honom tidigare under hösten.
Rickard tystnar, tänder en cigarett och blickar ut över det spegelbanka vattnet. Sedan förklarar han att han har förhoppning om att de kan ses i jul. En jul som för Rickard inte kommer att se ut som de flesta andra som passerat i hans stökiga liv fyllt av missbruk.
Han börjar berätta om barndomens jular, som var långtifrån en högtid med tindrande barnaögon och familjefoton framför granen.
– Det dracks rätt mycket hemma då. Och det blev alltid bråk. Jag brukade gå ner i garaget och stjäla farsans konjak, gå upp på mitt rum och låsa in mig, säger han.
– Jag har bara haft en enda bra jul hittills. Det var när jag och en god vän firade hemma hos hans föräldrar. Det blev en fin och traditionell jul, säger han.
Resten av Rickards julfiranden genom åren har mest handlat om alkohol.
– Jag har tröstat mig med det, för att slippa tänka på allt. För det är så – den högtiden har varit årets värsta tid för mig, så förknippad med all ångest.
Barndomens jular är inget Rickard Söderholm så gärna vill minnas. Föräldrarna drack alkohol och det blev bråk. Själv låste han in sig på sitt rum med "farsans konjak".
Den här julen ser Rickard på med nya ögon. Med ett lugn som han annars inte är så van vid. Han har tak över huvudet och får äta färdiglagad mat. Han ler vid tanken, där han står på bryggan i regnet.
Hur har dina nyårsaftnar sett ut?
– De var mycket bättre där hemma. Den högtiden är annorlunda på något sätt. Jag minns att pappa gick ut på balkongen och sköt med sin älgstudsare vid tolvslaget. Efteråt eldade vi med svartkrut på balkongen, säger han med ett skratt.
Så kommer vi in på framtiden. Rickard berättar att han under sin vistelse här har hunnit fundera en hel del och kommit fram till att han kan ta ett strategiskt beslut och se den här månaden som ett avstamp till något nytt. Han säger också att han inte längre är "törstig".
– Jag skulle vilja ge mig in i politiken igen och jobba med social frågor, säger han och syftar på sitt engagemang inom Moderaterna i sin ungdom.
Han säger också att han måste ha ett jobb. Att leva på samhället är inget som han mår bra av.
Vad vill du jobba med?
– Jag skulle kunna tänka mig att bli kommunal tjänsteman, svarar han och levererar ett rejält skratt.
Men en av de viktigaste förutsättningarna för att ta sig vidare, saknar han fortfarande. En bostad. För när han checkar ut i från Sjöberga den 3 januari har han ingen adress.
– Jag har förhoppningar om att någon hyresvärd ska höra av sig till mig. Men jag förväntat mig verkligen inte någon kravlöshet därifrån. Jag står också i kö för att få ett fast boende på Gränden. Det hoppas jag på, säger han.
Så lämnar vi bryggan och beger oss tillbaka till parkeringplatsen. Rickard huttrar lite, tackar för vårt besök, öppnar ytterdörren till sitt tillfälliga boende och går in i värmen.
Rickard Söderholm är glad över att ha tak över huvudet, om så bara för en månad. Samtidigt kan han inte släppa tankarna på de kompisar inne i stan som just nu har det tufft.