Den svenska sommaren kan vara underbar för många, men inte alla är så förtjusta i sol och värme. Pollenallergiker kan lida mycket och föredrar nog en regnskur någon gång ibland, så att luften renas.
På Vrinnevisjukhusets finns en av de mätstationer som ger oss besked om den aktuella pollenhalten i luften. Sex biomedicinska analytiker på klin.kemlab turas om att tömma pollenfällan, som är placerad på sjukhusets helikopterplatta. Tre gånger i veckan, måndag, onsdag och fredag ska den tömmas. Den här veckan är det Mikaela Werings uppdrag att ge sig upp på taket och hämta den lilla klisterremsa som sitter i fällan och som samlat in pollen för onsdagen och torsdagen.
Fyra av de 21 mätstationer som finns i landet återfinns på sjukhus. Alla data från pollenfällan samlas in och skickas till palynologiska laboratoriet vid naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Där sammanställs mätstationernas rapporter och sänds ut till bland annat SMHI. Efter det bär det av till laboratoriet för en närmare studie av vad för spännande saker det kan finnas på den lilla remsan, men för att överhuvudtaget kunna urskilja de små pollen så färgas de med glyceringelatin, en ljust rosafärgad vätska.
– Det här är världens roligaste jobb och det är spännande att se vad som kan finnas på remsan. De är roliga att tita på och det är lite annorlunda mot vad vi gör under andra dagar, säger Mikaela när hon med mikroskopets hjälp kan se vilka pollen som fastnat timme för timme per kubikmeter luft. Nu är det inte bara pollen som fastnar i den här fällan. Mikaela berättar att man även kan hitta mögelsporer och andra partiklar. Hon säger också att om det är mycket trafik så kan partiklar från den även hamna på den lilla klisterremsan. Hennes vana öga hjälper henne att se vad som är vad och räcker inte det så har hon kolleger att konsultera. Hon har också en hel del pärmar med bilder av olika sorters pollen som hon kan jämföra de hon ser med.
– Nu är det mestadels gräs, säger hon och berättar att alla pollen ser olika ut. Gräsets har en rund fin form medan andra har lite olika kanter, mönster och form. Det största pollenet lämnar granen ifrån sig. Mikaela berättar också att pollen som kommer från tall och gran är de som vi kan se med blotta ögat eftersom de är större. De brukar lägga sig som ett gult täcke på tak och annat.
Just den här dagen tittar Mikaela lite extra noga för att se om några gråbopollen fastnat på remsan. De brukar komma ungefär vid den här tiden på året, men till Vrinnevi verkar de inte kommit ännu.
När Mikaela har räknat antalet pollen skriver hon ner det i en rapport och sedan scannar hon in resultatet och sänder iväg det till palynologiska laboratoriet.
– Efter det gör jag även en prognos över hur det kommer att se ut under de närmaste dagarna. Då får man titta lite på vädret och hur höga halter man kommit fram till. I dag gör jag en prognos fram till måndag, säger hon och prognoserna brukar i allmänhet stämma.
Resultatet av det som Mikaela hittat kan vi sedan läsa i de olika pollenrapporter som publiceras dagen efter i olika media.
Vid det här mätningstillfället fann Mikaela höga halter av gräspollen.
Fotnot: Palynologi, är läran om pollen och sporer.
011 – 200 000