Hanna Sjögren, chef för avdelningen för grova brott, har förståelse för att våldtäktsoffer kan reagera på statistiken.
Våldtäkter är brott som är prioriterade inom polisen, både lokalt i Norrköping och Östergötland, men även nationellt. Det menar Hanna Sjögren, chef på Grova brott vid polisen i Norrköping. Där utreds den största delen av de våldtäktsanmälningar som kommer in till polisen.
– Det finns väldigt tydliga ramar för vad vi ska prioritera inom polisen. Grova brott, där våldtäkt ingår, är definitivt prioriterat. De senaste åren har Polismyndigheten beslutat att vi ska bli ännu bättre på att utreda brott med särskilt utsatta brottsoffer, där våldtäktsoffer ingår. Vi har försökt öka medvetenheten och haft mer utbildning, men också rekryterat en del personal till grupper som handlägger de här brotten. Samtidigt måste vi inom polisen ibland göra tuffa prioriteringar.
Hur kan dessa tuffa prioriteringar yttra sig när det gäller våldtäktsfall?
– Till exempel kan det handla om att vi på grova brott måste lägga över vissa ärenden på andra grupper eller enheter om vi för tillfället har mycket på vårt bord, säger Hanna Sjögren.
Enligt hennes kollega Gunilla Broman, förundersökningsledare i gruppen, är en av de viktigaste pusselbitarna för att skapa goda förutsättningar i en utredning att anmälan kommer in snabbt efter att en våldtäkt skett.
– Det allra bästa är ju om vi får information direkt om att ett brott här har skett. Då kan vi snabbt göra de inledande åtgärderna, som att säkra bevisning som går förlorad om man anmäler långt senare.
De är båda enade om att sexualbrott i allmänhet och våldtäkt i synnerhet är brott som är svåra att utreda. Ofta har brottet skett utan några vittnen, och ord står mot ord mellan de två parterna. Om det gått lång tid mellan händelsen och polisanmälan finns det kanske heller inga fysiska bevis såsom skador och DNA att säkra.
– En annan svårighet i de här utredningarna är att få målsäganden att orka hela vägen. Det är så klart mycket jobbigt att behöva återuppleva det som skett under flera förhör och en rättegång. Det krävs en viss styrka för att orka det rent mentalt, säger Hanna Sjögren.
Vad kan ni göra för att offret ska orka?
– Det finns två delar som är de allra viktigaste där. Först och främst att vi tar en kontakt med målsäganden så fort som det bara går, och att den personen alltid kan höra av sig med frågor och funderingar till oss. Det andra är att personen omgående tillfrågas om den vill ha ett målsägandebiträde som kan vara stöttande under utredningens gång.
De fysiska spåren efter en våldtäkt, som kan vara allt från blåmärken på kroppen till besudlingar som sperma, försvinner efter en viss tid. En undersökning bör därför göras skyndsamt för att ge bättre förutsättningar för den fortsatta förundersökningen, menar Gunilla Broman.
– Det är fortfarande inte helt hopplöst. Det finns möjligheter, och vi är då oftast i behov av annan stödbevisning. Det är väldigt varierande vad som kan vara bevisning från fall till fall. Ett exempel kan vara textmeddelanden som de inblandade har skickat till varandra eller andra.
Den statistik som vi tagit del av visar att 17 av 244 våldtäktsärenden de senaste fyra åren gått vidare till en åklagare. Under förra året kom 89 våldtäktsanmälningar in till polisen. Samtidigt var utredningsandelen, alltså de ärenden som tilldelades en åklagare, 5,4 procent. Det är siffror som Kvinnojouren i Norrköping och de brottsoffer vi talat med tycker är anmärkningsvärda.
– När jag tittar på den här statistiken finns det också mycket som jag är glad för. Under 2020 fick vi tyvärr in mycket fler ärenden än de två föregående åren, vilket så klart är hemskt, men vi ser samtidigt i den här statistiken att vi bearbetade nästan dubbelt så många fall som 2018. Att utredningsandelen ser ut som den gör vittnar om hur komplexa ärenden det här är, säger Hanna Sjögren.
Anser ni inte att det är väldigt få ärenden som faktiskt klaras upp?
– Det här är vår verklighet och jag tycker inte att det är anmärkningsvärt. Vi vet om att det här är mycket svåra ärenden, men som jag sagt har Polismyndigheten ökat sin ambitionsnivå kring dessa brott de senaste åren. Men det är viktigt att poängtera att det här är ett kontinuerligt arbete som måste fortsätta inom polisen, att fortsätta prioritera dessa ärenden och resurssätta de grupper som förväntas utreda dem.
Har ni tillräckligt med resurser i dag?
– I och med de senaste årens satsning på polisens utredningsarbete i fall med särskilt utsatta brottsoffer har vi också fått bättre förutsättningar och mer resurser. Men det får inte bli en ensam satsning, det måste vara en permanent förändring i vårt arbete. Vi behöver bli ännu fler som kontinuerligt utreder de här brotten. Det behöver vara ett ännu mer stadigvarande arbete, säger Hanna Sjögren.
Att våldtäkten anmäls till polisen så snart som möjligt är viktigt, menar Gunilla Broman.
Om en kvinna som utsatts för våldtäkt läser det här – tror ni då inte att hon kan känna att det är hopplöst att anmäla det brott hon utsatts för?
– Jag har full förståelse att man känner så. Det gäller att vi har en bra inledande kontakt med målsäganden, och att den vidare kontakten fortsatt är bra så att hon orkar hela vägen. Vi måste också se till att målsäganden får förståelse för komplexiteten i dessa ärenden och på så vis ha realistiska förväntningar.
Ni säger att det är viktigt att anmälan sker snabbt. Vad kan ni inom polisen göra för att fler våldtäktsoffer ska anmäla direkt?
– Vi måste fortsätta arbeta förtroendeskapande. Polisen har ett pågående arbete och har haft i många år som handlar om att öka förtroendet för polisen så att fler vågar komma till och berätta vad man utsatts för. Vi har emellanåt kampanjer som riktar sig direkt till de särskilt utsatta brottsoffren.
Finns det något polisen gör dåligt i dag?
– Jag tycker att vi gör mycket bra redan i dag. Men vi måste också fortsätta jobba med förtroendet för polisen så att fler vågar anmäla, även om det är svåra fall att utreda, säger Hanna Sjögren.
Gunilla Broman tar vid:
– Vi måste fortsätta förstärka det vi redan gör bra och tänka framåt, vad mer kan man ta in för bevisning i ett ärende? Så att man inte nöjer sig med ett förhör, exempelvis.
Om vi har ett möte om fem år – kommer det vara fler ärenden som går vidare till en åklagare då?
– Det är svårt att svara på men vi måste fortsätta prata om vikten av skyndsamhet men också att vi gör jobbet på rätt sätt. Vi ska aldrig vara nöjda, säger Gunilla Broman.