Överläkare Carolina Magnusson anser att det måste finnas sätt att stoppa beslutet att lägga ned avdelningen.
Det är regionens dåliga ekonomi som är orsaken till upproret. I tisdags fick personalgruppen på LAH Norrköping besked om att kliniken kommer att upphöra i sin nuvarande form. Den palliativa specialistslutenvården ska från 1 september ingå i medicinklinikens verksamhet.
– Det här beslutet har fattats alldeles för fort, det är oöverlagt och det har inte gjorts en tillräcklig risk- och konsekvensanalys, säger Carolina Magnusson, överläkare på avdelningen.
LAH Norrköping vårdar personer som är döende. De ger specialiserad vård i livets slutskede när det inte finns något hopp om att personen kommer att bli frisk. De har mellan fyra och sex slutenvårdsplatser på sjukhuset, men ansvarar också för mellan 70 och 80 patienter som vårdas i hemmiljö. De har alla ett avancerat vårdbehov.
– En patient hos oss har flera försvårande omständigheter som gör att de behöver specialistvård. Det kan vara svår ångest eller svåra medicinska behov där sedvanliga åtgärder inte hjälper, säger Carolina Magnusson.
Linnéaenheten vårdar personer som är döende, med specialiserad vård i livets slutskede.
De vårdar ofta yngre patienter. Det kan vara en mamma i 40-årsåldern, ensamstående med två barn i tidiga tonåren. Mamman kanske har fått en svår, spridd cancer. Personalen hjälper då till att hantera oro, både hos patienten och hennes anhöriga.
För Jenny Dahlqvist och de andra på Linnéaenheten kom beskedet om nedläggning oväntat.
Jenny Dahlqvist, specialistläkare, berättar.
– Om vi gör ett gott jobb så borgar det för att fortsatta livet blir bra för de här barnen. Vi bidrar till att man kan slippa framtida samhällskostnader. Sådant går inte att mäta, säger hon.
De säger att beskedet att avdelningen ska flytta till medicinkliniken var oväntat.
– Vi känner en stor ilska och frustration. Samtidigt finns en stor kraft, det här är en fantastisk personalgrupp och vi tror inte på idén, det måste finnas ett sätt att stoppa det här, säger Carolina Magnusson.
Lotta Åhman är en av flera sjuksköterskor som tänker lämna om enheten läggs ned.
På LAH Norrköping arbetar runt 55 personer. Det är läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och kuratorer. Många känner stor oro för framtiden – och vissa har redan bestämt sig. Om avdelningen läggs ner kommer de att säga upp sig.
– Jag har skrivit ut min uppsägningsblankett, den ligger i väskan, säger Anna Snygg, sjuksköterska.
– Jag också, jag har fyllt i min, säger kollegan Lotta Åhman.
Ni menar allvar?
– Ja, och vi vet att det är fler kollegor som känner likadant, säger hon.
"Det känns som att vi är skiten under någons skor". Så känner undersköterskorna Linda Limberg och Pernilla Thörnvall efter att beskedet om nedläggning kom och deras framtid är osäker.
När den palliativa vården ska flytta upp till medicinavdelningen är tanken att läkarna och sjuksköterskorna ska följa med. Vad som händer med undersköterskorna är mer osäkert.
– Vi vet inte vad som händer nu. Det här väcker så otroligt många frågor och det känns inte som att vi får några svar, säger Pernilla Thörnvall som jobbar som undersköterska och samtidigt läser till att bli specialistundersköterska med inriktning mot palliativ vård.
– När vi fick det här beskedet i tisdags fanns ingen plan för vad som ska hända med oss. På en rak fråga fick vi inget svar, säger kollegan Linda Limberg, specialistundersköterska.
Hur känns det?
– Det känns som att vi är skiten under någons skor. Som att vi inte räknas. Både läkarna, sjuksköterskorna och de anhöriga lovordar vårt arbete. Vi vet att vi gör ett viktigt jobb.
Rebecka Josepson är kurator på LAH Norrköping. Hon oroas över vad som kommer att hända med hennes arbetsplats.
Rebecka Josephson ansluter till samtalet. Hon arbetar som kurator och vill också säga vad hon tycker.
– På den här enheten ser vi hela människan. Vi har närstående som ger uttryck för att de inte vill leva längre när en älskad anhörig dör. Våra efterlevandesamtal är viktiga, säger hon.
Hon säger att planen för kuratorerna är att de ska flyttas till Rehab Öst och därmed få en ny chef.
– Vi är jätterädda för att den chefen inte kommer att prioritera den palliativa vården.
Vad ser du för risker med det?
– Det finns stora risker med det. Vi vet att obearbetad sorg kan leda till psykisk ohälsa, säger Rebecka Josephson.
Regionens ekonomi är förklaringen till varför enheten ska flytta till medicinkliniken. Det säger Anna Malmström, verksamhetschef på LAH Norrköping och Lena Törnfeldt, produktionsenhetschef för NSÖ, närsjukvård i östra länsdelen.
Anna Malmström är verksamhetschef på LAH, som står för lasarettsansluten hemsjukvård. Hon och Lena Törnfeldt, produktionsenhetschef för NSÖ; närsjukvård i östra länsdelen, vill förklara varför den palliativa vården ska förändras.
Vi måste börja med frågan – finns det en chans att rädda kvar avdelningen i sin nuvarande form?
– Skulle vi se att det här inte är en görlig resa framåt, då måste vi omvärdera. Men vi har fortfarande kvar vårt uppdrag och det är att vi ska minska vår personal med 89 personer, säger Lena Törnfeldt.
Den palliativa slutenvården ska från 1 september ingå i medicinklinikens verksamhet.
Det är alltså regionens ekonomi som är förklaringen till att enheten ska flytta till medicinkliniken. Cheferna vill poängtera att det inte handlar om att lägga ner någon verksamhet, utan hitta sätt att säkra den fortsatta palliativa vården, trots besparingar.
– Från ledningens perspektiv tror vi att det här på sikt kan bli bättre och att vi kan utvecklas och växa över tid. Man kommer i ett organisatoriskt sammanhang som är mycket större än om man är en ganska liten klinik, säger Lena Törnfeldt.
Men om man ingår i en större enhet, med fler personal och fler ansikten att möta för dem som är i livets slutskede och deras anhöriga. På vilket sätt är det bättre?
– Man jobbar i vårdlag och kan med hjälp av god bemanningsplanering skapa kontinuitet för den enskilde, framför allt på dagtid. Sen kan man hitta effektiviseringar på nätterna när patienterna sover.
Flera sjuksköterskor har sagt att de kommer att säga upp sig, vill ni inte behålla dem?
– Jo, det är klart att det är en oro. Det är en jätteoro, vi vill inte att en enda säger upp sig, säger Anna Malmström.