Pentti Kylliäinen oroas över hur skogen mår.
Vårstormen drog fram med full kraft och på avstånd hörde Pentti Kylliäinen hur det brakade till inne bland träden. Anade att ännu en gran välts över ända när naturens krafter släppts fria. Mycket riktigt. Den en gång så ståtliga granen låg nu raklång på marken med en manshög rotvälta närmast motionsspåret.
Där ligger den fortfarande.
– Här har du "konstverket", säger Pentti Kylliäinen och närmar sig försiktigt rotvältan från sidan.
– Den borde inte få ligga kvar. Det rör sig mycket människor här i området och granen kan utgöra en fara.
Sedan 1987 bor Pentti Kylliäinen i Fyrby med skogen som närmaste granne. Än så länge i alla fall. Området växer och nya tomter, ännu närmare skogen, är avstyckade inför den fortsatta utvecklingen. Det hindrar naturligtvis honom inte från att fortsätta att bry sig om skogen – hur den mår, hur den växer och hur den förändras.
De kala och döda grenarna avslöjar granbarksborrens framfart.
I våras förändrades den drastiskt på sina håll. Granen var inte det enda trädet som föll.
– Vinden kommer åt mycket lättare nu sedan de röjt skogen för de nya villatomterna. Först såg jag hur en asp blåste omkull över en lyktstolpe. Sedan brakade det till på allvar inne i skogen. Jag förstod att det var något stort. Det var granen, säger han.
Ännu en bit längre in i skogen har ytterligare granar tvingats ge upp. Kala grenar spretar mot skyn och här är det inte stormen som har ställt till det. Den fruktade granbarkborren skördar inte bara sina offer långt inne i den gamla storskogen, utan även i litet mera stadsnära och till ytan begränsade skogar. Som här i Fyrby.
Pentti Kylliäinen tycker att skogen vid Fyrby skulle skötas bättre.
Pentti Kylliäinen visar de angripna granarna och skakar uppgivet på huvudet. En NT-artikel om granbarkborren fick honom att höra av sig till oss.
– Jag blir alldeles bedrövad av att se det här. Jag jobbade för Holmen under hela min yrkeskarriär och skogen har alltid betytt mycket för mig. Jag går varje dag och har sett förändringarna. Hur stormfällda träd får ligga kvar och hur angripna granar får stå kvar.
– Kommunen borde vara bättre på att sköta Fyrbyskogen. Efter stormen Gudrun skedde en omfattande röjning. Nu är det hög tid igen. Åtminstone de mindre träden som ligger i högar. Den biologiska mångfalden klarar sig bra ändå och både myndigheterna och skogsindustrin säger att träd som angripits av granbarkborren ska tas ut ur skogen.
I våras blåste den pampiga granen omkull. Nu varnar Pentti Kylliäinen för rotvältan.
Pentti Kylliäinen har framfört sin kritik direkt till ansvariga på Norrköpings kommun.
– Av en händelse träffade jag kommunekologen innan sommaren. Hon stod och tittade på träden. Jag framförde mina åsikter, säger han.
Kommunekologen Malin Larsson minns väl mötet och säger att ingenting ännu är klart med hur kommunen ska hantera de drabbade granarna.
– Förr eller senare kommer de att ramla. Men om det dröjer tre, tio eller tjugo år är omöjligt att säga. Vi ska ta med en entreprenör ut i området efter semestrarna och avgöra vad som ska göras, säger hon.
Kommunekologen Malin Larsson förbereder åtgärder i skogen.
– Vi får bedöma riskfaktorerna med tanke på de cykelvägar, vandringsleder, bostäder som finns i närheten. Faran är samtidigt att naturvärden skadas om man ger sig in i området med maskiner. Vi vill heller inte skapa gläntor i onödan. De har en tendens att växa igen av sly och det blir svårare att ta sig fram.
Och Penttis kritik om "kvarglömt" virke och grenar?
– En del ska ligga kvar för den biologiska mångfaldens skull. Men även det som ska brännas i anläggning måste torka först. Det kan vara sådan högar som avses, säger hon.
Här någonstans ska det finnas en dam. Pentti Kylliäinen letar.