Säkerheten runt skolan var rigorös. Här är elever och lärare på väg in till skolan genom en av de låsta grindarna.
"Lock down! Lock down! Det här är ingen övning, förbered er."
Plötsligt bröts lugnet på gymnasieskolan i Surprice, Arizona.
En beväpnad man hade setts springa mot skolans grindar. De noga inövade säkerhetsrutinerna kickade in. Personalen visste exakt vad de ska göra vid ett hot om en skolskjutning, minns Norrköpingstjejen.
In i närmsta klassrum, stäng dörren, sätt er mot den skottsäkra, yttre skolväggen – och var helt tysta.
Livia Tibbling var en av eleverna som låstes in den där dagen 2023. Hon skickade genast ett meddelande till mamma Cathrine hemma i Norrköping.
"Vi sitter inrymda i klassrummet. Jag vet inte vad som händer."
– Mamma svarade direkt, trots att det var mitt i natten. Hon fick panik, minns Livia.
Sedan kunde eleverna bara vänta i tystnad. Livia hade sina nära vänner Maddie och Lilly med sig, det hjälpte mot rädslan.
– Vi höll varandra i händerna. Det fanns inget utrymme att ta fram mobilen och skriva till mamma igen. Vi stod tysta och lyssnade, säger Livia.
Inrymningen på skolan skedde på grund av att den beväpnade mannen hade rånat en matbutik på andra sidan gatan. I sin flykt satte han full fart mot skolan, något som utlöste skolans säkerhetsapparat.
Livia och de andra fick vänta i det fullsatta klassrummet.
Utanför hördes ljudet av en polishelikopter och sirener.
Efter en timme kunde polisen konstatera att faran var över. Mannen tog sig aldrig in på skolområdet. De höga staketen och de låsta grindarna fungerade som ett ogenomträngligt skydd.
Livia Tibbling går sista året på gymnasiet i Norrköping.
Efteråt fortsatte skoldagen som vanligt.
– Efter att mannen greps kändes det säkert. Men det var udda att gå på nästa lektion, nyligen trodde man ju inte att man skulle få se dagsljus igen.
De amerikanska eleverna hade övat på inrymningar sedan årskurs tre. Men för svenska Livia var det något helt nytt.
– Alla var så lugna efter det som hände. Då slog det mig att "oj, det här är deras vardag". De hade vant sig på något sjukt sätt.
En av polisbilarna som ständigt stod parkerad utanför skolan i Arizona.
Några månader senare gick larmet på skolan igen. Det var dags för Livias andra inrymning. Den här gången visade det sig vara en övning – men det visste inte eleverna förrän det hela var över.
Livia och de andra sökte skydd i närmsta klassrum. Den här gången fick de vänta i 20 minuter innan de släpptes ut.
– Jag blev rädd men jag minns att jag inte hade lika stor panik. Den första gången är alltid värst, antar jag.
Vännen Maddie var en trygghet i klassrummet under inrymningen.
Vi träffar 19-åringen på Kungsgatan i Norrköping. Fredagens skoldag hemma i Norrköping ska snart börja.
Det hon upplevde under sitt år i Arizona var långt ifrån så allvarligt som veckans dödsskjutningar på Risbergska skolan i Örebro. Men det hemska dådet har fått henne att minnas tillbaka på sin high school-tid.
– Jag känner ett enormt medlidande med alla drabbade. Jag kan inte exakt sätta mig in i deras situation men jag kommer ihåg paniken jag själv kände i klassrummet. Att skriva hem till sina föräldrar så där, det har jag själv gjort. Det kändes fruktansvärt.
Säkerheten i Arizona var rigorös jämfört med i Sverige. Utanför stod alltid en polispatrull redo. Skolområdet var inringat av ett högt staket. De tre grindarna in till skolan var under bevakning och öppnades 20 minuter innan dagens första lektion. Sedan förblev de låsta tills det ringde ut för dagen.
Extremt med svenska mått mätt, kanske. Men Livia hoppas att Sverige kan ta efter några av de åtgärderna.
– De hade rutiner och strikta regler. Alla på skolan var väl förberedda och visste vad de skulle göra när det hände något, det fanns en trygghet i det.
Enligt Livia Tibbling tog de amerikanska eleverna inrymningen på ett bra sätt. Känslan var att det här hade blivit en del av deras skol-vardag.