Vi gör intervjun på Vilbergens bibliotek, en positivt laddad plats för kommunstyrelsens nytillträdde ordförande Olle Vikmång. Här var pappa Leif bibliotekschef i drygt 30 år.
– Jag är mer eller mindre uppväxt här. Jag gick hit och läste Tintin och Lucky Luke. Som många andra ungar i Vilbergen spelade jag schack här också, säger Olle.
Familjen bodde ett stenkast bort – i en trea på Vilbergsgatan 245. Olle berättar att det var en trygg barndom med många kompisar i området. Runt middagsbordet hemma kretsade samtalen ofta kring politik.
– Vi hade många politiska diskussioner, men jag kommer inte från en partipolitisk familj. Den politiska medvetenheten kommer nog från farmor. Hon var dagbarnvårdare, fackligt engagerad och samhällsintresserad.
I början av tonåren tog det politiska intresset fart. När mellanbrodern, Nils, engagerade sig i SSU drogs även lillebror Olle med.
– Det vanliga är att barnen är mest radikala. Hos oss var förhållandet omvänt. Farsan var mest vänster medan jag och Nisse var de tråkiga sossarna.
I dag är brodern Nils statsminister Stefan Löfvens statssekreterare. Ger det Norrköpings kommun en direktlina in i regeringskansliet?
– Nej, det skulle jag inte påstå. Jag är noga med att hålla isär det privata och professionella. När vi väl träffas är vi lediga, man har ett behov av att koppla bort politiken.
Har det varit konkurrens mellan er?
– Nej, det skiljer så mycket mellan oss i ålder (sex år, reds anm). Vi har inte heller varit engagerade i politiken i Norrköping samtidigt.
I dag har Olle sönerna, Isak och Axel, tillsammans med hustrun Eva som är ombudsman på partiledningen i Stockholm och ledamot i kommunfullmäktige i Norrköping.
– Politiken är kanske mer närvarande hos oss än i familjer, men det är nog mindre än man kan tro.
I botten är Olle personalvetare. Han hade tidigt siktet inställt på att plugga vidare, men vägen blev krokig.
– Jag har alltid haft extremt lätt för mig i skolan. Men på gymnasiet blev det ett problem. Jag tappade motivationen, började slarva och kom efter.
Följden blev att han gick ut med ofullständiga betyg.
– Där fick jag min första livskris. Jag hade alltid sett mig som en högpresterande elev som skulle plugga vidare.
– Det här biblioteket spelade en viktig roll för att komma tillbaka och må bättre. Jag fick en praktikplats här på biblioteket och kombinerade med skolarbete. Då kom jag på banan igen.
I några år var Olle ombudsman i SSU. Efter sin föräldraledighet med äldsta sonen pluggade han för att få högskolebehörighet. Tack vare högskoleprovet kom han in på personalvetarprogrammet på Linköpings universitet.
– Då hade jag bestämt mig att aldrig mer jobba i den politiska organisationen. Men jag halkade ändå in som ombudsman.
– I arbetet har jag haft enorm nytta av utbildningen. Den handlar om att få människor och organisationer att fungera så bra som möjligt, jobba mot uppsatta mål och hantera människor.
Hur känner du för just kommunpolitik?
– Det som är så kul är att den kommer nära. Du har direktkontakt med människor som berörs och kan ta på effekterna. Det har lockat mig.
Många kan också vara missnöjda.
– Ja, men min erfarenhet är att när man får möjlighet att träffa människor och prata en stund så går man därifrån med större ömsesidig förståelse. För mig är sådana möten en hjälp att fatta bättre beslut.
Hur kommer vi att märka att du tagit över rodret i Norrköping?
– Ett område vi behöver sätta högre på dagordningen är jobb och näringsliv. Redan före pandemin såg vi en avmattning av konjunkturen. Den har förstärkts och arbetslösheten är en utmaning. Gapet mellan Norrköping och Sverige har krympt de sista åren. Det får inte öka, utan ska helst fortsätta krympa.
När pandemin lagt sig vill han gärna se tajtare samverkan mellan kommun, företag och fackliga organisationer för bättre möta arbetsmarknadens kompetensbehov om fem–tio år.
– Näringslivspolitiken är kanske inte en valvinnare, men vi har fått en hel del kritik. Vi är myndighetsutövare, men måste också leverera tjänster och service. Ibland kan jag tycka att det finns en obalans. Vi behöver jobba mer lösningsorienterat.
Hur ser du på att efterträda en profil som Lars Stjernkvist?
– Det hade varit omöjligt om jag hade haft ambitionen att vara en ny Stjernkvist. Nu har jag inte den, då kan det nog vara lättare att forma sin egen roll. Ingen förväntar sig att jag ska vara som Lasse.