Numera är frågan om Sveriges neutralitet under andra världskriget utforskad. Historikerna har under 2000-talet gått vidare till andra frågor. I likhet med andra länder, framför allt Tyskland, har man studerat Sverige utifrån.
År 2000 började Sveriges historia att skrivas om, på uppdrag av den svenska regeringen, i det så kallade Nazismprogrammet. Förändringar av tidsramarna, förskjutna perspektiv och inkluderande av fler aktörer ger nya svar på ständigt aktuella frågor om Sveriges förhållande till nazismen. Mest och bäst sammanfattas den nya historieskrivningen av Klas Åmark i boken ”Att bo granne med ondskan”. Medansvaret för dem som var med, aktiva som passiva, utvidgas. Samtidigt är det inte alltid försvarbart att med facit i hand moraliskt fördöma dem.
Intressant exempel
Den nya inriktningen fungerar också lokalt och på individnivå. Ett intressant exempel finns i Johan Perwes nya bok, ”Mörkläggning. Nazismen och motståndet i Norrköping 1933–45".
När historikern Björn Helmfrid dör i juli 1999 låter inte minnesorden vänta på sig i Norrköpings Tidningar. Med 200 publikationer bakom sig beskrivs han som "En rese på den humanistiska bildningens område" med en närmast otrolig minneskapacitet av Handelsföreningen i Norrköping. Föreningen Gamla Norrköping kallar honom "fadersgestalt", som sådan "lärde han oss värdet av god insikt i vår historia".
Berättade aldrig
Fast det fanns en historia som Björn Helmfrid aldrig berättade och den handlade om honom själv. Under pseudonymen Torkel Leifsson skriver han redan 1936 i tidskriften Nationell Socialism, organ för Nationalsocialistiska Arbetarepartiet.
Han leder partiets studentförening vid Stockholms högskola och gör omkring 140 nationalsocialistiska framträdanden. Hans övergripande budskap är att nationen Sverige är i fara: "Nu är allt annat bättre bara det har ett tillräckligt exotiskt namn och vederbörande folk är tillräckligt svartmuskigt (...) Den judiska och demokratiska uppfattningen gör allt för att inbilla vårt folk att de tider var lyckligast då partiväldet varit rådande".
Avslöjas 1941
Säkerhetspolisen har bevakat Torkel Leifsson sedan mitten av 1930-talet, men vet inte hans riktiga namn. Först 1941 avslöjas Björn Helmfrid som Torkel Leifsson. Extra känsligt är att Helmfrid tjänstgör som utbildningsansvarig vid Kungliga Livgrenadjärregementet i Linköping.
Saken läcker ut i pressen. Helmfrid hävdar att han inte varit nazist sedan han började vid regementet, men senare avslöjas att han fortsatt skriva artiklar för nazisttidningen Ungt Folk. Försvarsmakten låter honom fortsätta.
Många tidningar ifrågasätter försvarsmaktens omdöme att låta en nazist vara utbildningschef. Östgöta-Correspondenten tar Helmfrid i försvar och kallar honom "en utomordentligt plikttrogen och dugande officer". 1944 upphör Säkerhetspolisens övervakning, och samma år befordras Björn Helmfrid till löjtnant.
Aktiv nazist
Johan Perwe visar nu i sin bok att misstankarna var riktiga. Helmfrid var en övertygad, aktiv nazist under 30-talet och krigsåren. Under resten av sitt liv ägnade han sig åt en aktiv mörkläggning parallellt med sin febrila historiska aktivitet.
Efter kriget flyttar Björn Helmfrid till Norrköping. Han knyts till Norrköpings Museum, blir arkivchef på Holmens Bruk, aktiverar sig i Föreningen Gamla Norrköping. Genom den driver han att Norrköping ska få ett historiskt vetenskapligt verk finansierat av kommunen. Helmfrid blir medredaktör och skriver ett avsnitt. Sista delen kommer ut först 1976.
Belöningarna låter inte vänta på sig. 1976 ger staden honom S:t Olofsmedaljen och Norrköpings Tidningar ger honom sitt kulturpris, Broocmanpriset. Norrköping under naziåren behandlas mycket sparsamt. Helmfrid har nu inte bara lyckats sudda ut sin egen historia utan också Norrköpings.
– Jag ser honom som en människa som försöker överleva, hitta sätt att undkomma sitt förflutna. Jag för en diskussion i boken kring alternativa tolkningar men svaret tog han med sig i graven, säger Johan Perwe som kommentar till boken.
"Kan förändras"
– Så länge jag kände honom, och det är från 1980-talet, så gav han aldrig uttryck för någon politisk åsikt. Han gjorde stora insatser för föreningen och kunde hålla föredrag om vad som helst från a till ö, säger Sara Classon i Föreningen Gamla Norrköpings styrelse.
Sara Classon har inte läst boken än men reserverat den på Stadsbiblioteket, som Johan Perwe besöker i kväll för att berätta om den. Hon känner ändå till uppgifterna att Helmfrid varit nazist.
– För min del förändrar inte det här min bild av honom. Människor kan förändras, säger hon.
I ett a
nnat ljus
Med den tidigare historieforskningens perspektiv är det lättare att se Björn Helmfrids agerande under pseudonymen Torkel Leifsson som något som tillhör det förgångna, en händelse under en exceptionell tid i svensk och europeisk historia. Med det nya perspektivet framstår den ivrige lokalhistorikern och arkivsamlaren Björn Helmfrids mörkläggning av sin egen historia som en fortsättning på och en konsekvens av hans agerande under kriget.
Han är inte det enda intressanta fallet i "Mörkläggning". Ett annat rör exempelvis bibliotekschefen Hjalmar Lundgren och hans fru Nora von Samson-Himmelstjerna Lundgren. Johan Perwes bok berättar om en mörkläggning som nu framstår i ett annat ljus.