Kvinnan och hennes fyra barn landade, tillsammans med två andra svenska IS-kvinnor, på Arlanda den 6 september.
Inför ett visst säkerhetspådrag, men knappt några åhörare, ställdes kvinnan på torsdagseftermiddagen inför rätta i Norrköpings tingsrätt. Den här gången handlade det dock varken om misstankarna om krigsförbrytelser eller om hennes barn, som omhändertogs efter hemkomsten till Sverige i september.
I stället gällde förhandlingen det åtal om bidragsbrott, som vi tidigare har berättat om. När familjen befann sig i krigets Syrien fick kvinnan nämligen fortsatta bidrag utbetalda från Försäkringskassan. Totalt blev det drygt 160 000 kronor i barnbidrag, flerbarnstillägg och underhållsstöd, som hon inte hade rätt till.
Kvinnan har i tidigare rättshandlingar pekats ut som IS-sympatisör, men hon har själv helt nekat till detta och sagt att hon tar avstånd från terrorgruppen och dess idéer.
Till torsdagens förhandling kom hon klädd i helt vardagliga kläder – en stickad tröja, ett par tajta byxor och sneakers – och hon hade inte täckt sitt hår med någon form av slöja.
Hon nekade till brott och menade att hon inte hade någon möjlighet att kontakta Försäkringskassan från Syrien, men att hon kort efter hemkomsten började att betala av skulden.
Direkt efter landningen på Arlanda omhändertogs kvinnans fyra barn och hon förhördes av polisen.
Kvinnan fick också chansen att själv berätta om åren i Syrien. Hon förklarade att hon våren 2015 var på väg att lämna sin man och flytta från Norrköping med deras två gemensamma barn. Lägenheten var redan uppsagd och en ny bostad hade ordnats på kvinnans uppväxtort i södra Sverige.
Men innan dess ville mannen, enligt kvinnan, att hela familjen skulle åka på en semesterresa, vilket hon accepterade.
– Han var orolig för att han inte skulle få träffa barnen, så jag skulle visa honom att han kunde lita på mig, sade hon i rätten.
Den 15 maj 2015 lämnade de Sverige och besökte bland annat Turkiet, där resan enligt kvinnan tog en oväntad vändning. Bara fem dagar efter att de lämnat tryggheten hemma korsade de nämligen gränsen till krigets Syrien och gav sig in i IS-kontrollerat område.
– Det var först när vi satt i minibussen som jag förstod att vi inte skulle åka tillbaka, sade hon.
– Jag trodde att vi skulle på sightseeing, så vi hade inga väskor med oss, utan bara en skötväska till barnen. Vid gränsen var det ingen polis och inga gränsvakter, utan vi körde bara rakt över.
En milissoldat visar upp en nedplockad IS-flagga efter att terrorgruppen drivits ut ur sin inofficiella huvudstad Raqqa i Syrien.
I rättssalen berättade kvinnan att hon framme i IS-området blev omhändertagen och hölls inlåst i 2,5 månad.
– När vi kom fram skilde de på männen och kvinnorna och satte oss i kollektivboende, sade hon.
Hon menade att IS-styret var misstänksamma mot nykomlingarna och frågade varför de hade kommit dit – vilket hon inte kunde svara på.
– De anklagade mig för att vara spion och satte mig i fängelse. En annan kvinna som satt där blev avrättad på samma anklagelse, så jag var jätterädd.
Hon sade inför rätten att hon till sist släpptes fri och att familjen åter kunde bo tillsammans.
– Jag fick vara fri, men bara under min mans regler. Jag fick inte gå ut och inte prata med främlingar. Och jag kunde inte direkt gå och klaga hos någon.
Att få kontakt med omvärlden var, enligt Norrköpingskvinnan, inte heller möjligt. Hon hade ingen telefon och för att besöka ett internetkafé hade hon behövt mannens godkännande.
– Jag ville meddela min pappa att jag och hans barnbarn mådde bra, men det var för stor risk att försöka använda internet utan min mans tillstånd.
Kvinnorna i de IS-kontrollerade områdena tvingades bära heltäckande kläder, vilket många fortsatte med även efter att terrorgruppens fall. Här från det ökända al-Hol-lägret i Syrien.
I Syrien fick paret ytterligare två barn och hon hade nu totalt fyra att ta hand om, samtidigt som man levde mitt i ett krig.
3,5 år efter ankomsten dog hennes make, i oktober 2018. Några dagar efter det kunde hon, via chattprogrammet Whatsapp, få kontakt med anhöriga i Sverige.
– Jag vågade inte försöka innan det. Han ville inte att jag skulle vara på internet och berätta vad han hade gjort.
Men även om maken var borta var det inte okontroversiellt att ha kontakt med familjen hemma i Sverige, förklarade hon i tingsrätten.
– Det var farligt och jag var orolig för att göra det. De (IS-styret) kunde se vad folk gjorde på internet och när jag pratade med mina systrar så pratade vi i kod. Jag kunde inte bara kontakta myndigheterna eller polisen.
I säkerhetssalen i Norrköpings tingsrätt fick kvinnan, under torsdagens rättegång, själv berätta om tiden i Syrien.
Kammaråklagare Susanne Hedberg Norén frågade varför hon inte redan hösten 2018 försökte få kontakt med Försäkringskassan via systrarna.
– Jag funderade faktiskt inte ens på Försäkringskassan. Jag förstod inte att pengar fortfarande drogs och jag var i en livsfarlig situation, svarade kvinnan och tillade att hon hade annat att tänka på.
– Det handlade om att överleva för mig och mina barn.
Kvinnan återkom under förhören i tingsrätten flera gånger till hur hon fruktade för sitt och barnens liv. Vid något tillfälle blev känslorna för starka och man fick ta en paus då hon började gråta.
Kvinnan berättade att hon efter makens död började överväga att försöka ta sig ut ur det IS-kontrollerade området, men att det var farligt.
– Min värsta mardröm var att jag skulle bli tagen om jag kontaktade en människosmugglare. Jag var rädd för att hamna i fängelse, bli torterad eller såld som sexslav.
Kvinnan och hennes barn sattes efter IS-styrets fall i ett av de kurdkontrollerade lägren, innan de slutligen utvisades. Här från al-Hol-lägret.
Det finns en del luckor i kvinnans berättelse, men till slut hamnade hon och barnen i ett kurdiskt läger, där de bodde fram till att de utvisades till Sverige i september 2021.
När familjen landade på Arlanda omhändertogs barnen, som i dag är mellan två och nio år gamla, av socialtjänsten. Kvinnan togs samtidigt in på förhör hos polisen och har själv uppgett att hon har delgivits misstanke om krigsförbrytelser. Vi har utan resultat sökt polisens krigsbrottsgrupp för en kommentar om läget i den utredningen.
Rättegången i tingsrätten avslutades med att åklagaren yrkade på att kvinnan skulle dömas för bidragsbrott till villkorlig dom och böter.
Kvinnans försvarare, advokat Lotta Wirén, ville däremot se henne friad och sade att hennes situation under de här åren är som att hon "blivit kidnappad".
Kvinnan avböjde själv efter förhandlingen att svara på våra frågor.
Förvaltningsrätten i Linköping har beslutat att kvinnans fyra barn ska vårdas enligt LVU, vilket hon först överklagade men nu har accepterat.
Nu inväntar man en dom från tingsrätten, men samtidigt har processen kring de omhändertagna barnen avslutats, berättar kvinnans ombud i det målet, advokat Martin Soner.
– Vi överklagade beslutet från Förvaltningsrätten, som vi ansåg var felaktigt, men valde sen att återkalla överklagandet för att inte dra ut på det rättsliga förfarandet. Och anledningen till det är att hon har upplevt ett gott samarbete med socialtjänsten och har valt att fokusera på det i stället.