Matbanken tar hand om butikernas svinn

På salladshuvudena är det tydligare: där finns fullt synliga bruna fläckar.

– Tar man bara bort det översta lagret är det jättefint, säger Silvia Segerlund.

Hon går vant omkring inne på Ica Spiralen i Norrköping, och samlar ihop färdigpackade lådor med grön-saker, mejerivaror och brödsäckar.

– Du har en back kött i frysen också, ropar Admira Kazlagic inifrån butiksbageriet.

Redan 1986 bildades den europeiska sammanslutningen av matbanker. Ställen dit människor som har det dåligt ställt kan komma för att få mat, ihopsamlad från livsmedelsbutiker och restauranger. I Tyskland finns nu 900 matbanker med över 3 000 utlämningsställen. I England delade bara den största, Trussel Trust, ut mat till 350 000 personer under 2012.

Det är med inspiration från sitt förra hemland, Tyskland, som Silvia Segerlund dragit igång en av landets första matbanker. Hon är biträdande föreståndare på Ria Center i Norrköping, dit främst hemlösa och missbrukare kommer för att få värme, stöd och en bit mat. Tillsammans med centrets föreståndare, Kimmo Strand, samlar hon varje vecka överbliven mat från några affärer i Norrköping. Grannbutiken Ica Strömmen ger bröd flera dagar i veckan, City Gross ger tårtor och bröd och Ica Spiralen i Norrköpings centrum ger en full minibusslast med allt de kan avvara varje tisdag.

Helt ensamma är inte Ria med sin matbanksverksamhet. Först och störst i Sverige är företaget Allwin, med grundaren Simon Eisner i spetsen – en miljöengagerad före detta finansanalytiker som sedan starten 2010 delat ut över 1,1 miljoner måltider till behövande göteborgare. Att Sverige ligger så långt efter övriga Europa när det gäller att ge vidare överbliven mat handlar inte främst om hårda livsmedelslagar, enligt honom.

– Det är inga problem. Men viljan har inte funnits hos företag att erkänna överproduktionen. De har skämts i stället för att göra det till en styrka och möjlighet, säger han, och pekar på en annan sak som gjort att det först är nu som vi börjar se fler matbanker:

– Vi har alltid haft ett väldigt väl fungerande socialt skyddsnät som nu har hamnat på efterkälken. Då har jag utvecklat en resurs som hittills varit orörd i stället, säger han.

Fler hade försökt tidigare – Stadsmissionen, Frälsningsarmén och andra – men Allwin var de första som lyckades fullt ut. Till skillnad från Ria grundar det sig inte heller på ideellt arbete. Nu har företaget två anställda och en lastbil.

Affärsidén är att livsmedelsbutikerna får betala för att Allwin ska hämta maten. Det kostar lite mer än traditionell återvinning – det är dyrare att hantera levande livsmedel än avfall – men om Allwin skulle få fler kunder skulle det bli billigare.

– Företagens miljöprofil förstärks och när samhällsansvaret ökar ger det förhoppningsvis positiv goodwill, säger Simon Eisner.

På Ica Spiralen är hela personalen engagerad i att samla ihop mat när Silvia Segerlund och Kimmo Strand kommer med minibussen.

– Jag kommer från ett krigsdrabbat område och vet hur det känns att behöva stöd. Det gör ont i hjärtat när man ser hur folk kastar mat när det finns så många i nöd, säger Admira Kazlagic som arbetar i butiken.

Hon rekommenderar starkt andra affärer att följa efter.

– Det kostar inte alls mycket, och alla affärer har något lite hål där de kan ställa undan maten i stället för att skicka den till soptippen. Man behöver bara organisera sig lite. Titta på säckarna med bröd... Annars slänger vi dem bara i containrarna. Jag tänker ’herregud’ varje gång, säger hon.

Utanför affären stänger Kimmo Strand bakluckan. Dagens skörd är god: kött, mejerivaror, en säck bröd, en låda frukt och en hel pall med ägg. Och så lite blandade torrvaror, med obetydliga förpackningsskador som inte påverkar innehållet men ändå gör det osäljbart.

– Så här ser det ut varje tisdag. Man kan ju tänka sig hur det ser ut på Coop Forum och Ica Maxi där de slänger allt… säger Kimmo.

Silvia Segerlund försöker bearbeta de stora kedjorna att haka på, men det går trögt. Det finns en stor osäkerhet kring vad det skulle innebära.

– De undrar hur det ska gå till och om vem som har ansvar för maten. Men det är ganska enkelt: om de gör fel i hanteringen är det deras ansvar. Om vi gör fel är det vårt, säger Kimmo Strand.

Affärerna är också rädda för att det blir mer jobb och större kostnader. Men det håller han inte med om.

– Vi gör ju det mesta av jobbet. Och på Ica Spiralen är både chefen och personalen väldigt engagerade, eftersom de vet att det går till något bra och att svinnet blir mindre. Dessutom blir ju sopkostnaden mindre, säger han.

– Det är bra reklam för företagen också. Kunderna gillar att de minskar matsvinnet, säger Silvia.

För ett par år sedan dömde miljö- och hälsoskyddskontoret ut Rias kök. Jobbigt då, men nedläggningshotet tvingade Kimmo och Silvia att lära sig mycket om mathantering, vilket de har nytta av nu. Det finns trots allt en del regler och lagar att följa. Kylkedjan får inte brytas för kyl- och frysvaror, och det måste finnas innehållsförteckningar. Annars är det inte så tufft.

– Jag upplever inte att miljö- och hälsoskyddskontoret har så hårda krav. När vi har resonerat har de varit tillmötesgående och velat se lösningar, säger Kimmo Strand.

Skulle de stora kedjorna haka på förslår inte minibussen längre, då behöver de en ordentlig frysbil. Men de är redo att utvidga på stört – det finns både kortsiktiga nödlösningar och mer långsiktiga samarbeten på gång. Framför allt behöver de ha in fler människor i projektet, eftersom de nu sköter matbanksarbetet utöver sina vanliga arbetsuppgifter på Ria.

– Vi skulle vilja ha in frivilliga från Svenska kyrkan. Några som har 1–2 timmar över i veckan och vill göra en fin insats för mänskligheten, säger Silvia Segerlund.

– Vi måste få en fast grupp, det kan inte vara olika varje gång. Handlarna måste känna sig trygga med att inte vem som helst springer i deras butiker, säger Kimmo Strand.

I Göteborg har Allwin lyckats få med de stora kedjorna i sitt projekt. Coop var först ut, och sen hakade de andra på. De samarbetar också med flera livsmedelsproducenter, som Semper, Findus och Lindvalls. Men det har inte varit lätt.

– Det har varit en resa… Men det har handlat om förtroende och tillit. De vill veta att det verkligen går till utsatta personer och inte bara säljs på en annan marknad, säger Simon Eisner.

Att Allwin är ett vinstdrivande företag är grunden till att de har lyckats, anser Simon Eisner.

– Man måste driva det som vilken återvinningshantering som helst. Då blir de trygga med att vi hanterar maten på ett professionellt sätt, säger han.

Att du är ekonom i grunden och inte kommer från välgörenhetshåll – har det varit en fördel för Allwin?

– Det har varit avgörande. Jag kan prata med bolagschefer på deras språk och vet hur man driver strategier och utvecklingsarbete på företag.

I Norrköping finns själva centralbanken vid Söderledskyrkan. Ungefär hälften av maten tar Ria själva hand om och delar ut som matkassar till sina besökare. Resten går till kyrkan som fördelar vidare till bättre behövande. Minibussen parkerar på baksidan av kyrkan.

– Vi har väldigt mycket ägg i dag, säger Silvia Segerlund när hon öppnar bakluckan.

– Härligt! Det blir bra till pannkakor, säger diakonen Anna-Karin Östling som tar emot varorna.

Nätverken ser olika ut – Ria når främst missbrukare, hemlösa och en och annan med psykisk sjukdom. En ensamstående mamma utan pengar söker sig hellre till kyrkan när hon behöver hjälp.

– Människor med dåligt med pengar prioriterar bort vissa grejer. Frukt kan vara en sån sak. Det känns väldigt bra att vi kan erbjuda färsk frukt, säger Kimmo Strand.

Mycket pekar på att det kommer att bli fler matbanker i Sverige. Allwins största fokus just nu är att sprida sig utanför Göteborg. I första hand tittar man på Stockholm och Öresundsområdet. Hittills har det blivit minusresultat, men i år räknar Simon Eisner med att gå runt och i framtiden räknar han med vinst.

– Det produceras 17 miljoner kilo mat i Sverige per dag, men vi äter bara 13 miljoner kilo. Inget kommersiellt bolag skulle tillåta den felmarginalen i sin egen verksamhet, säger Simon Eisner.