Detta mycket speciella hus byggdes till Norrköpingsutställning 1964, då nordiska arkitekter fick fria händer att bygga enfamiljshus. En av dem var den norske arkitekten Sverre Fehn som byggde villan där Anna och Bo Sylwan bor.
Kunde man verkligen bo i de här husen, undrade folk och tittade förundrat på sovrum utan låsbara dörrar och hus med stora öppna ytor. I dag slår hjärtat några extra lyckliga slag bara man får komma in och titta och njuta en stund.
Anna och Bo Sylwans hus är byggt utifrån ett modulsystem. Trä, tegel och ljus har varit honnörsorden.
Varje rum, eller rättare sagt varje rumsdel, består av 25 kvadratmeter. Så gör också mittavdelningen med kök och badrum, totalt är ytan cirka 130 kvadratmeter. Trots en sträng geometri är det i allra högsta grad ett levande hus. Här inne möter man dagens ljus och lever med årstidernas växlingar via glasväggar i husets alla hörn. Från badrum och kök kan man skåda upp i himlen.
Rummen glider över i varandra. Material och detaljer går igen. Badrumsspegelns hylla i gjutbetong fortsätter på andra sidan ut i vardagsrummet och blir en hylla för blommor. Skåp från köket nås från andra rum via skjutdörrar. All inredning är i furu. Mellan sovrum och de andra utrymmena finns skjutdörrar.
Bo Sylwan arbetade som museichef i Norrköping och var en av alla som blev involverad i utställningen. Efteråt skulle husen säljas. 225 000 kronor var priset för Sverre Fehns villa, ett högt pris på den tiden. Det blev inte sålt, så Anna och Bo Sylwan bjöd 195 000 kronor och huset blev deras.
En del möbler och fast inredning ingick i köpet och skulle vara kvar på plats. Garderober till exempel och sängen i sovrummet vars botten finurligt övergår till ett bord vid sängens ände.
I barnrummen fanns väggfasta sängar och arbetsbord. Ett soffbord och ett matbord, identiskt lika förutom storleken, ingick också.
Soffbordet består egentligen av ett antal pallar. Med dynor på blir det extra sittplatser eller många tillsammans en plats för extrabäddar.
Golven är täckta med ljus sisalmatta. Den ursprungliga mattan har bytts ut, men den nya liknar väldigt mycket originalet från 1964. Den som bor i ett byggnadsminne gör nämligen inte vilka förändringar som helst med huset. Inte heller med trädgården. Ingen friggebod kommer någonsin upp på tomten även om här är dåligt med förråd både ute och inne.
Nya tapeter behöver man inte ens fundera på eftersom alla väggar är i tegel. Ytskiktet får inte förändras, varken ute eller inne. Detsamma gäller för den fasta inredningen. Måste något renoveras ska det nya materialet helst vara detsamma som det gamla. Läns-antikvarien får hjälpa till med råd.
Mitt ibland allt det som arkitekten en gång bestämde och satte på plats finns förstås Anna och Bo Sylwans högst personliga möbler. En hel del är gamla och kommer från föräldra- hemmen.
-- Vi var lite rädda för hur det skulle bli med gamla möbler i det här moderna huset, säger Anna Sylwan, men husets egen kraft lever och tar vid.
Idéer från Sverre Fehns Norden villa:
Inga trösklar som hindrar, inte ens vid entrédörren.
Regel i stället för lås i badrummen.
Takfönster i rum för att spara vägg-utrymme. Sekunda tegel som ger lite tuffare stil. (Modernistisk brutalism har man sagt om stilen i Nordenvillorna.)
Väggfasta bänkar med skinndynor och förvaringsutrymmen under dem.
Badrumsskåpet kan öppnas såväl från badrum som sovrum.
Av schaktmassorna som blev över när husen i området byggdes formades kullar i trädgårdarna mellan husen som gör häckar för insynsskydd onödiga.
Stenarna på uteplatserna leder ut mot gräset. En bit bort från huset har varannan sten plockats bort, långsamt glider huset över i naturen.
Ett barskåp, som även kan nås liggande . . .