Totalt tio unga män står nu åtalade för grovt blåljussabotage i Navestad. Rättegången pågår fram till den 16 februari.
Frågorna är många efter scenerna som utspelade sig i Navestad den 14 och 17 april förra året. Hur kan 15-16-åringar ta upp stenar och kasta dem mot polisen och brandbilar – som är där för att skydda de boende? Varför såg inte föräldrarna till att barnen var i säkerhet i stället för att låta dem röra sig ute i de våldsamma upploppen?
Möjligtvis kommer den nu pågående rättegången ge oss svar. För att komma lite närmare vad som egentligen hände, har vi pratat med mamman till en av de tio tonåringar som nu står åtalade för grovt sabotage mot blåljusverksamhet. Vi kallar mamman Maryam och sonen Mohamed, men egentligen heter de något annat.
I lunchpausen under en av de första rättegångsdagarna träffar vi Maryam och hennes sons advokat Oscar Hillman i ett av samtalsrummen i Norrköpings tingsrätt. Hon har gått med på att prata med oss för att hon vill berätta ur hennes perspektiv – som mamma till en av de åtalade.
Hur känns det att sitta i rättssalen med en son som är åtalad för att ha kastat stenar mot poliser och polisfordon?
– Jag skäms över att vara här och jag skäms över det som hände. Det är inte så här jag har uppfostrat min son, säger Maryam inledningsvis.
Hon kommer aldrig att glömma söndagen den 17 april 2022.
– När jag kom hem från jobbet mötte jag Mohamed i dörren, han skulle ut en kort sväng och handla. Efter att jag tagit en dusch somnade jag en liten stund och missade samtal från Mohamed. Jag väcktes av ett samtal. En okänd kvinna berättade att Mohamed blivit skjuten i armen, berättar Maryam.
– Jag blev chockad, jag fattade inte hur min son kunde bli skjuten i Sverige. Vi kommer ju från ett krigsland, men i Sverige?
Här ser vi de bilder som polisen och åklagare anser vara bevis för att tonåringen ska ha kastat stenar.
Så du visste inte om att Mohamed befann sig i upploppet i Navestad?
– Nej, jag trodde han var ute och handlade. Min sambo var ute med våra minsta barn, så han visste inte heller om att Mohamed befann sig där.
Med egen bil tog de Mohamed till Vrinnevisjukhuset där läkare konstaterade att han ådragit sig en skottskada i höger överarm. Mohamed greps redan på sjukhuset och anhölls senare samma dag. Han satt frihetsberövad i tre dagar.
Hade ni pratat något om Rasmus Paludan i er familj?
– Vi vet att han bränner koranen, men att han får göra det här i Sverige. Jag har sagt till mina barn att inte bry sig om det där. Jag lät inte Mohamed gå ut första dagen när han Paludan skulle komma.
Trots att du förbjöd Mohamed att ge sig ut första dagen, så deltar han i upploppen den andra dagen?
– När det hände visste jag inte var han var, nu har jag koll på var han är genom en tjänst i mobilen. Hade jag vetat om att han befann sig vid upploppet hade jag gått dit och hämtat honom.
En tonåring blev skottskadad i armen i samband med upploppen. Han åtalas nu för grovt sabotage mot blåljusverksamhet. "Jag skäms för det som hänt. Det är inte så här jag har uppfostrat min son", säger tonåringens mamma.
– Jag tror det handlar om att han ville visa sig tuff inför sina kompisar, det blev ett grupptryck. Mohamed är inte kriminell, han tillhör inget gäng. Efter det som hände i Navestad har jag flyttat Mohamed till en skola utanför Norrköping, jag vill att han ska komma bort från de där kompisarna.
Bilderna och filmerna visar hur polis och brandmän blir bombarderade av stenar och de har själva uttryckt att de kände sig hotade och var rädda för sina liv. Hur ser du på det?
– Jag har förståelse för att polisen var rädda. De förtjänade inte det här. Jag vet att min son har gjort fel och det har jag förklarat för honom, men det var inget som var planerat.
– Det här var första gången som Mohamed har varit i kontakt med polisen, vår bild av polisen är att de finns till för att hjälpa oss.
I de förhör som hållits med Mohamed har han berättat att han stötte på några kompisar som var på väg till Navestad och bestämde sig för att hänga med. Han gick inte dit för koranbränningens skull, han var nyfiken och ville se vad som hände.
En tonåring har medgett att han kastat stenar mot ett polisfordon. Men han erkänner inte brott.
I det sista förhöret medger Mohamed att han har kastat stenar mot en polisbil – men inte mot poliser. Vid rättegången berättade Mohamed att han blev pushad av äldre män på plats.
Ni har medgett att Mohamed kastat stenar mot polisen, varför inte erkänna brott?
– Han vet att han har gjort fel och han ångrar djupt att han kastat sten i riktning mot polisen. Kunde han göra det ogjort hade han gjort det. Men han anser inte att hans agerande faller in under de rekvisit som finns uppställda i paragrafen grovt sabotage mot blåljusverksamhet och därför förnekar han brott, säger Mohameds advokat Oscar Hillman.