Anna och Anders har delat över 20 Är tillsammans. Och kÀrleken gör att de orkar, trots att vardagen stundtals Àr kaotisk.
En julidag 2021. PÄ ett kafé sitter Anders. Han har lÀst flera artiklar som publicerats i tidningen om psykisk ohÀlsa. Fokus lÄg bland annat pÄ den psykiatriska vÄrden och anhörigas syn pÄ den. Och han har lite funderingar. För dÀr hemma i sÀngen ligger hustrun Anna som Àr nÄgra Är över 40. Oförmögen att ta sig upp. Viljan och orken att Àta, klÀ sig, duscha eller engagera sig för familjen finns inte.
Anna Àr inne i ett skov i sin bipolÀra sjukdom, en sjukdom som drabbar runt tre procent i Sverige och som brukar debutera i Äldern 15 till 30 Är.
Annas skov kan pÄgÄ i flera dagar och Àr karaktÀristiska för just den hÀr typen av psykisk sjukdom, dÀr den drabbade pendlar mellan manier och depressioner.
â Hon Ă„ker ut och in pĂ„ psyket, sĂ„ har det sett ut sedan hon blev riktigt dĂ„lig för nĂ„gra Ă„r sedan, sĂ€ger Anders.
Vi ska komma att ses tvĂ„ gĂ„nger till. Men vi Ă„tergĂ„r till mötet pĂ„ kafĂ©et. Anders berĂ€ttar Ă€rligt och öppet om sin maktlöshet. Han har Annas godkĂ€nnande att dela med sig av det liv de lever â lĂ„ngt frĂ„n det som de drömde om efter den dĂ€r första kyssen utanför biblioteket för över 20 Ă„r sedan. Det var dĂ„ de blev ett par.
En bov i dramat för Anna har alkoholen kommit att bli. I kombination med mediciner gör den att hon ibland fÄr vÀldiga vredesutbrott.
â Vissa gĂ„nger har det varit sĂ„ illa att jag fĂ„tt ta med barnen och bo pĂ„ hotell. Jag tror att jag lagt ut över 40 000 kronor pĂ„ hotellnĂ€tter, sĂ€ger Anders.
SĂ„ lĂ€mnar han kafĂ©et. Det börjar bli dags att dra sig hemĂ„t. För det Ă€r han som fĂ„r familjens vardag att gĂ„ runt med allt som hör till â tvĂ€tta, stĂ€da, handla och laga mat. Yngsta dottern kommer snart hem. DĂ„ mĂ„ste han finnas dĂ€r.
En julidag 2022. Vi trÀffas igen. Den hÀr gÄngen i familjens hem som svÀmmar över av gröna vÀxter. Annas intresse syns tydligt.
Anna Àlskar att pyssla med sina blommor. "Ibland glömmer jag helt bort tiden", sÀger hon.
Nu Àr hon sjÀlv med. Hon sitter vid köksbordet och försöker att sÀtta ord pÄ hur det Àr nÀr en sjukdom tar över och gör livet till ett kaos. SÄ pass att orken inte finns till för att vara mamma eller hustru.
â Det jobbiga Ă€r nĂ€r vĂ„r yngsta dotter ber om hjĂ€lp och alltid gĂ„r till Anders. Sedan har jag alltid dĂ„ligt samvete eftersom jag gĂ„r och lĂ€gger mig klockan sju varje kvĂ€ll. Anders fĂ„r sitta ensam i soffan, sĂ€ger hon.
Diagnosen bipolÀr fick Anna för flera Är sedan. BÄde hon och Anders Àr övertygade om att hennes uppvÀxt har en stor del i hennes insjuknande. Nu kÀmpar de för att fÄ till en traumautredning för att Anna ska fÄ rÀtt hjÀlp. De menar att hennes symptom i grunden förstÀrks av ett posttraumatiskt stressyndrom.
â Jag blev mobbad i skolan. Jag gick hem och grĂ€t, men sa aldrig nĂ„got till mina förĂ€ldrar, sĂ€ger Anna.
Hemmet var inte heller den trygga tillflykt som hon hade önskat. LÄngtifrÄn.
â Till slut orkade jag inte. Jag funderade pĂ„ alla olika sĂ€tt att ta mitt liv pĂ„. Vid ett tillfĂ€lle tog jag farmors burk med sömntabletter och svalde mĂ€ngder. DĂ„ var jag 15 Ă„r, sĂ€ger hon.
Efter fyra dygn hemma i flickrummet vaknade hon. Hon sÀger att hon upplevde att ingen i hennes nÀrhet egentligen i ifrÄgasatte varför hon hade legat i sitt rum i sÄ mÄnga dagar.
PÄ nÄgot sÀtt lyckades Anna ÀndÄ fÄ lite rÀtsida pÄ livet och tog sig igenom gymnasiet. Samtidigt vÀxte sig tankarna starkare om att nÄgot var fel.
â Jag hade ingen ork till nĂ„got, men sĂ„ plötsligt kĂ€nde jag att jag skulle ha kunnat fixa vĂ€rldsfreden, sĂ€ger hon.
Numera finns ett skyddsnÀt för familjen. Socialen Àr inkopplad. En lÀgenhet stÄr redo om Anders mÄste ta med sig barnen bort frÄn hemmet. HotellnÀtter behövs inte lÀngre.
Familjens hundar betyder enormt mycket för Anna. De ger henne lugn och trygghet.
Just den hĂ€r sommaren har Anna mĂ„tt bĂ€ttre. Och varje gĂ„ng tĂ€nds en strimma hopp â bĂ„de för Anders och Anna â om att allt ska bli bra.
En julidag 2023. Vi trÀffas pÄ nytt. Anna sitter pÄ samma plats vid köksbordet. Hon Àr glad för att hon har sovit bra den gÄngna natten. Det bÄdar gott för dagen.
Vi skulle egentligen ha trĂ€ffats redan i höstas för att ta bilder till den hĂ€r artikeln. Men flera gĂ„nger har Anders fĂ„tt ringa Ă„terbud â Anna har börjat mĂ„ dĂ„ligt. Men i januari vĂ€nde det efter att Anna blivit inlagd pĂ„ psykiatriska kliniken.
â Jag har inte druckit alkohol sedan den 24 januari. Nu funkar medicineringen mycket bĂ€ttre ocksĂ„, sĂ€ger hon.
Anders ser till att Anna fÄr medicinerna vid rÀtt tidpunkt och han Àr glad över hennes förbÀttring.
En ytterligare del i det förbÀttrade mÄendet Àr ocksÄ att Anna har fÄtt en bra kontakt med öppenpsykiatrin. Idag finns fyra öppenvÄrdsmottagningar i Norrköping, som erbjuder samtalsbehandling, lÀkemedelsbehandling och lÀkaruppföljning.
PÄ den psykiatriska avdelningen pÄ Vrinnevisjukhuset har Anna ocksÄ möjlighet till sÄ kallad sjÀlvinlÀggning. Det innebÀr att hon har tillgÄng till ett rum och till personal som snabbt Àr pÄ plats.
I perioder har Anna varit inlagd pÄ psykiatriska kliniken pÄ Vrinnevisjukhuset. Senast i januari i Är. Efter det mÄr hon bÀttre Àn pÄ lÀnge.
Anna köar just nu ocksÄ till den efterlÀngtade traumautredningen.
Trots förbÀttringen Àr det ÀndÄ en bit kvar för henne. Hon har flyttat ner i kÀllaren i familjens villa för att fÄ lugn och ro. Och för att inte oroa barnen. Det Àr ett krav frÄn socialen, för de maniska skoven kommer fortfarande ibland.
Anna och Anders fÄr frÄgan om hur de upplever att barnen pÄverkas av Annas sjukdom.
â De Ă€r i olika Ă„ldrar och hanterar det lite efter det. Men det gemensamma Ă€r nog att de kĂ€nner sorg över att inte ha sin mamma fullt ut, svarar Anders.
Du, Anders, drar ett tungt lass. KÀnner du aldrig att du vill lÀmna allt?
â Nej, det Ă€r sjukdomen som gör det hĂ€r med Anna, inte Anna sjĂ€lv. SĂ„ ser jag det.
Anna och Anders börjar att se ljust pÄ livet igen. Och kÀrleken lever. PÄ vÀggen hÀnger mÀngder av torkade blommor - buketter som Anna fÄtt av Anders genom Ären.
Det rĂ„der inget tvivel â kĂ€rleken Ă€r fortfarande ett starkt kitt mellan dem. Men visst önskar Anders att allt skulle ha sett annorlunda ut
Och det finns hjÀlp att fÄ för dem som stÄr vid sidan om.
â Det finns anhörigstöd, bĂ„de inom öppenvĂ„rden och pĂ„ avdelning. För nĂ€r nĂ„gon insjuknar i bipolĂ€r sjukdom pĂ„verkar det vanligtvis hela familjen, som sĂ€kerligen sett patientens förĂ€ndringar i mĂ„endet över tid, sĂ€ger Daniel Nahlbom, verksamhetschef för psykiatriska kliniken i Norrköping.
Han sÀger ocksÄ att om det inte finns ett samtycke mellan patienten och de nÀrstÄende jobbar man för att motivera patienten sÄ att de ska fÄ vara delaktiga.
Annas dröm om ett vanligt liv har börjat komma.
â Jag skulle vilja jobba igen. Men samtidigt inser jag att jag aldrig kommer att kunna det. Eller kan jag det?
SÄ tÀnds ett litet hopp igen.
Anna och Anders heter egentligen nÄgot annat. Men hÀnsyn till barnen i familjen framtrÀder de heller inte öppet pÄ bild.