Lisette Helsing berättar att som hyrsjuksköterska behövde hon inte vara involverad i klinikens problem, utan kunde fokusera på att bara vara sjuksköterska.
Att inte få uppskattning för sitt jobb, en stressig arbetsmiljö och längtan efter att testa något nytt fick Lisette Helsing att säga upp sig från kirurgiska kliniken på Vrinnevisjukhuset.
– Jag klarar mycket stress, men sedan tänkte jag "det behöver kanske inte vara så här". Blir jag kvar blir jag bitter och det vill jag inte vara.
Det dröjde inte länge innan hon fick jobb som hyrsjuksköterska.
– Erbjudanden om jobb kommer från alla håll och kanter, säger Lisette Helsing.
I nio månader jobbade hon som hyrsjuksköterska på Nyköpings Lasarett. Avtalet förlängdes sex veckor i taget och hon fick hela tiden vara med och påverka vilka arbetspass hon ville ha och hur ofta hon skulle jobba.
En stor skillnad mellan att vara inhyrd sjuksköterska och att jobba inom regionen var lönen.
– Där fick jag timlön och i regionen fick jag månadslön, men slår man ut det på timlön var det 120–130 procent högre lön. Du har inte betald semester på samma sätt, så det måste du ta hänsyn till.
Som inhyrd sjuksköterska var hennes huvudsakliga uppgifter att ta hand om patienterna.
– Jag behövde inte vara involverad i klinikens problem och tänka på det som sitter i väggarna, jag kunde bara vara sjuksköterska.
Lisette Helsing kom inför sommaren 2021 tillbaka till sitt tidigare jobb på Vrinnevisjukhuset. Men hon har en ny tjänst – och en ny lön.
– Min plan var inte att komma tillbaka, men jag fick en utbildningstjänst på en annan klinik. Då kan jag plugga med bibehållen lön och det är en superförmån. Jag såg det strategiskt att komma tillbaka till regionen, då kunde jag pressa upp min lön innan jag skulle börja utbildningstjänsten till hösten. Eftersom jag vet hur pressade de är inför sommaren hade jag ett förhandlingsläge.
Mer personalvård och ett lönelyft krävs för att få sjuksköterskorna att stanna kvar inom regionen, tror Lisette Helsing.
Nu vidareutbildar hon sig till intensivvårdssjuksköterska, men ibland hoppar hon in på kirurgen. Hon ser att det är ett fortsatt ansträngt läge och att det fattas personal. För att locka sjuksköterskorna att stanna kvar tror hon att det behövs mer personalvård. Men också en lönejustering.
– Pengar är inte allt, men om du får ett lönelyft kanske du känner att det är värt det. Det gäller all 24/7-verksamhet.
Har du tid att ge den vård du vill ge?
– Jag är inte övermänsklig. Jag hinner med, men det finns alltid mer jag skulle vilja göra.