Egentligen hade Ann-Catrine Zetterdahl tänkt sluta efter 5–6 år på Sjöfartsverket, men när verket började kritiseras så valde hon att begära och fick också förlängt förordnande med ett år.
– Jag ville inte bli fast i systemet, men på grund av dessa helikoptrar och allt som skrevs, kände jag att jag inte kan lämna allt det här. För det första kunde ju någon tro att det fanns oegentligheter i det och för det andra lämnar man inte en organisation under de premisserna. Det var jobbigt för många medarbetare och vi var pressade. Var det någon gång jag skulle sitta kvar så var det då, säger hon.
– Det var ett lätt beslut och jag ville stanna kvar, att stå upp för mina medarbetare var en självklarhet.
Under den senaste tiden på Sjöfartsverket ägnade hon väldigt mycket av sin tid till att försöka hitta de brister som verket anklagats för.
– Då kände jag mig oerhört ledsen över att Sjöfartsverket utpekades som att det fanns något orent mjöl i påsen, vilket vi absolut inte hade, säger hon.
Den sista april tackade hon för sig och började den 1 maj med att planera sitt delägarskap i ett nytt bolag. Nu ägnar hon sin tid åt att bygga värde i det, mer vill hon inte berätta.
Vem som blir ny generaldirektör är ännu inte klart, men under tiden tills en ny tillsatts så sköter Ove Eriksson på Sjöfartsverket ruljansen, som tillfällig generaldirektör.
Förundersökningen om misstänkta oegentligheter vid Sjöfartsverkets upphandling av räddningshelikoptrar har lagts ned, men det finns även annan kritik som riktats mot verket i samband med inköpet av helikoptrarna.
– Det vi var slarviga med var dokumentationen som var bristfällig, så den delen ska vi ha kritik för. Vad gäller vår detaljerade kravställning och den legala biten, så klarade vi oss.
När det gäller användandet av privata e-mejl så anser Ann-Catrine Zetterdahl att det var helt fel hanterat,
– Men jag förstår drivkraften bakom. I det här fallet gjorde min ställföreträdare allt för att lyckas få till det i tid. Det rådde en extremt pressad situation, där mycket stod på spel för Sverige och rädslan för att inte lyckas med att få till ett fungerande helikoptersystem var stor. Drivkraften var inte att mörka, säger Ann-Catrine Zetterdahl, som menar att ett par månaders försening skulle ha inneburit att Sverige hade stått utan ett fungerande helikoptersystem, vilket kunde fått katastrofala följder.
Sammanfattningsvis anser hon att administrationen var klantig, men är imponerad över hur projektet levererade på exakt tid till exakt budget.
Sjöfartsverket har även under senare tid fått kritik av haverikommissionen för att verkets helikopter tog 79 minuter på sig att starta från det larmet kom in om en postflygolycka i fjällen.
– Det är en del som vi nu förbättrar, då vi övar mycket mer i fjällmiljö, säger Ann-Catrine Zetterdahl, som menar att Sjöfartsverket måste vara snabbare igång, men personalens säkerhet måste också alltid beaktas.
Trots den kritik som riktats mot Sjöfartsverket så ser hon fördelar i det också.
– Vi har fått hjälp av all granskning och nu kommer det ut ett bättre Sjöfartsverk och jag tycker att vi stärkt upp juridiksidan och annat. Det finns alltid något gott i att få kritik, säger Ann-Catrine Zetterdahl.
– Sjöfartsverkets service och produktion fungerar totalt sätt mycket bra, lätt att glömma att vi även har annan livsviktig service till handelssjöfarten, avslutar Ann-Catrine Zetterdahl.