Årsdagar ska firas, tänkte vi och bestämde lunchträff med Lena Miranda på dagen ett år efter att hon tillträdde som vd för Mjärdevi Science Park.
Vi är på Matkultur i Vita Huset, en restaurang som i dagarna också firar ett år på Mjärdevi.
– Jag är jättestolt över Matkultur. Här bakom diskenfinns ju årets östgötakock.
Lena sprudlar av energi.
Hon talar om Mjärdeviföretagen som sina bebisar.
Med värme och med starkt driv att vilja bidra till deras utveckling.
Hon som skulle bli journalist. Som var journalist, men som efter en studieperiod halkade in på en helt annan bana.
– Min tid som journalist, som vikarie på Correns Kisaredaktion i början av 90-talet, var en viktig tid i min utvecklingsprocess.
Hur då?
– Jag lärde mig ta kontakt med nya människor och att formulera mig, skriva, tala, ställa frågor och snabbt få koll på ett område som man inte vet så mycket om. Det har jag haft mycket nytta av.
Varför bytte du spår?
– Jag kom inte in på journalistlinjen, då tipsade Corren om att kulturvetarprogrammet var ett bra alternativ för att bli journalist. Redan efter ett år tog jag studieuppehåll och blev redaktör för en av kårtidningarna. Under tiden där satt jag som kårordförande och med i massa nämnder och föreningar. Då breddades perspektiven och jag slogs av många andra tänkbara yrken.
– Det började med ett jobb på Norrköpings kommun som handlade mycket om marknadsföring med en del internationella kontakter. Efter två år där ramlade jag otippat in på start-up, inom elektronik. Det var nytt, lite läskigt men väldigt spännande, och det lockade mig att testa.
– Jag har ett eget valspråk: Okunskapen om var mina gränser går är min största tillgång. Tack vare den kan jag utvecklas ohämmat.
För ett år sen inledde du din tid här med att besöka 100 Mjärdeviföretag, vilka var de viktigaste slutsatserna du tog med dig från de mötena?
– Framför allt att kompetensförsörjningsfrågan är jätteviktig för oss. Vi gjorde en undersökning runt årsskiftet som visade att vi har ett rekryteringsbehov på 500 personer i år och för många av bolagen är det svårt att hitta rätt kompetens. Att nå genom bruset och bli synliga för rätt målgrupp. Vi har satt igång olika projekt både på kort och lång sikt för att attrahera mer talang.
Vad saknar du i dagens Mjärdevi?
– Att parken blir mer öppen för alla. I dag är det mest män som jobbar här. Det är bara att se dig omkring här bland restauranggästerna, kvinnorna är lätträknade. Vi har 25-30 olika nationaliteter som jobbar i parken men vi har inte haft något utbud med aktiviteter på engelska. Så vi har dragit igång ett arbete för att få Mjärdevi att kännas som en internationell miljö. Att jobba globalt behöver inte betyda att resa ut i världen, det kan också vara att välkomna världen till Mjärdevi, att få miljön här att vara internationell och dynamisk.
Något mer?
– Vi har otroligt hög teknikhöjd, många high tech-bolag, innovativa bolag som jobbar i framkant med morgondagens teknik. Vi kanske skulle behöva blanda upp det med mjukare delar. Som affärskompetens. Och mer design in i bolagen. Både i form av att definiera sitt kundbehov och sin marknad till att designa sina produkter så de blir mer attraktiva.
Vad hoppas du har hänt med Mjärdevi om 20 år?
– Då har vi etablerat oss och blivit mer kända. Jag tror vi är hemmablinda, både Linköping som stad, men framför allt vi här i Mjärdevi, inför high tech och ny teknik. Vi ska skapa mer stolthet för det vi gör och göra bolagen och tekniken här i Mjärdevi mer kända. Jag vill skapa en tajtare community där vi hjälper och synliggör varandra. Lär av varandras misstag. En öppen miljö där alla med idéer och driv ska känna sig välkomna.