Dels så har Wiwi Heggblad överklagat kommunens beslut att lägga ned den dagliga verksamheten på Gläntan, där hennes make brukar vistas.
Dels så slåss hon för att hennes mamma ska få en plats på ett äldreboende. Kommunen avslog den ansökan, men Wiwi överklagade och fick rätt av länsrätten. Domstolen ansåg att mammans behov inte helt kan tillgodoses av hemtjänsten och att tillståndet inte kan förväntas bli bättre med hänsyn till hennes ålder.
När Wiwi underrättades om att kommunen avsåg att överklaga detta till kammarrätten, så var det ett oväntat besked.
– Det har gått prestige i det. Jag trodde inte i min vildaste fantasi att det skulle bli så här.
Nu har hon fått in 645 namn som har skrivit under för en värdigare äldrevård. Listan ska lämnas över till kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist (S) i mitten av augusti.
Wiwi Heggblad startade namninsamlingen 13 juli, och hon hoppas på lika stor uppslutning vid överlämnandet som det var när Eva-Britt Sjöberg (KD), ordförande i vård- och omsorgsnämnden, tog emot protestlistan gällande nedläggningen av flera träffpunkter.
– Jag hoppas att Lars Stjernkvist tar med sig en mikrofon och förstärkare. När Eva-Britt Sjöberg tog emot listan blev det nästan obehagligt när så många människor försökte komma närmare för att ställa henne till svars, berättar Wiwi Heggblad.
Avsikten med namninsamlingen är skarp.
– Jag vågar nästan inte säga det, men de måste se till att de får annan personal på vård- och omsorgskontoret. De tar inte hänsyn till människan, utan tänker bara på pengarna. Har man lite empati i kroppen så förstår man att människor som är kapabla att klara sig i sina hem också vill bo där, men det är skandal att skicka hem människor som inte vill det, säger hon.
Trots att Wiwi Heggblad är sysselsatt från morgon till kväll med att sköta om allting så säger hon att kampen ger henne kraft.
– Ju mer motstånd de gör, desto mer brinner jag, säger hon.
Mamman Kerstin Johansson, som sitter bredvid, klappar dottern på benet och flikar in:
– Hon är så duktig.
Det är med sorg i blicken som hon säger det, för hon vet att dottern har det svårt.
– Jag känner att kraften tar slut ibland, säger Wiwi.
Men hon poängterar att hon inte vill utmålas som ett offer.
– Jag vill inte känna mig som ett offer, det ska de inte få mig att känna mig som.