Barnombudsmannen är en statlig myndighet som arbetar för att stärka barns rättigheter. Juno Blom, från Norrköping, är barnombudsman och leder myndigheten. Hon har läst vår granskning om Anton och Selma som mot sin vilja kan tvingas flytta till sin pappa. Juno Blom kan inte kommentera ärendet specifikt men hon säger att samhället generellt måste ta barns rädsla på större allvar.
– Barn behöver bevisa så mycket innan vuxenvärlden lyssnar på dem. Det finns en stark lojalitet mellan vuxna och det blir på bekostnad av barns rätt till stöd och skydd. Det är allvarligt, säger hon.
Juno Blom har lång erfarenhet av att arbeta med våldsutsatta barn och genomgående och återkommande möter hon barn som berättar att de inte blir trodda.
– Vi måste lyssna på barn, ta in vad de säger och agera på det. Vi har misslyckats i att skydda barn, säger hon och understryker att barn ska aldrig tvingas till varken boende, vårdnad eller umgänge med en vårdnadshavare som de är rädda för.
Juno Blom listar ett antal förändringar som behöver genomföras för att barn ska få bättre skydd. Det handlar om:
- Att barn ska ha egna ombud vid vårdnadsmål.
- Att rätten i högre utsträckning ska ta hjälp av barnpsykologer.
- Att ha domare med särskild kompetens som dömer i mål som rör barn.
- Att utreda möjligheten att ha särskilda barndomstolar.
Barnkonventionen blev lag i Sverige 2020 och den 1 januari i år antogs lagen: Tryggare hem för barn, kallad "Lex Tintin". Dessa lagar har tagits fram för att stärka barns rättigheter.
– Men det räcker inte med nya lagar om vi har politiker och chefer i kommunerna som inte förstår barns verklighet och utsatthet samt se till att medarbetare i första linjen ges rätt förutsättningar. Det händer alldeles för ofta att barn inte blir lyssnade till. Det är ett svek, säger Juno Blom.
Varför blir det så här?
– Jag tror det handlar om hur vi erkänner barns röster, att vi inte förstår att barn är kapabla individer och kan sätta oss in i vad de säger.
Juno Blom talar också om utbildningsnivån inom socialtjänsten.
– Alla som arbetar med barn behöver ha hög kompetens och kunskap om vad våld och utsatthet gör med barn, så att man förstår barns beteende.
Ulrika Wangle, advokat, kommenterade ett inlägg på NT:s instagram efter att vi publicerat granskningen om Anton och Selma. Hon jobbar mycket med vårdnad, boende och umgängesfrågor och driver även Barnrättspodden tillsammans med Jessica Ivarsson, ordförande för organisationen Brinn för barnen.
– Jag har engagerat mig mycket i de här frågorna för att min uppfattning är att familjerättens utredningar varit ett problem en längre tid. Den övervägande delen utredningar som görs är inte tillräckligt bra, säger hon.
Hon håller med Juno Blom i att barns berättelser inte tas på allvar och att socionomer inte har tillräcklig kunskap.
– De har ingen psykologutbildning och förstår inte varför barn uttrycker sig som de gör, säger hon och efterlyser högre kompetens hos dem som utreder svåra vårdnadsmål – särskilt om det finns misstanke om våld.
– Om ett barn berättar om våld tar inte utredarna det på ett sådant allvar att de utreder det vidare. I stället omformuleras det till att föräldrarna har en konflikt och att en av föräldrarna har påverkat barnet att berätta om påhittat våld. Det är lätt att dra paralleller till Tintin. Han var modig och berättade i domstol om sin rädsla men det var ingen som lyssnade, säger Ulrika Wangle.