Vi ses på ett centralt café i Jörgens nya hemstad Norrköping. Han har precis varit och beställt rosor till sin fru, för att fira att det är tio år sedan de träffades.
– Jag hade varit ungkarl i hela mitt liv, men då kände jag att jag inte ville vara det hela livet, säger han.
Så han satte in en kontaktannons i DN, och efter ett par år och en rad misslyckade dejter träffade han äntligen Lena. Hon bodde i Norrköping och han i Stockholm så de kunde bara ses på helgerna, men de pratade väldigt mycket i telefon.
Jörgen var arbetslös sedan en tid och hade precis börjat fundera på att flytta ner till Lena när han fick ett kundtjänstjobb på Storstockholms lokaltrafik.
2008 gifte de sig, helt inställda på att fortsätta vara särbos fram till pensionen, men då Jörgens jobb flyttades till Linköping förra året blev det plötsligt möjligt att bo ihop.
– Jag har alltid bott i Stockholm och hade väl aldrig trott att jag skulle bli Norrköpingsbo. Men jag är jätteglad för det och trivs bra här.
Ambitiös är han också – läser böcker om Östergötlands historia och på lediga dagar åker han på utflykter och utforskar sitt nya län.
Jörgen har en lite annorlunda bakgrund som barnskådespelare. Det började 1956, då han var i femårsåldern.
– Jag var lillgammal och allvarsam och lärde mig läsa väldigt tidigt. Min pappa var väldigt driftig, så han kontaktade Sveriges Radio och frågade om de hade någon användning för en läskunnig femåring, berättar han.
Det hade de och han fick en roll i radiopjäsen "Åke och hans värld". Några år senare fick han även göra samma roll i tv.
Det rullade på med diverse barnprogram och medverkan i Hylands hörna. Han provspelade också för Rasmus på luffen, men Astrid Lindgren tyckte inte riktigt att han passade som Rasmus.
– Det kanske var lika bra. Om jag fått den kanske jag blivit förknippad med en enda roll, som Tjorven och de andra, säger Jörgen.
När han var elva år hörde Ingmar Bergman av sig. Han hade sett "Åke och hans värld" och ville att Jörgen skulle vara med i hans film "Tystnaden". Samma sommar blev han även erbjuden att spela Oliver Twist i radioteaterns föreställning. Tack och lov hann han med både ock.
– Ingmar Bergman var vänlig mot mig. Det hände att han ilsknade till, men aldrig mot mig. Och så minns jag att han gav mig smeknamnet Plutrik.
Jörgen fick inte se "Tystnaden" när den hade premiär. Bergman förklarade för honom att den var barnförbjuden och att han fick vänta tills han blev äldre.
Någon mer större Bergman-roll blev det inte för Jörgen, men han var med i vinjetten till "Persona" och hade en replik i "Ett drömspel". 1966 fick han en större roll i Mai Zetterlings "Nattlek", med bland andra Keve Hjelm och Monica Zetterlund.
För honom kändes skådespelandet mer som en lek än som ett jobb, och han tyckte det var roligt. Roligast av allt var att spela "Nick" – en komedi på Intiman i Stockholm, där han spelade mot och delade loge med Gösta Ekman.
– Publiken skrattade åt mig och det var roligt, minns Jörgen.
När han kom upp i 15-årsåldern och började räknas som vuxen fick han inga fler jobberbjudanden.
– Jag hade ju aldrig haft ambitionen att bli skådespelare så jag tänkte bara att det var kul så länge det varade, men min pappa blev lite besviken för han var så stolt över mig.
Under några år på 1970-talet arbetade han som hallå-man på Sveriges radio och gjorde en del speakerjobb, men sedan var kultur- och mediakarriären över.
För Jörgen har det aldrig funnits något självklart karriärval. Han kom in på Handelshögskolan men ångrade sig så fort han klev in genom dörrarna. Han började läsa till psykolog men hoppade av efter någon termin. Han jobbade på ett fotolabb i 24 år, utan att vara särskilt intresserad av foto.
– Det kanske är kundtjänst som är min grej, säger han.
I dag fyller Jörgen 65 år, men han tänker jobba ett år till. När han går i pension planerar han att skriva en bok om allt spännande han var med om som barn. Han har kvar sina gamla autografblock – åtta stycken – fyllda av dåtidens kända skådespelare och tv-personligheter. Många av dem är döda nu, men några finns kvar. På senare år har han kontaktat flera av storheterna han arbetade med då: Gösta Ekman, Yvonne Lombard, Lennart Hellsing och Gunnel Lindblom, som spelade hans mamma i "Tystnaden", för att höra vad de mindes av honom från den tiden.
– Gösta Ekman sa: "jag kommer inte ihåg särskilt mycket av pjäsen, men jag kommer ihåg dig", och det var ju roligt att höra.
Jörgen är ett stort Bob Dylan-fan. Nästa vecka tänker han resa till Oslo och gå på konsert för att fira idolens 75-årsdag.
– När jag levde ensam såg jag väldigt mycket Dylan-konserter. På semestern kollade jag var han spelade, sedan åkte jag dit.
Nu är han uppe i ungefär 156 stycken, och Lena har följt med några gånger hon också.
För den egna födelsedagen har han inte lika stora planer, han fyller ju mitt i veckan.
– Lena och jag ska väl äta och dricka lite extra gott och fira, framför allt att vi varit tillsammans i tio år.
Vi skiljs åt och Jörgen går för att hämta blommorna han beställt.