En far sa till sin son.
”Sälj de jordgubbar du har för de är de enda du kan sälja”.
De orden, den meningen och det rådet från pappa Knut, som drev en livsmedelsaffär i Porsgrunn till sonen Petter, som sålde jordgubbar på torget i tuff konkurrens, är numera världsberömt genom ”jordgubbsfilosofin”.
"Gör det bästa du kan"
Petter Stordalen, 53, har berättat och skrivit om den så många gånger, men när man hör honom säga det på telefon från ett hotell i Amsterdam är det med en rykande färsk glöd och passion.
– Du ska inte titta på vad grannen eller vad de andra har… Fokusera på det du har själv och gör det bästa du kan. Jag stod på torget med mina bär, jag arbetade i kiosk och städade pappas butik. Jag var stolt över det. Det kan, på håll, inte verka vara något drömjobb, men för mig var det drömjobbet. Det var det jobb jag hade.
I dag är affärsmannen, entreprenören och miljökämpen Petter Stordalen miljardär och ägare av Nordic Choice Hotels, där hotellkedjorna Clarion, Quality och Comfort ingår. Det är totalt 185 hotell idag, men siffran växer stadigt i hans imperium.
Storslagna entréer
Det senaste hotellet öppnade i Norrköping för en vecka sedan.
Petter Stordalen har bjudit på storslagna entréer och invigningar av sina hotell genom åren – som när han sprang ner för fasaden på det 57 meter höga hotellet vid Arlanda, spelade trummor i en discokula som sänktes ner från taket i Göteborg eller slog omkull på kajen när han hoppade av sin jetski i ett försök att vara James Bond utanför ett hotell i Malmö
Just händelsen i Malmö var inte riktigt enligt planen, men bilderna av en skrattade Stordalen gick runt och fick gott om utrymme i media.
Han missade dock invigningen av hotellet i Norrköping.
– Jag skulle så gärna ha varit där vid Strömmen, men det gick inte. Min fru har en allvarlig diagnos och vi är i Amsterdam för behandlingar. Jag vill och ska försöka komma till Norrköping en dag. Det finns en ordentlig drivkraft i stan, som är intressant på många sätt.
"Fantast
i
sk resa"
I boken Min hemlighet, som han gav ut i Sverige i november förra året, berättar han öppenhjärtigt om sin fru Gunhilds kamp mot sin obotliga sjukdom systemisk skleros. Han satte arbetslivet på paus under fem månader och följde med henne till Amsterdam för behandling. Det var också då han började skriva.
– Jag började fundera mycket under tiden i Holland och tittade tillbaka på mitt liv. Jag ville och behövde skriva av mig. Det finns tidigare en bok om vad jag gjort, men nu finns det en om hur jag gjorde.
Mitt i samtalet, som runnit iväg längs Strömmen och hela vägen ut till Bråviken, stannar Petter Stordalen upp.
– Nu har vi hamnat långt utanför Norrköping, säger han och pratar i nästa andetag entusiastiskt om Ulf och Bo.
Just det.
Bröderna Ulf och Bo Eklöf.
Stadium.
– De startade sitt företag i en liten regi med en bra idé och en filosofi att göra saker bättre, billigare och annorlunda. Se var Stadium är nu… Det är en fantastisk resa de gjort. Norrköping har gjort det också genom åren, men har varit dåliga på att berätta om det.
Petter Stordalen hinner knappt avsluta den meningen innan han levererar en rad frågor bara så där.
– Varför lyckas Kolmårdens Djurpark locka 700 000 personer?
– Varför kommer det 50 000–60 000 människor till Bråvalla?
– Hur kunde Pernilla Wiberg från Norrköping bli bäst i världen och vinna OS-guld?
– Hur kunde IFK Norrköping vinna SM-guld? Jag sitter här och ser Leicester fira sin titel i Premier League och funderar på hur det var möjligt. Det är ju som IFK Norrköping…
Svaren på frågorna blir svävande, men just de här historierna måste berättas.
– Det handlar om att våga tro och ha ett samhälle, där vi vågar satsa. Det kan bli en del misslyckanden på vägen, men till slut kommer man att lyckas. Det var absolut inte givet att jag skulle satsa på hotell, men det gick.
Ärva ett tankesätt
Petter Stordalens engagemang sträcker sig längre ut än till själva trappan in till hans hotell. Det spelar ingen roll i vilken stad eller i vilket land man är. Han vill ta en större och mer given plats i ett samhälle, som är i ständig förändring.
– Vi måste förstå det samhälle vi lever i och svara på de frågor samhället ställer. Gör vi inte det tar vi heller inte vårt ansvar, som vi ska lämna över till nästa generation.
Han har fått frågan och påståendet med ”ska du inte bara ägna dig åt att driva hotell?” från många håll.
Svaret är tydligt.
– Vi ska vara med och vara en del i de stora frågorna om mat, miljö, hälsa och samhällsansvar. Vi kan sätta en agenda för framtiden. Jag vill inte att mina barn ska ärva pengar utan ett tankesätt. Pengar ska investeras i arbetsplatsen och välfärden. Det är möjligt vi tjänar lite mindre pengar, men vi gör det på ett bättre sätt.
Ta vara på historien
Konsten spelar en stor roll i familjen Stordalens liv, men den kan och ska också göra varje hotell lite mer unikt och lite mer speciellt. Det handlar om, som Petter Stordalen själv uttrycker det, ”storytelling”. Historien och historier binder samman då och nu.
– I vår bransch är det viktigt, säger Petter.
– Vi måste ta vara på den och utveckla den. I Norrköping har vi skapat en interiör, som ger en vink om stadens gamla textilhistoria. Detaljer är så avgörande. Man kan skapa så mycket mer med rätt tankar och rätt känsla.
Väljer du konsten själv?
– Nej, nej… Nästan allt det bästa jag har, förutom min familj, är från Sverige. Sune Nordgren, som en gång var chef för Nasjonalmuseet i Oslo, väljer konsten. Han finner, funderar och så tar vi ett snack.
De två träffades för tio år sedan.
Det finns en bra historia om det.
– Sune var och åt på min restaurang Eik på hotell Savoy i Oslo. Det ligger inte långt från Nasjonalmuseet. Han klagade på konsten på väggarna och sa att han till och med tappade aptiten av den till min kompanjon och kock Ole Jonny Eikfjord, som ringde upp mig senare under kvällen och berättade.
– Jag frågade, förstås, vem som vågade kritisera min konst och han svarade lugnt att ”det är han den där svensken på Nasjonalmuseet”.
Petter Stordalen ringde direkt upp Sune Nordgren.
– Gästen har ju alltid rätt så vi började prata. Han gick igenom min konst, som spretade åt alla riktningar. Det var så vårt arbete började. Han är en mycket god vän i dag.
Äter du, till sist, jordgubbar?
– Jag åt det senast häromdagen – och de var nog bland de bästa jag ätit. De var ofantligt söta och måste ha varit närodlade. Jag frågade handlaren här i Amsterdam var de kom ifrån… Det finns alltid jordgubbar man aldrig sett eller smakat.