Johnny Holmqvist, 61, hade haft prinsessan Sibyllas klassiska Humber Super Snipe från 1953 i sitt garage i nästan tio år, när han åkte ner till en bilutställning i Solliden på Öland förra sommaren. Han packade med sig en handfull foton på den slitna, åldersbitna karossen och det så värdefulla registreringbeviset, som bekräftar såväl äktheten som historien.
– Titta här, säger Johnny och bläddrar med varsam hand upp en sida i en pärm.
– Den första ägaren till den här bilen står på raden där... H.K.H Hertiginnan av Västerbotten med adress Stockholms slott. Hon köpte den ny för 19 780 kronor och sålde den ett drygt år senare. Chassinumret stämmer.
Att kungafamiljens bilar var registrerade på kungligheterna var högst ovanligt på den tiden.
– Fordonen var normalt registrerade på Hovstallet i deras fordonspark. Hovet hade ju sin chaufförer, men Sibylla körde sin Humber själv med sonen och den då blivande kungen i baksätet.
Det var en nervös väntan bland alla besökare och bilar innan Johnny Holmqvist lyckades fånga upp kungaparet och visa de första bilderna av bilen i Norrköping.
– De hade folk omkring sig hela tiden, men så dök det upp en lucka. Drottning Silvia nappade först. Jag berättade kort om historien och dokumentationen, som låg kvar i min bil. Tio minuter senare kom de bort till mig och fick se alla papper, säger Johnny.
Spännande?
– ...och lite nervigt, men det gick ganska snabbt över. Vår son, Adrian, drog kungen i byxbenet och frågade om han var kung och vad han hette. Det var lite roligt.
Kungen blev överraskad över bilderna.
– Hans första min, där och då, var rolig och äkta. Han blev genast nyfiken. Kungen har ett genuint bilintresse, men Silvia visade nästan ett ännu större intresse och tog egna bilder med sin telefon, säger Johnny.
Vad pratade ni om?
– Kungen berättade om hur han, som liten grabb, satt i baksätet och körde på låtsas. Han hade en liten leksaksratt, som var fäst på framsätet. Han frågade också om jag hade tänkt att göra något åt bilen och om det fanns några ritningar till den, säger Johnny.
...och du svarade?
– När kungen visade det intresset vändes allt ut och in på en och samma gång... så absolut. Jag vill förstås få kungens mammas bil körbar igen och gärna bjuda honom på en tur vid Kungsrallyt i augusti nästa år. Det kommer krävas mycket jobb. Det kan gå, men jag måste ju få en inbjudan också.
Det kommer gå åt många timmar och delar från två andra Humber, som står på området, för att återskapa Sibyllas klassiker, som i sin originalfärg är grön metallic. Stora delar av bilen är rostiga, sätena är hårt ansatta av tidens gång och flera originaldelar behöver bytas ut.
– Jag har varit intresserad av gamla bilar och jänkare i helt mitt liv. Jag har sysslat med många rostiga bilar, som jag köpt, gjort iordning och sålt. Det blir en livsstil, men det är klart den här är speciell med historien och intresset.
Prinsessans gamla Humber kommer dock inte vara till salu.
– Nej, nej, nej. Om inte kungen vill ha bilen så stannar den hos mig.
Hans arbete har skapat ett stort intresse och följs av entusiaster över hela världen, som hjälper till med goda råd och – inte minst – reservdelar, som är ett äventyr i sig.
– Häromveckan landade ett paket från Roger Foote i Australien med tre kolvar, säger Johnny.
En gammal Humber på gården fick (!) han av norrmannen Harald Werpen.
– Vi fick kontakt över nätet. Han bjöd hem mig till hans hus i Norge för att titta på hans bil. Från början skulle han ha betalt, men det slutade med att jag fick bilen gratis. Han sa "Dronningens bil måste på veijen igen". Jag har en del att leva upp till nu, säger Johnny Holmqvist.
Humber var en populär bil i kungliga kretsar i Storbritannien, Norge, Danmark och Sverige. Storbritanniens världsberömde premiärminister Winston Churchill ska också ha åkt omkring i en.
– Humber var en flott och elegant bil, men inte så mycket att den stack i folks ögon. En folklig lyxbil, berättar Ulf Nersing, som engagerat sig i Johnnys stora ombygge och ska skapa en fotobok av hela arbetet.
– Vi kommer bara göra ett fåtal exemplar av boken, där kungen givetvis ska få ett. Det skulle vara kul om vi kunde hitta en leksaksratt, som vi kunde ha i det ena baksätet. Kan vi få efterlysa en bland läsarna?
Varsågod.
– Om någon har ett leksaksratt får man gärna höra av sig, säger Ulf Nersing och ler.