– Det känns så skönt att veta att han lever. Man brukar aldrig få information om hur det har gått när man rycker ut. Men tack vare att familjen hörde av sig, så vet jag den här gången, säger Jennifer Brangenfeldt.
"Han", det är Torbjörn Blixt. Och Jennifer Brangenfeldt är den tjej som Torbjörns dotter Lisette efterlyste på Facebook, den där söndagen då hennes pappa fått ett hjärtstopp. Tjejen som inte tvekade när HLR-appen signalerade att hon behövdes för att rädda ett liv.
Jennifer är snart färdigutbildad undersköterska och har sedan tidigare en HLR-utbildning. För henne var det därför självklart att ansluta sig till appen.
– Och varje gång den tjuter drar adrenalinet igång. Vid det här tillfället var jag med min kompis Elvira Ripskog inne i en butik när appen började tjuta. Jag skrek: "Nu är det ett hjärtstopp", lade tillbaka mina varor och sprang ut mot bilen som var parkerad utanför, berättar hon.
– Jag skrek nog väldigt högt, för folk i butiken flyttade sig åt sidan när vi sprang ut, tillägger hon.
Elvira satte sig vid ratten medan Jennifer kollade vägbeskrivningen som kommit upp i appen. En bit ifrån platsen valde Jennifer att hoppa ur bilen och ta sig fram springande.
– Men mitt i allt sprang jag åt fel håll. När jag upptäckte det vände jag så fort jag kunde men benen hängde inte riktigt med. Jag snubblade och slog i asfalten utan att hinna ta emot mig. Då hade Elvira redan hunnit fram till klubbstugan där Torbjörn låg, berättar hon.
21-åriga Elvira, som precis som Jennifer har utbildning i HLR, började styra upp arbetet på plats. Hon kollade bland annat om mannen som påbörjat HLR-räddningen hade blivit avbytt. Det hade han inte.
– Då var jag framme och kunde ta över tills ambulansen kom, säger Jennifer.
Väl utanför klubbstugan började hon själv känna av smärtan efter fallet. Det skulle visa sig vara ett brutet revben.
– Jag hade lite andnöd också, jag är inte van att springa så där fort, tillägger hon.
Jennifer vill precis som Torbjörn och Lisett uppmana allmänheten att gå en utbildning i HLR.
– Man gör livsviktiga insatser under väldigt kort tid. Det är ingen uppoffring. Jag har hittills fått fyra larm, och kunnat åka på två, säger hon.
Nu ser Jennifer fram emot att få träffa Torbjörn och Lisett.
– Jag blev så glad när de hörde av sig, säger hon.