En lördagsnatt i början av september inträffade ett av alla de personrån som skett i Norrköping den senaste tiden. En ensam kvinna blev rånad av tre maskerade män som visade upp vad hon uppfattade var en pistol.
Vi har pratat med kvinnan som rånades om hur en händelse som till en början endast blev en notis i tidningen har påverkat henne nu och säkerligen för lång tid framöver.
Vi kallar henne Ingrid. Hon vill inte att vi skriver ut hennes riktiga namn.
– Jag hade varit ute och ätit på kvällen tillsammans med mina döttrar, säger Ingrid.
– Efter det gick vi till min mamma och senare skulle jag gå hem tillsammans med min ena dotter.
När hon hade omkring 500 meter kvar hem till sin bostad i centrala Norrköping skiljdes hon från sin dotter. Då var klockan 23.45.
– När jag var nästan hemma såg jag tre unga män på elsparkcyklar som åkte runt i kvarteret. Det kändes inte alls bra och jag blev mer vaksam.
Ingrid tog upp sina nycklar ur väskan och ökade takten på stegen. Hon var nu väldigt nära hemmet. Men hon hann inte in i säkerhet.
När hon var framme vid sin portuppgång kom de tre männen på elsparkcyklarna fram och omringade henne.
– Den ena killen sade "Ge mig din väska".
Samtliga tre gärningsmän var maskerade.
– Jag kunde bara se ögonen på dem, säger hon.
Ingrid reagerade först med ilska. Hon tittade i mannen i ögonen och sade till honom att han "kan glömma" att få hennes väska.
– Han grävde då i fickan och tog upp ett pistolliknande föremål och hotade mig med det.
Ingrid blev då ännu argare och började skrika för att påkalla uppmärksamhet. Men motståndet var förgäves. De tre gärningsmännen hjälptes åt att rycka åt sig hennes väska och försvann från platsen.
Under tumultet fick Ingrid ett slag mot huvudet och skadade även en arm. När hon kom in lägenheten ringde hennes man till polisen, som snabbt kom till platsen. Men trots att de letade i området kunde de inte hitta rånartrion.
– Det måste jag ändå säga, poliserna har varit väldig trevliga och bra, säger Ingrid.
Utöver själva traumat – att bli rånad och få en pistol riktad mot sig av en maskerad gärningsman – dök en massa andra problem upp efteråt.
– Det jag tänker på är att de vet så mycket om mig och jag vet ingenting om vilka de är, säger Ingrid med en viss oro på rösten.
– De har tagit min mobil, mitt bankkort, mitt id-kort och mitt passerkort till jobbet.
På måndagen var hon på banken för att se om rånarna hade tagit ut några pengar från hennes konto. Men det gick inte att få fram den uppgiften i och med att hon inte kunde identifiera sig, då id-kortet var stulet.
– Kortet spärrade vi direkt. Nu vet jag inte hur det ser ut med mina pengar, förhoppningsvis finns de kvar.
På tisdagen gick Ingrid till jobbet för första gången efter rånet. Under dagen började hon att gråta.
– Jag har varit arg i flera dagar, men i dag kom händelsen i fatt. Jag har inte kunnat sova ordentligt, tänker på vad de gör med mina saker de stulit. De kan till exempel läsa mina mejl i mobilen. I mobilen hade jag massor med minnen med familjefoton som jag tagit. De får jag kanske aldrig se igen.
Ingrids vardag förändrades på några få sekunder en vanlig lördagsnatt.
– Jag vet inte hur länge jag kommer känna så här, men det känns otryggt att gå ut. Nu tycker jag det till och med är otäckt när jag ser några komma åkande på elsparkcyklar.