Kravallerna i Navestad under påsken 2022 kom som en chock för Polissverige, menar Sara Walters.
Hon är ordförande i Polisförbundet i region öst. Sara Walters beskriver läget som hon och hennes kollegor upplever just nu som unikt. Hon kan inte påminna sig om att arbetstopparna någonsin har varit så många och kommit så ofta som nu.
En återblick bevisar hennes tes. Om man bara backar bandet två veckor kan följande noteras från Norrköpings gator: Fem skjutningar mot bostäder, tre mordbränder och en sprängning mot ett flerfamiljshus.
Den arbetsbördan läggs på en redan ansträngd poliskår mitt i en våldsvåg som har pågått längre än så. Sara Walters backar bandet ännu längre för att ge ett vidare perspektiv.
– Det började med påskkravallerna i april 2022. Den händelsen kom som en chock och hela Polissverige fick sig en tankeställare. Och sedan dess känns det som att det bara har eskalerat. Tidigare hände sånt här i Stockholm. Nu har verkligheten även nått oss här. Hur ska det sluta? Det är ingen som vet, säger hon.
Sara Walters lyfter fram bristen på återhämtning hos poliskåren som ett stort problem. Norrköping har även tidigare år drabbats av stora händelser som krävt mycket av polisen. Skillnaden nu är att skjutningarna, mordbränderna och sprängningarna kommer med kortare intervaller.
– Folk börjar bli slitna. Man känner inte uppgivenhet men däremot en otillräcklighet.
Finns den en stor risk för utbrändhet?
– Ja, det är ett hårt tryck nu. Om du inte får den återhämtning du behöver och hela tiden måste jobba på max med en stor stress så innebär det en ökad risk. Den frivilliga övertiden finns inte längre, man behöver i stället kommendera ut personal. Man är trött. Jag upplever att även chefer på alla nivåer känner det här.
Är du orolig för dina kollegor?
– Det är klart att man är orolig. Klimatet är hårt och våldet ökar.
Har personalen utsatts för ett sånt här tryck tidigare?
– Som det ser ut nu, så nej... det kan jag inte påstå. Ingen har tidigare utsatts för ett sånt här tryck.
Är du orolig för att poliser ska sluta?
– Ja, det bubblar lite grann. Arbetsmiljön är en fråga som man absolut aldrig får släppa. Vi ska rekrytera fler inom polisen, det behövs. Men vi måste också jobba hårt för att behålla de vi har.
Upplever du att Norrköping får tillräckligt med resurser för att hantera det här?
– Det skulle behövas ännu mer. Alla lokala områden i regionen känner sig underbemannade. Men med tanke på de omständigheterna som råder har Norrköping ändå fått en bra förstärkning just nu.
Polisen gör en brottsplatsundersökning efter skjutning mot lägenhet på Nygatan i mars.
Även om snön vräkte ner över staden i veckan är inte sommarsemestern långt borta. Personalen behöver den. Enligt Sara Walters finns en semesterskuld från förra sommaren när poliser skippade veckor för att stötta sina kollegor.
Sent i fjol blev det klart att polisens lokaler ska börja användas för att stötta Kriminalvården som lider av brist på häktesplatser. Även de ska nu bemannas med sommarpersonal. Sara Walters säger att alla avdelningar inom polisen måste bidra med att bemanna arresten. Samtidigt anställs nya fasta arrestvakter, men de räcker inte till.
– Det känns som att det här kan bli den första extrema sommaren. Vi ser inget stopp på sprängningarna. Jag hoppas att vi kan vara bemannade så pass att alla känner att man har uppbackning.
Är det här det nya normala? Något som vi i Norrköping får finna oss i?
– En del slänger sig med det uttrycket. Jag hatar när folk gör det. Nej! Det här är absolut inte normalt, det är extremt. Det får aldrig bli normalt.
Vad är medicinen emot det?
– Polisen måste fortsätta att vara en attraktiv arbetsgivare så att vi kan fortsätta att fylla på med personal. Det ska vara så pass tryggt att folk ska våga söka sig hit. Nu gäller det att vi bemannar upp. Men det tar tid att fylla på med personal. Och nu befinner vi oss mitt i ett akut skede.
"Det här är extremt, det får aldrig bli normalt", säger Sara Walters om polisens situation i Norrköping just nu.
Men Sara Walters ser inte bara negativt på polisernas tillvaro. Hon anser också att arbetsgivaren är fullt medveten om den allvarliga situationen i Norrköping.
Lagändringar som har gett polisen nya verktyg i kampen mot de kriminella gängen lyfter hon fram som ett gott exempel. Att Polismyndigheten har blivit bättre på att samarbeta och flexibelt fördela resurser är en annan positiv sak.
Ytterligare en är en känsla av jävlar anamma i polishuset.
– Poliser och civilanställda jobbar ihop för att klara av det här. Vi är ett lag och lagandan är stark. Det är det som gör att så många stannar kvar inom yrket.