Kvinnan vars hund blev ihjälbiten vill inte gå ut med namn eller bild i den här artikeln. Hon försöker sätta ord på vad som hände hennes femåriga hund Rosco den där junidagen.
– Jag skulle gå en promenad med honom, som jag alltid gjorde varje morgon, förbi en vän som har en uteplats, säger hon.
Men väl framme dök plötsligt en amstaff – en hundras som historiskt avlats för kamp – upp bakom en stor häck och började attackera Rosco. Kvinnan berättar hur paniken slog till:
– Den tog Rosco i ett bett över ryggen och började ruska honom i luften. Jag bara skrek och försökte slita bort den andra hunden.
Kvinnan ropade efter ägaren till amstaffen, som skulle visa sig vara hennes väns kompis, som kom ut från uteplatsen och tog loss Rosco ur bettet.
– Då låg Rosco på marken och ryckte. Jag fick panik och föll ner på knä bredvid honom och skrek att han håller på att dö.
Efter attacken försökte kvinnan, hennes vän och amstaffens ägare få tag på veterinärer och djursjukhus.
– Jag försökte ringa någon djurambulans, men fick inget svar. Vi åkte även till två veterinärkliniker, men båda var stängda. Det var ju midsommarafton, säger kvinnan.
Väl på plats vid den andra stängda kliniken förstod kvinnan att allt inte stod rätt till med Rosco.
– Min vän, som höll Rosco i famnen, tittade på mig helt tyst. Hon sa ingenting. Och då förstod jag att han hade avlidit.
Vad kände du då?
– Först fick jag panik. Jag ville inte tro att det var sant. Sedan föll jag ihop på en bänk där utanför kliniken och ringde min sambo och bara skrek att "Rosco är död".
Senare på kvällen åkte hon till ett djursjukhus i Linköping.
– När veterinären såg Roscos sår sa hon att märkena var så allvarliga att hans lunga antagligen hade punkterats. Även om vi hade kommit in i tid så hade de inte kunnat göra någonting.
Går det att sätta ord på det du kände den dagen?
– Det kändes som om någon drog in naglarna runt hjärtat och slet ut det. Jag kände mig bara förfärad, tom och chockad.
Hur har den senaste tiden varit sedan händelsen?
– Traumatisk. Jag har knappt gått utanför dörren. Det känns väldigt tomt och jobbigt att gå utan Rosco.
Hon tänker på sin hund precis hela tiden.
– Det är som om jag hör hans små tassar vart jag än går, som om jag ser honom vad jag än gör. Han ville alltid vara med. För mig är det som om jag förlorade mitt barn.
Kvinnan har polisanmält händelsen och brottet rubriceras som vållande till kroppsskada eftersom hon själv också blev biten av amstaffen – något hon inte lade märke till direkt.
– När vi kom hem och chocken började avta märkte jag att jag var helt blålila på ringfingret och att jag knappt kunde stödja på min vänstra fot.
Kvinnans pappa körde henne till akuten.
– Där fick jag reda på att jag hade en stukning i vänster fot och ett brutet ringfinger. Läkarna misstänkte, utifrån skadorna, att jag måste ha blivit biten av hunden som attackerade Rosco.
Robert Ericson är assistentåklagare vid Åklagarkammaren i Norrköping och förundersökningsledare i ärendet.
Generellt sett, vad gäller i sådana här fall?
– När det gäller fall där en hund attackerar en människa kan det bli frågan om exempelvis vållande till kroppsskada. Som hundägare har man ett strikt ansvar över sin hund. Om en hund dödar en annan hund skulle det kunnat vara frågan om någon form av skadegörelse, säger han.
Är sådana här fall vanliga?
– Jag har ingen statistik tillgänglig, men det förekommer absolut ärenden där hundar attackerar människor såväl som andra djur.
Vad brukar utgången bli i den här typen av fall?
– Det är långt ifrån alltid som sådana här ärenden leder till någon lagföring. Ibland kan det ju vara så att det inte har varit frågan om någon oaktsamhet som leder till åtal eller straffansvar. Det kan ju till exempel handla om rena olyckshändelser, säger Robert Ericson.
Rasen amstaff härstammar från pitbullterriern och har en historia som kamphund. Sedan början av 90-talet är den registrerad hos Svenska Kennelklubben och bedöms vara en social och trevlig familjehund, men kräver fast och konsekvent uppfostran med tanke på rasens bakgrund.
Roscos ägare vill till sist lämna en uppmaning till alla hundägare:
– Hur mycket man än känner att man kan lita på sin hund så har ju hundar fortfarande instinkter. Man måste ha uppsikt och inte bara förlita sig på att det alltid har gått bra tidigare. Det kan vända väldigt snabbt, säger hon.