Thereza Eriksson från Vikbolandet fick idén för några veckor sedan när hon, via Facebook, såg ljusmanifestationen för Esmeralda. Treåringens död i januari har berört på djupet och hon kände en hopplöshet kring att inte kunna göra eller påverka något.
– Manifestationen var så klart jättefin men jag vill ha något som är bestående. En plats där man kan få minnas henne. Bara att man aktivt kan göra något. Det går inte att få det ogjort, men man vill göra något.
Thereza Eriksson har som så många andra påverkats mycket av den tragiska händelsen. Hon hoppas att ingneting liknande händer i framtiden.
– Hon har ju dragit igång något jättestort. Förhoppningsvis kommer det bli lagändringar, så det här aldrig inträffar igen. Det är svårt att ta till sig att det kan gå så här illa för ett barn som är under myndigheternas ansvar.
Om du fick välja, vad tänker du dig för plats?
– Jag vet ingen speciell plats, men om jag skulle få önska så är tillgängligheten viktig. Ett grönområde som är vackert, en park till exempel.
Och hur skulle platsen se ut?
– Det jag ser framför mig är en liten flicka som håller i ett hjärta med en fin text till. En staty eller en avbild på något sätt där människor kan tända ljus, lägga blommor och nallar.
– Den här historian är så ofattbar att den känns som den inte är sann. Det är så mycket känslor. Hur kunde det bli så här? undrar Thereza Eriksson.
Kommunen har ännu inte tagit ställning till medborgarförslaget.