Rustas nya jättelager tornar upp sig likt en grå fond alldeles bakom platsen för de arkeologiska undersökningarna. Ett möte mellan det nya, moderna och det riktigt gamla. Det riktigt gamla består bland annat i ett antal nyupptäckta stolphål i marken där Ströja en gång låg.
Arkeologen Marta Lindeberg är behärskat uppspelt över fynden som gömde sig under ett cirka 20 centimeter tjockt jordlager som nu frilagts.
– De som satt på Ströja kontrollerade sannolikt stora delar av Östergötland under yngre järnålder, säger hon. Fyndmaterialen här visar stora likheter med platser som Vendel, Valsgärde och Birka längre norrut. Förutom en stor gästabudshall har vi hittat spår efter människooffer och andra former av kulthandlingar och blot av djur.
– Att människor slog sig ned vid Ströja är lätt att förstå. Läget är bra och man kontrollerade inloppet till Motala ström samtidigt som det här var Östergötlands bästa odlingsmark. Det handlade om makt.
Marta Lindeberg och kollegan Björn Hjulström visar de senaste fynden i den torra och hårda marken. De har sökt linjer mellan de olika stolphålen och har, på så sätt, fått fram hur byggnaderna och rummen har sett ut. Husen har varit snarlika men de mest betydelsefulla har legat på höjden vid ena delen av undersökningsområdet. Nu hoppas man, på sikt, få gräva vidare ännu längre bort i riktning mot en skogsdunge men har inga garantier eftersom en av Ostlänkens bibanor ska dras just här.
– Vi har cirka tre veckor till på oss på just den här platsen, säger Björn Hjulström. Det bör räcka. Det är mycket möjligt att vi redan har gjort de bästa fynden.
Solen skiner obarmhärtigt över det tidskrävande och skuggbefriade arbetet. Intill, på Bravikenvägen, rusar den tunga trafiken förbi.
– En del tycker nog synd om oss som håller på hela dagarna, funderar Marta Lindeberg. Men det är det förstås inte. Det är egentligen oerhört spännande. Men jag har aldrig någonsin använt en pensel när jag jobbar utan vi gräver grovt med hackor och maskiner. Det är inte alls samma finlir som många tror. Och när man, som här, får följa hela bebyggelseutvecklingen från järnåldern fram till 1820-talet blir det hela ännu mer fascinerande.
Under torsdagskvällen håller arkeologerna "öppet hus" på platsen för att visa fynden innan de för evigt göms under morgondagens järnväg.