Nyligen har delar av personalen informerats om planerna för sommaren, där man kommer att behöva stänga omkring 50 vårdplatser, vilket betyder att bara cirka 160 platser hålls öppna. Det är i sin tur ungefär 50 platser färre än förra sommaren – och förklaringen är den svåra bristen på sjuksköterskor.
Personal som var med på ett möte förra veckan berättar att ledningen öppet sagt att det här väntas bli den värsta sommaren på länge och att de 160 platserna inte räcker för att tillgodose det vårdbehov som finns.
I klarspråk: Patienter som hade behövts läggas in kommer alltså att behöva nekas vård.
– Man blir oroad. Dels för att vi har skyldighet att ta hand om personer och ge dem korrekt vård. Och det kommer vi inte kunna göra nu i sommar. Man blir också orolig för hur man själv ska orka, men även för familj och vänner. Vad händer om de blir sjuka? Får de vård och hjälp i så fall?, säger en sjuksköterska, som inte vill medverka med namn.
För att lösa sjuksköterskebristen har personalen fått erbjudanden om att skjuta på sin semester eller plocka bort den mot ekonomisk kompensation. Men detta har inte räckt.
– Det har inte varit så populärt och det är inte många som har gått med på det, säger sjuksköterskan.
På vissa avdelningar kommer man att vara nere på sju platser under några veckor, till exempel på Medicinklinikens avdelning 3, som normalt har 21 platser. En undersköterska som arbetar på kliniken tror att situationen kommer att bli mycket ansträngd.
– Läkarna har gått ut och sagt att det kommer att bli en väldigt, väldigt hård prioritering på vilka invånare som kan få vård under sommaren. Även för dem som skulle behöva vara inneliggande, säger undersköterskan, som beskriver situationen som en "katastrof".
Vad kan det här leda till i värsta fall?
– Att folk dör för att de inte får vård. Det kommer även att krävas mer insatser av anhöriga och bli längre väntetider.
Hur känns det att gå till jobbet när ni inte vet om ni kan ge den vård som behövs?
– Jag tycker att det är fruktansvärt redan i dag. Och det här kommer inte att leda till nånting som blir bättre.
Hon beskriver att stämningen bland personalen redan är uppgiven, att många har slutat och fler överväger att lämna.
– Det blir väldigt tungrott. Och inte patientsäkert heller.
Den bilden delas av Emma Klingvall, som är Vårdförbundets ordförande i Östergötland.
– Jag tycker att det här är extremt oroande, både ur medarbetar- och medborgarperspektiv. Att arbetsgivarna har låtit det gå så här långt kring saker som vi har varnat för i åratal, säger hon och nämner både arbetsbelastning, dålig löneutveckling och kompetensbrist som skäl till att deras medlemmar slutar.
Emma Klingvall säger att man från fackligt håll har befarat den här utvecklingen och menar att ansvariga på Region Östergötland inte har lyssnat på dem och deras medlemmar.
– Arbetsgivaren har inte haft nån bra dialog med oss kring sommarsituationen. Ingen skugga ska falla på våra medlemmar som gör allt för att upprätthålla en säker vård, utan den ska falla på de arbetsgivare som inte ger oss rätt förutsättningar.
Hur allvarligt kan det här bli?
– Värsta scenariot är att man är så utarbetad att man inte har koll på läget. Att man inte har nån man kan ringa, man har ingen man kan fråga, man har inte fått rast – det är hela spektrat av sämsta möjliga förutsättningar för att kunna jobba bra.
Även från läkarhåll är man oroliga över förutsättningarna under semesterperioden.
– Vi är bekymrade över platsläget som det ser ut i sommar och det gäller inte bara Medicinkliniken, utan det är en fråga för hela sjukhuset och hela regionen, säger Niklas Theorin, som själv är överläkare på kliniken, men också ordförande för Östergötlands läkarförening, som är Läkarförbundets lokala avdelning.
Han säger att man från läkarfackligt håll önskar att man skulle jobba mer "sjukhusövergripande" och mindre uppdelat, samt att man har efterlyst en handlingsplan från vårddirektörerna sedan "väldigt, väldigt länge", men konstaterar att den har uteblivit.
– Om antalet vårdplatser inte räcker till, ska vi då ha överbeläggningar, som inte är bra, eller ska vi skicka hem patienter, vilket mycket sannolikt är ännu sämre. Vad ska vi göra? Och där lyser tyvärr svaren med sin frånvaro.