Våtmarken med de höga halterna av giftiga PFAS-ämnen ligger vid Motala ströms utlopp från Glan. Mitt emot, på andra sidan Strömmen, ligger Eksund (till höger i bild) och Strandhugget.
Frågan om giftiga PFAS/PFOS-ämnen (Poly- och perflourerade ämnen) som förorenat marken kring före detta Bråvalla flygflottilj har länge varit ett orosmoment i Norrköping. Inte minst för att området där de giftiga ämnena påträffats gränsar till Motala ström och Glan, som också är dricksvattentäkt för Norrköping.
De giftiga ämnena, som egentligen är samlingsnamn för drygt 5 000 ämnen på marknaden, misstänks bland annat vara cancerframkallande och reproduktionstoxiska och härstammar till exempel från brandskum som använts vid olika brandövningar vid Bråvalla.
– Vi ser givetvis allvarligt på det här, säger Maria Wilsborn, avdelningschef för Miljö och Hälsa på Norrköpings kommun.
Kommunen har nu skickat sitt remissvar på den markundersökning som Försvarsmaktens miljöprövningsenhet genomfört vid den aktuella våtmarken och det är en växande irritation över att inget händer när det gäller att sanera området. Undersökningen är den sjätte i ordningen när det gäller PFAS-problematiken på Bråvalla, konstateras i remissvaret. Den första rapporten fick Norrköpings kommun i januari 2015.
– Det är Försvarsmakten som har ansvaret och de som måste stå för saneringen. Nu behöver vi en handlingsplan för att åtgärda detta, säger Maria Wilsborn.
"Det är ett ytterst allvarligt problem att Försvaret fortfarande inte vidtagit åtgärder för att stoppa att PFAS-förorenat vatten sprids ut i Glan efter så lång tid sedan problemen upptäcktes", skriver kommunen i sitt remissvar.
"Det har utretts väldigt mycket och vi vet väldigt mycket. Nu vill vi se att det händer nåt också", säger Bodil Widell, gruppchef för labb/innovation och utveckling vid Nodra med anledning av de höga halterna PFAS/PFOS-ämnen som finns intill Norrköpings dricksvattentäkt.
Det handlar främst om dräneringsvatten från ett materialförråd som ska renas med en kolfilteranläggning som fortfarande inte installerats, men det konstateras också att det i större delen av den våtmark som gränsar till Glan och Motala ström finns förhöjda halter av PFAS i jämförelse med gällande riktvärden.
Den åtgärdsgräns för PFAS som Livsmedelsverket tagit fram för dricksvatten ligger på 90 nanogram/liter. Nära inloppet till våtmarken via ett dike och en bäckfåra uppmättes en PFOS-halt på 3 800 nanogram/liter och PFAS-11 till 4 900 nanogram/liter.
Ärna i Uppsala och Kallinge i Ronneby är två uppmärksammade rättsfall där PFAS i dricksvattnet konstaterats i närheten till militär flygverksamhet. I Uppsala slapp Försvarsmakten att ta ansvar då det inte kunde uteslutas att även andra utsläppskällor påverkat PFAS-halterna. I Ronneby-fallet fick det kommunala bolaget kompensera de boende för de eventuella skador som kan härleds till PFAS-halterna i dricksvattnet.
– Det är klart att det oroar oss som dricksvattenproducent, men vi har Glan och det är väldigt mycket vatten och väldigt stora volymer som späder ut det mycket.
– I Uppsala och Kallinge handlar det om grundvattentäkter. Om vi skulle gräva en brunn på Bråvalla finns risken att vi skulle få samma höga halter, men vi använder ju inget grundvatten alls så vi känner oss ganska lugna och dessutom mäter vi hela tiden, säger Bodil Widell, gruppchef för labb/innovation och utveckling vid Nodra.
"Det kan vara bättre att låta våtmarken vara än att börja röra i den. Idag har vi kontroll, men börjar man gräva där måste man vara försiktig" säger Bodil Widell, gruppchef för labb/innovation och utveckling vid Nodra om den våtmark vid före detta Bråvallaflottiljen som gränsar till Glan och Motala ström.
Råvattnet in till Borgs vattenverk har enligt mätningarna en PFAS 11-halt (den sammanlagda halten av 11 olika PFAS-ämnen) på 6–7 nanogram/liter. I dricksvattnet ut från vattenverket ligger halten på 4–5 nanogram, alltså långt under den rekommenderade åtgärdsgränsen på 90 nanogram/liter för råvatten som gäller i dag.
– Bråvalla i sig påverkar dessbättre inte vattnet i Glan så mycket. När vi tar prover i Glan längre ner i systemet har vi samma halter där som de som är i vårt vattenverk. Det finns en hel det PFAS i Vättern och det finns ett antal reningsverk på vägen, så vi har redan PFAS i vattnet när det når Glan. Vi kan inte se någon stor skillnad, säger Bodil Widell.
Att något måste göras åt tillförseln av PFAS till våtmarken vid Bråvalla är dock nödvändigt, menar hon.
– Det har utretts väldigt mycket och vi vet väldigt mycket. Nu vill vi se att det händer något också.
Det handlar främst om att ta hand om de flöden som finns till våtmarken och att där sätta in någon rening eller annan metod som tar hand om flödena, menar hon.
– Våtmarken i sig verkar inte läcka extra mycket.Vi tagit prover på vattnet i Glan under ett par år, under alla årstider och de flesta väder. Det kan vara bättre att låta våtmarken vara. I dag har vi kontroll, men börjar man gräva där måste man vara försiktig. Vatten tar alltid den snabbaste vägen.
En del av våtmarken vid Bråvalla där höga halter giftiga PFAS-ämnen uppmätts. I bildens överkant syns Fiskeby bruk.